Nyföretagarcentrum

/0 Comments/in , /by
 Efter att ha funderat ett tag på mina idéer så kom känslan att jag verkligen måste ta itu med det här; jag måste göra något annat, företagandet har alltid lockat och nu skulle det vara slut på drömmar och börja handlas. Maken var urless; särskilt på allt mitt tjat om hästuppfödning och halvt tvingade mig att ta kontakt med någon som kunde hjälpa till med företagande. Det blev nyföretagarcentrum. Själv hade jag tyckt att jag var för tidig i processen; jag hade inget att komma med, bara lösa tankar, men ingen känsla för om det skulle fungera. Som om jag behövde ha så mycket mer svar innan. Trots allt mailade jag och frågade och min kontakt föreslog en träff.
Det var ett givande möte där jag fick en hel del information (jag borde verkligen ha skrivit ner mer) och redskap för att komma vidare. Påföljande dagar ägnades åt att skriva affärsplan, kontakta Almi för en träff angående ”uppfinningen” kolla budget. Fast att börja räkna på det hade jag börjat redan innan. Och jag hade hunnit göra kalkylen att pannbanden och vattenhinken skulle kunna gå att tjäna pengar på (normal lön åtminstone), medan med hästarna känns det helt omöjligt att räkna, så många okända parametrar som beror på så mycket; ett dyrt veterinärbesök och vinst kanske byts mot förlust
Innan jag han komma till Nyföretagarcentrum, men mina tre idéer så kom jag på en ny variant på en av dem. Istället för att designa träns så insåg jag att pannbanden kunde köras till en alldeles egen nisch. Idén som nig skulle vara allra lättast att dra igång med; minst risk, vettigt med inkomst. Kanske kunde jag samarbeta med någon om tränsdesignen? Någon som kunde hjälpa mig i min marknadsföring av pannband och som jag kunde hjälpa genom att göra speciella träns. Designa till det enskilda företaget, exempelvis få deras logga i pannbandet.
Sedan är ju frågan hur mycket pengar man måste ha över? För egen del har jag sedan länge lärt mig att prioritera bort mycket, fikan, äta ute, kläder och skor till stor del; maken tycker jag köper mer saker till hästen än till mig själv. Men, maken vill resa och hans föräldrar bor inte i Sverige vilket gör att vi någon gång per år bör åka och hälsa på dem. Jag tycker inte att jag kan tvinga min familj till att leva snålt bara för att jag ska kunna testa mitt företagande. Så hur stor risk kan man då ta?
Just nu är jag uppe i en fas där jag försöker sammanställa allt som ska göras i de olika projekten; och annat i mitt privatliv (upptäckte mer än en sak som jag höll på att glömma…) jag försöker få ett grepp, tänker om och funderar; hur kan risken minska, hur kan det göras billigare? Hur kan det bli unikare, hur ska det marknadsföras; hur skriver jag ner alla tankar som jag har? Vad är värt att kolla upp och när? Faktiskt går det framåt, även om vägen plötsligt svänger, ger mig nya tankar och visar andra möjligheter… KUL.

Om att starta – en känslostorm

/0 Comments/in , /by
 Det är inte sådär enkelt och självklart att starta upp ett företag. I alla fall inte för mig. Det är en stor risk och jag har man och barn, de får inte utsättas för mina dåliga beslut, familjen måste komma först. Sen funderar jag på mina egna motiv, att jag på många sätt lockats av eget företag i många år kan jag inte förneka, men är det någon form av 30 års kris som satt igång allt det här, eller en flykt? Vad är egentligen min motivation, som 15 åring konstaterade jag ju att mocka åt hästar hela dagarna inte var min grej. Å andra sidan, vad är det som hindrar mig; är det allas förmanande ord om att det kanske inte fungerar, om att jag måste tänka på andra, att jag inte får säga upp mig från jobbet. 
Energin kommer i omgångar och sedan tar den helt slut. Känslorna åker berg och dalbana upp och ner och inte hjälper det att mina beslut kan påverka hela familjen; flytt, husbygge, ytterligare barn? Ska vi köra allt nästa år? Till och med jag backar lite för den idén. Vad är viktigast här i livet; hur ska alla bli nöjda? Inga svar är särskilt givna och jag pendlar återigen. Värdelös, kanon en bra idé? Energi och driv har jag i omgångar, men inte kan jag tvinga min familj till så många eftergifter? Risker, utmaningen av projektet, kreativitet, fria tankar, äntligen något mer än tankar, en möjlighet…VAD VILL JAG? Och hur mycket är jag beredd att sats? Hur kan jag satsa tillräckligt men ändå inte med för stor risk?
 Det som frusterar mig mest av allt är att hade du frågat mig för 10 år sedan hade jag vetat precis, min väg hade ett mål, en tanke. Så mycket mer har tillkommit, ändrats och mina mål försvann. Är det egentligen där hela problemet ligger? Fast oavsett så löser inte det vad jag vill göra nu, hur idén ser ut och vilka risker jag kan tänka mig att ta. Tja, jag kan skriva flera sidor på samma sätt, tankarna virvlar nästan ännu snabbare i min hjärna. Svaren är mycket färre.

Vad är då mina tre idéer?

/0 Comments/in , /by

Någonstans har det alltid funnits en dröm om att ha massor med hästar på gården, en omöjlig dröm , en trevlig dagdröm, men inget jag trott skulle gå att förverkliga. Genom beräkningar har jag kommit fram till att avel är mycket svårt att få lönsamhet i; men ska det ha en chans att gå runt så är det att föredra att ha ett företag. En annan viktig aspekt var att hitta en egen nisch, något som kunde fungera för just mig. Min väg blev att leta efter en nisch som ännu inte är fylld, som kan motivera kunder att betala vad uppfödningen kostar. Jag har själv inga tävlingsmeriter eller egentlig hästutbildning; har inget känt namn inom hästkretsar. Då krävs, enligt mig, antingen ett stort startkapital eller en satsning på något annorlunda. Helst båda. Mitt val är ändå en så låg investering som möjligt initialt för att undersöka marknaden.
Jag tycker att man i Sverige ofta verkar vilja ha sin häst som en kompis; en individ som man kan träna och tävla med på lättare nivå, men som i första hand är trevlig att hantera, att rida ut på, lätt att ha att göra med. Att folk sedan ofta köper hästen med kapacitet för mycket mer är en annan sak.
Man verkar faktiskt vara beredda att betala lite även för dessa egenskaper; islandshästarna är ett exempel på det. Nu må marknaden för dem vara lite mättad i kombination med den isländska krisen och världsekonomin i stort. Så, jag har kollat på raser som har många av islandshästens sidor; framför allt snälla, lite “lagom” stora så att man, även om man kommit upp i åren inte känner sig rädd för att klättra upp. 1,45 – 1,65 tycker jag är lagom. En bra allroundhäst som kanske fungerar allra bäst att rida ut i skogen på eller rida distans. Jag har hittat två raser som jag särskilt har fallit för; båda har dessutom en extra gångart, vilket jag inte letade efter, men som har både för och nackdelar i mitt tycke. Egentligen skulle jag vilja satsa på båda raserna, Mangalarga Marchador som påminner om en Lusitano/PRE med en extra gångart och Rocky Mountain hästen med sin gudomliga silverfärg. Till slut har tankarna vandrat mot Rocky Mountain hästen just på grund av dess färg; tyvärr så spelar utseendet roll. Om inte annant så för att man ska få upp ögonen för hästen.
Ännu har jag inte träffat någon av raserna och de finns inte i stor mängd i Europa. Detta är projektet som är den absolut största investeringen, som kräver mest planering och kontroller och som sysselsätter mig största delen av tiden. Och det som har minst chans att gå med vinst. Då får det inte bli stora veterinärkostander och troligen får man inte betalt för arbetstiden. Enligt tidiga uppskattningar borde man behöva få sådär 40 000 för en 1-åring för att gå runt.
Min andra idéer handlar om att specialdesigna pannband till hästar, att kunna göra dem efter kundens önskemål, kanske specialmatcha dem till en logga. Det har jag redan testat åt en kompis, återstår att höra omdömet. Just nu jobbar jag på att förbättra tillverkning och testa hållbarheten. Hemsidan är tänkt att byggas upp under sommaren. Från början var tanken träns med specialdesign, men det får vänta ett tag.Men även där finns idéer.
Min uppfinning, det tredje projektet handlar om en vattenhinkskopp; ett sätt att förhoppningsvis få det bästa från båda. Jag förstår bara inte varför det inte redan finns? Vad har jag missat? Nåja, idéen har funnits i huvudet i flera år så nu ska jag testa och se om det kan bli något av den.

De första trevande stegen

/0 Comments/in , /by


Egentligen är det alldeles för tidigt, mitt mål, eller kanske vision så långt borta. Kanske blir det aldrig något av det här, men jag tänkte ändå börja skriva; för att ge en så sann bild som möjligt av hur jag upplevt det att starta företag inom hästbranchen.

Det hela började innan jag föddes med att mina föräldrar tog över farmor och farfars gård och blev bönder. Någon gång började gården växt sig fast hos mig, jag började förstå bondens kärlek till jorden. Mina föräldrar närmar sig pensionen, men jag vill inte sälja, varken hus eller mark; fast vad gör man då? Det är, med mina mått mätt, en för stor investering för att bara ha på skoj. Även om det “bara” skulle handla om att lösa ut min syster. Maken tycker att det ligger väl långt ut på landet och står inte ut med alla sneda vinklar i bostadshuset. Jag älskar trägolv och fönsterspröjs, själen hos ett gammalt hus…

Att kunna göra något med gården har jag haft i bakhuvudet i många år; det lockar mig att få jobba hemifrån, att ha jobbet nära och kunna kombinera familj och jobb… Förvisso finns det både för och nackdelar, men för mig ser jag mest fördelar. Att kunna köra en tvättmaskin, bak bröd eller hämta barn vid taxin samtidigt som man pratar med kund i telefon eller ordnar med något annat “jobbmässigt”. Egentligen har jag alltid vetat att jag vill jobba så.

Så, när tankarna tagit en vag form bokade en tid hos Nyföretagarcentrum för ett par veckor sedan, gick igenom mina tre idéer med dem och sedan har det tagit fart. Kan det vara lönsamt, affärsplan, kostnader, kunder, besök på Almi, flytt? Jag har gått på högvarv. Så många tankar, så mycket information som ska sammanföras. Många saker har nog jobbat då och då i min hjärna i många år. Nu skulle allt plockas fram och sammanställas, utvärderas och hålen täppas till.

It is actually much to early, my goal and vision is so far away. Maybe this never turns out to be anything, but I thought I should start to write anyway. That would give as true a picture of this as is possible, about starting a business with horses.

It all started before I was born with my parents taking over my grandparents farm and became farmers. At some point the farm grew on to me and I started to understand what was meant by the “farmers love of the soil”. My parents is getting retired, I don’t want to see the farm sold, either house or land, but how would that work out? It is, by my standards a to big investment just to keep the farm for fun. Even if I only would have to pay my sister for her part of the farm. My husband thinks the farm is to far away at the country side and can’t stand all the odd angels in the house. I just love the wood floors, the old windows and the soul of the old house…

I have every now and then tried to find out a way to “use” the farm for years. I would love to work from home, to be close to work and be able to combine family and work…Of course there is both pros and cons but I mostly see the good sides of the coin. To be able to wash clothes, bake bread or get children at the bus at the same time as I talk to a client at the phone or do something else work related. That has always been how I would like to work.

So, when I finally got a vague thought of what might be possible I booked a time slot at Nyföretagarcentrum (a organization that helps starting up new company) a couple of weeks ago. There we got through my three different ideas and after that it has all started. Can it be profitable, business plan, costs, customers, visit at Almi (another organization that helps new ideas/company), moving? I have been working/thinking a lot. So many thoughts, so much information to gain. But I think many of those things has come up in my thought during the years. Now it is only to fuse everything together and validate and cover up those missing parts.