Måndag kväll

Min förhoppning var att Calinkas värsta träningsvärk skulle vara över efter två dagars vuila. Alltså blev det barbacka skritt i 40 minuter med hund på släp. Vi försökte hitta en ny ridväg, men hindrades (tyvärr) av staket. Kanske kan det gå bättre i dagsljus. Mika följde med eftersom hon gått upp i vikt då hon fått för lite motion på sistone. Calinka var rejält pigg och lyckades bli skrämd av Mika när vi var nästan hemma – att min pannlampa roade sig med att stänga av sig heller tiden gjorde inte saken bättre. Konstigt nog hade jag en svettig häst vid hemkomst.

Percy fick på sig sadel och så blev det introduktion till longering. Lärdom nummer ett: jag gillar inte min longeringslina längre och fumlade med den, måste köpa något som man har lite tyngd i. Percy skötte sig bra även om hon först tyckte det var konstigt att hon skulle gå fortare än skritt – sedan blev det nästan kul. Men helst ville hon mysa med mig. Inga problem med kontroll i enbart grimma i alla fall. Vid uppsittningspallen stod hon så coolt att jag funderade på att sitta upp. Problemet var nog bara hur jag skulle fått henne i önskat tempo i önskad riktning.
I hoped that Calinka’s (exerciser induced) muscle pain should have worn of after two days of rest. Therefore we took a 40 minute walk with a dog on the leash. We tried to find a new road but was (sadly) stopped by barbed wire. maybe I would be easier in daylight? Mika joined us as she has gained weight as her exercises has been reduced due to my sickness, building of stable etc.. Calinka had a lot of energy and managed to be scared by Mika when we nearly was back at the stable. That my otherwise highly appreciates head lamp amused it self by turning it self off as soon as I moved my head didn’t help. Strangely enough I had a sweaty horse when I came home.

Percy got the saddle on her back and then an introduction to lounging. I learned that I don’t like my long line any more. It is to lightweight and I had trouble handling it – need to get something with a little more weight to communicate better with the horse. Percy behaved well but thought I had a very strange idea when I asked her for more speed than walk. But after a while it was rather fun… But most of all she wanted to cuddle. At least I had no problem to control her in only a halter. And at the mounting block she was so cool that I consider to mount her. The only problem had been to get her in the direction I wanted in preferred speed…

Pepper riden

För ovanlighetens skull kom inte stona när jag och Mariah kom till stallet. De gick och betade en bit bort. Pepper däremot stod i närheten och såg väldigt positiv ut. Efter att ha lekt en stund i hagen och mys lite fick han komma in och bli iordning gjord.

När det var dags för uppsittning snurrade han mer än någonsin omkring uppsittningspallen och verkade stressad. Efter en stund lugnade vi alla ner oss och det gick bra. Han är så känslig den hästen – vilket ofta är en fördel. Ett är säkert – han kommer att vara en mycket bra lärare för mig! Väl i sadeln skrittade vi en väg som Pepper inte tidigare sett och Mariah hade ett grimskaft för att vi skulle ha lite extra koll. Hon släpades med i högt skritt tempo även om jag inte märkte att det gick särskilt fort. Inga problem och lite kul tyckte han det var när det blev en kort stunds terräng gång. På hemväg slappnade han av mycket mer (även om han inte känts spänd innan) och Mariah kunde gå lugnare. Tror han tyckte det var riktigt skönt att ha fått vara ute, även om det bara vart omkring en halvtimme. Och inte visade han några som helst tendenser till att bete sig illa (förutom nafsade som vi konstant jobbar med). Eftersom jag glömde kameran fick det bli en gammal bild.

The mares didn’t come to great me and Mariah as usual when we arrived at the stable. The was eating in an other part of the pasture. On the other hand Pepper was close by and had a positive expression. After that I had played and cuddle a bit in the pasture I brought him indoors and prepared him.

When I was trying to get on his back he was more nervous than ever, circling the mounting block. After a while we all calmed down and I could get on board. He is such a sensitive horse – and I usually find that positive. One thing is for sure – that is going to make him a very good teacher for me. We set of for a road that Pepper hadn’t seen before and Mariah joined us – holding him in a lead rope for extra security. She was nearly dragged along in a fast walk – I didn’t noticed that he walked fast but she did. There was no problems and he liked when he got a little off road. While turning back home he relaxed much more (even if he hadn’t feelt tense before) and Mariah could finally walk in a more comfortable speed. I think he really liked being worked, even if it was just about 30 minutes. And he didn’t show any tendencies of bad behavior (except his nipping that we are working with constantly). As I forgot my camera it’s an old picture.

Pyssliga Percy



Percy är – som många unghästar jag träffat – intresserad av vad jag har på mig. Särskilt skorna. Hon kan (tydligen) till och med knyta upp skosnören…

Och ja, hon får hålla på till en viss gräns – de brukar växa ur det har jag märkt.

Percy is – as many youngsters that I have meet – interested about what I am wearing. Especially the shoes. (Apparently) she can even untied my shoes…

And yes, she is allowed to do this – at least to some extent. So far the ones I have meet have outgrown this habit .

Promenad

Idag blev det promenad med Pepper. Off road. Jag glömmer ibland hur härlig han är – han följde mig snällt överallt – oftast märktes det inte att det var en häst i andra änden av grimskaftet. Genom samla passager, över stenar, nedfallna träd, över is, diken, upp och ner. En kort vända, men jag tror att han fick tänka lite. Det enda som märktes på honom var att han gick väl snabbt i den oländiga terrängen, som om det skulle lugna ner honom.

Percy var så söt så hon fick komma in och bli borstad en vända. När jag sedan gick gick Calinka mot maten och Percy följde mig i motsatt riktning till grinden. När jag åkte stod hon och tittade efter mig. Bilden är från förra veckan när båda hästarna sa hejdå.

Today Pepper took a walk with me. Off road.I sometimes forget how wonderful he is – he just followed me everywhere – mostly I didn’t notice that it was a horse in the other end of the lead rope. We went thru small passages, stones, fallen trees, ice, small ditches, up and down.. It was not a long walk, but I think that he got to think. The only thing that I notices was that he wanted to walk a little bit to fast.

Percy was so sweet that I brought her indoors to brush her off. When I left Calinka headed for the food put Percy followed me to the gate in the opposite direction. When I left she just stood there looking at me. The picture is from last week when both horses said goodby.

Jobbat alla tre hästarna

Igår fick då äntligen Calinka sitt dressyrpass. Hon var stel (inte helt oväntat). Alltså blev det en del kick och bock när jag bad henne om öppna, sluta, trav, tja allt som innebar stretch och jobb. Men, det gav med sig och vi slutade när hon blivit mjuk och smidig och plötsligt fått ett mycket spänstigare travsteg. Duktig tjej. Mindre duktig var hon däremot när hon stod inne medan Percy jobbade och drog av sig täcket jag bara lagt över ryggen och trampade runt på det så att det fick åka hem till tvättmaskinen. Hon som brukar stå lungt och sansat…(annars skulle jag inte lagt på täcket)

Percy då, hon fick prova att gå över cavaletti. Trava över verkade konstigt, men skritt gick bra. Dessutom kan man ju backa mellan bommarna! Longering ville hon inte heller – hon ville stå hos mig och bli kliad. Sötnos <3. Inne i stallet fick hon träna på tömmarna igen och blev lite borstad. Att stå kvar inne medan Pepper jobbade blev även det en träning.

Pepper fick även han titta på bommarna som han först var väldigt misstänksam emot, men det gick över snabbt och sedan var det inga problem. Han travde glatt efter mig över bommarna, backade mellan dem med att gå sidleds med bom under magen var inte tänkbart… Inte heller öppna för handen ville han utan försökte bara komma undan. Vi får jobba mer på det. Att gå upp på pallen fungerade däremot ganska bra. Han verkar ha mycket energi, men jag har inte kommit på hur jag ska få ur dem så det blev ett lite väl lugnt pass för honom – särskilt när han inte ville springa i hagen.

Idag fick jag höra att Calinka var ute på en nästan 10 kilometer lång runda med Mariah och utforskade skogen. Tydligen transformerades hon till en tävlingsgaloppör som inte kunde skritta under första delen av ridturen… Låt mig gissa att hon kommer ha rejäl träningsvärk imorgon.

Yesterday finally Calinka got her dressage training. She was stiff (not very surprising). That meant some kicking and bucking when I asked for shoulder in, trot, well, everything that had her to stretch a bit. But, as she got warmer and had stretched a bit she softened and got a much better trotting action. Good girl! She was less good when she was indoors while Percy was worked. Then she got the rug of her back and walked at it. It was just to bring it back home to wash. She is usually very calm…(otherwise I shouldn’t have put an unattached rug on her back).

Percy then? She tried cavaletti. She felt that she didn’t want to trot, but walk went well. And it is possible to back up between the poles as well. She didn’t want to be lounged either – didn’t want to leave my side and preferred beeing petted. Sweetie <3 In the stable I trained some more with the reins and brushed her of. To be left in the stable while Pepper worked was also kind of a training session for her.

Pepper learned about the cavaletti as well. First he was rather suspicious, but within just a minute or so he waked calmly over them and had no trouble trotting over them as well. He backed up between them but sidepass – no. He didn’t want to try shoulder in from the ground as well – finding ways to escape. We have to work more on that. To step up at the “bridge” worked fine. He seems to have a lot of energy, but I haven’t found out more ways of letting him get rid of it so he got a to lazy session. It could have been better if he had liked to run in the pasture.

I was told that Calinka went on a nearly 10 kilometers trail ride today with Mariah to search for new tracks. Apparently she turned into a racing thoroughbred, not being able to walk during the first part of the ride… My guess is that she is going to have some exercise related muscle pain tomorrow.