1 år i Sverige/ One year in Sweden

/0 Comments/in , , , /by
För ett år sedan tog jag emot två trötta hästar. De hade rest långt. De var raggiga, det var mörkt. De visade sig bli Sveriges första Rocky mountain hästar. Så vad är mitt intryck efter ett år?
Först och främst -året har inte alls blivit som jag hade tänkt, men blir det någonsin det? Det har varit många motgångar, men i allt som betyder något har det blivit bättre! Mest av allt har jag imponerats av mina underbara hästar. Aldrig trodde jag att de så bra skulle följa beskrivningarna jag läst. Jag tänkte att beskrivningarna var överdrivna, men de har visat sig stämma oväntat ofta. Några exempel:

  • Pepper som stod still när han fastnat i staketet, trots rejält med el i tråden. Hur länge är det ingen som vet.
  • Percy som utan problem passerade en arbetade traktor och grävmaskin på en smal remsa väg. Hon var så lugn att jag lät min treåring son sitta kvar på hennes rygg.
  • Bunny som av misstag hamnade på sin första ridtur här med både lera, dike och vass och som gick fram som om inget påverkade henne. Innan dess hade hon bara 30 dagars inridning bakom sig, ett halvår tidigare.
  • Percys inridning, hon blev rädd, hoppade till för något när hon för andra gången bar någon på ryggen och istället för att bli orolig över vad som hände stannade hon bara lugnt innan jag knappt förståt vad som hände.
  • Pepper som följde mig utan minsta tvekan rakt ut i mörkret och iväg från kompisarna när han anlände till Sverige.
  • Bunny som efter bara tre gånger inte är särskilt svår att rida iväg på själv trots att hon egentligen är väldigt bereonde av sina hästkompisar.
  • Miljöträning med dem alla där de knappt reagerar på presenningar, paraplyer eller andra konstiga saker jag hittar.

 

….listan kan göras lång, och det tillkommer ofta nya saker.
Det mest negativa är att jag snart kommer att tro att alla hästar är så här lätthanterliga, att det går så här enkelt i alla fall.
Men det som jag på många finner mest speciellt är deras sätt att vara så kloka, så enormt villiga och arbetsmotiverade, deras vilja att så gärna göra människan nöjd och att de är så svåra att skrämma, lugna i de flesta situationer, milda, lätta, men ändå med massor av motor, framåtanda och vilja. Hur går det ihop? Det borde vara motsatser, men här får jag det bästa av båda världar.

Och än en gång – några av favoritbilderna från året.

One year ago  I received two tired horses. They had traveled far. They was furry and it was dark. They became the first Rocky Mountain horses in Sweden. So, what is my impression after one year?
First of all – they year didn’t really turn out as I had planned, but does it ever? I had a lot of downs, but the things that really matters it has actually been better than I could expect. Most of all I have been impressed by my wonderful horses. I never thought that they should follow the breed description that well. I thought it was exaggerated, but I were wrong.  Some examples:
  • Pepper got caught in the electric fence , but just stood there until help arrived. For how long I don’t know.
  • Percy passed by a working tractor and an excavator with only a small passage. She was so calm that I had my three year old son to stay on her back.
  • Bunny that, by mistake, got into much rougher grounds than I had planned for on her first with a rider in Sweden and behaved perfectly. Before that she had only been broken for 30 days half a year earlier.
  • Percy that during second time with a rider spooked and instead of being worried about the thing on her back stopped before I even understood what happened.
  • Pepper that followed me straight into the dark, away from other horses when he arrived in Sweden.
  • Bunny that after only three times alone on the trail is easy to bring along, even if she otherwise depends a lot on her friends.
    • First time without saddle and with bit..
  • The environmental training that I have done with them and that they hardly react on, tarp, umbrella or other strange things that I find.
.. the list is long ans is growing…
The most negative thing is that I soon is going to believe that this is how all horses are, that this is how simple it should be.
What I find the most fascinating is how they can be very clever, have so much will to please and to work and that they are so hard to scare, calm and confident, mild and easy going. Still with a lot of energy and motor. How does that work together? I have been used to get either or, but now I get the best of both worlds.

 And once more, some of my favorite pictures from the year once more.


 

Ensam med barn II

/0 Comments/in , , , , /by
Vädret har inte varit sammarbetsvilligt denna vecka, när regnet äntligen slutade hälla ner blev det blötsnö i samma mängd istället. Alla hästarna har fått täcken eftersom detta är ett väder som jag tycker är riktigt tråkigt och nedkylande. Tyvärr har inte ens täckena fungerat perfekt – för första gången har det regnat igenom några av dem… Pga vädret har det nästan varit omöjligt att jobba hästarna när man har en trött treåring med sig och begränsat med tid. Trots det lyckades vi ta ut Bunny på en kort ridtur (10 minuter?) runt byggnaderna med Isac på ryggen och i snövädret. Väl iväg insåg jag att det nog var första gången Bunny hade en ryttare med pannlampa. Hon frustade lite vilket betyder att hon inte är helt avslappnad, men skötte sig fint.
Isac and Percy
Idag var det äntligen uppehålla och kring nollan så vi lyckades ta Percy på samma promenad. Då fick Isac även prova att tölta – kul! När jag berättade om trav för honom blev han inte alls imponerad – verkar som om han kommer att välja gångartshästar om han blir ryttare. 🙂
Och, nu börjar jag se slutet på denna vecka. Imorgon kommer hovslagaren medan Isac är på dagis och sedan kommer äntligen mannen hem. Det positiva med veckan har varit att mina kvällar plötsligt har varit lediga så jag har för en gångs skull hunnit ringa alla jag borde höra av mig till (eller nästan alla). Därmed har det inte heller blivit några tidiga kvällar som jag blåögt trodde när veckan inleddes. Maria har också offrat sig i det underbara vädret och varit ute med en överpigg Pepper som mest visst liknade en kanin samt tagit Calinka på en skrittur.
The weather this week hasn’t been cooperative; when the rain finally stopped pouring down the snow started, the wet, nearly rain kind of snow. Therefore I put rug on all horses – that is really the kind of weather that makes them freeze. Sadly the rugs didn’t work perfectly, for the first time some of them got wet straight thru… With this kind of weather it has been nearly impossible to work the horses with a tired three years (child) and limited time. But, we managed to walk Bunny around the barns (10 minutes?) with Isac on her back yesterday. When we had left the stable I realized that it probably was the first time she had a rider with a lamp on his head. She got a bit nervous and showed that by small snorts, but behaved well.
Today it finally had stopped to fall things from the sky and we managed to walk Percy the same road as Bunny took yesterday in the snowfall. Isac also got to try some gait – fun! When I told him about trot he didn’t want to learn about that but stay with amble, seems as he is going to go gaited if he becomes a rider one day. 🙂

I finally starts to see the end of this week. Tomorrow the farrier arrives while Isac is in pre-school and my husband arrives. The positive thing about the week has been that I found time to keep in contact with some friends over the phone. But that made my early evenings to disappear. Maria has also contributed and dragged her self out in the terrible weather with Pepper that was more like a rabbit with all the energy and snowfall. She also brought Calinka for a walk.

Ensam hemma

/0 Comments/in , , , , , , /by
Bunny
Så var mannen på jobbresa hela veckan, vilket ger en del ändringar i hästrutinerna… Först och främst blir det till att åka upp direkt efter dagis och ta med Isac. Inte den bästa tiden för då är han trött och egentligen borde vi åka hem och laga mat…Men, hästarna måste ses till innan han somnar. Som tur är ställer Maria upp extra denna vecka. Planen var att jag och Isac skulle motionera en häst per dag, men vädret sammarbetar inte med oss, än så länge har det öst ner varje dag och det blir bara för mycket att släpa ut 3 åring (barn) till svampig ridbanan i mörkret och regnet… 
Percy

Så igår tvättade vi Percys svans och gjorde lite trick med hästarna, de börjar alla snart fatta att de ska lyfta bakbenet för att få en godis. Idag fortsatte vi genom att tvätta Bunnys svans, träna tricket igen och så plockade jag fram en presenining. Rockisarna stod lugnt kvar (eller tja, Pepper började äta på den) även om Percy såg väldigt skeptiska ut. På ett par minuter kunde jag lägga preseningen på alla rockisar. Calinka däremot – det var något helt annat och jag försökte inte ens lägga den på henne uta nöjde mig med att gå in och prassla lite med den till henne. Några dåliga bilder i mörkt stall med mobilkamera blev det, jag har försökt ljusa upp dem lite i datorn.

Pepper
Pepper
And my husband went for a work travel trip this week, which makes some changes in my daily routines… First of all Isac and I have to go to the stable directly after pre-school. It is not the best time as he is tired then I I should go home and make dinner. But, I have to check the horses before he goes to sleep. Luckily Maria helps me a little bit extra this week. The plan was that Isac and I should work one horse each day, but the weather isn’t cooperating, it has been pouring down each day and it is just to much to bring a 3 year old (child) to the swamp like arean to do some work in the darkness..

Therefore we washed Percy’s tail yesterday and did some tricks with the horses yesterday. They all start to get that they are supposed to lift the hind leg to get a piece of carrot. Today we continued my washing Bunny’s tail, repeat the trick and then I found a tarp. The Rockies didn’t bother much (or Pepper started to chew on it) and Percy looked very skeptic. In a couple of minutes I could wrap them up with the tarp. Calinka on he other hand – that was something else and I never even tried to put it on her but was content with her sniffing it. I got some lousy pictures in a dark stable with my phone. I have tried to lighten them up a bit in the computer.

Calinka

Helgen och slutet av veckan

/0 Comments/in , , , , /by
Onsdagen hade jag hästledigt och Maria tog ut Percy på en ridtur och Bunny och Calinka på en promenad tillsammans. Traktorer var tydligen helt ofarliga enligt Percy, medan kuyggorna från träden en bra bit bort var mycket farligare…
Torsdagen var jag åter i stallet och tog återigen en promenad med Pepper och Mika och Calinka fick sin svans tvättad
Fredagen tog Maria ut Percy en sväng och hon skötte sig väl, men lera på vägen mellan stallet och hagen (mindre än i hagen) var nästan oöverstiglig och det bästa vore om Maria bar henne… (Maria höll inte med Percy i frågan).
Igår tömkörde jag Pepper – han var jättefin! Calinka fick äntligen komma ut på en kort skrittur, hon var nöjd! Maria och en kompis till henne tog ut Percy och Bunny på en kortare ridtur. 

Idag fick Calinka skritta lite längre, omkring trettio minuter och Pepper fick gå på en kort promenad. Vi testade att gå och upp och ner i en backe och så hoppade vi över diken. Då blir han så glad och busig och hoppar runt. Bunny och Percy var besvikna över att de inte fick komma ut och därmed fick jag knappt ut dem ur stallet.
Wednesday I had a day of the horses and Maria got Percy out for a trail ride and Calinka and Bunny for a walk together. Apparently tractors was not scary, but the shadows from the trees and bushes far away was much worse…

At Thursday I was back in the stable and took, again, Pepper and Mika for a walk. And Calinka got her tail washed as well.

During Friday Maria brought Percy once again and she behaved well. But the mudd between the stable and the field (less mud than in the field) was nearly impossible to pass and Percy wanted Maria to carry her… (Maria didn’t really agree with that).

Yesterday I long reined Pepper – he was gorgeous! Calinka got her first walk with a rider for some time, so she was content. Maria and a friend of her brought Percy and Bunny out for a shorter trip.

Today I took Calinka a thirty minutes walk bare back and Pepper and I took a shorter walk.We tried to walk up and down in a small hill and jumped a ditch several times. That makes him so happy that he just jumps around! Bunny and Percy was disappointed that they didn’t get to do anything and refused to get out of the stable – had to get a halter for Percy…

Bunny: What is the problem with a new rider and my friend disappearing? I think I scratch my head instead…
It is so fun to jump!
..I probably jump more after clearing the ditch…
..but calm down quickly.

Tömkörning igen

/0 Comments/in , , , , /by
Igår Pepper jobbade kanon på tömmen, lugn, avslappnad och sökte sig bättre i form än på länge. Härligt! Däremot ville han inte galoppera. Bunny fick gå ett varv med tömkörningsutrustning runt ladorna i mörkret. Så klart inga problem! Percy jobbade även hon fint på töm och börjar söka sig mot form. Helt underbart att se, hon jobbas ju bettlöst. Calinka jobbade på att få Pepper att skacna med henne över boxdörrarna och när han väl gjorde det skrek och slog hon efter honom… Helt logiskt?
This is the kind of pictures I can make a normal day,
darkness and parts of the horse  lit up by my lamp
Idag var det Mika som mest av alla behövde motion så hon och Pepper gick på promenad. Peppers svans var dessutom i bedrövligt skick så nu har jag tvättat, flätat och haft pälsglans i den. Hoppas det hjälper så den inte blir tovig och gråbrun snart igen.

Yesterday Pepper worked nicely while long reining him; calm, relaxed and a better frame than in a while. Wonderful! But he didn’t want to canter. I asked Bunny to walk a lap around the barn with  the long rein equipment in the darkness. Of course there was no problems! Percy worked nicely while long reining and has started to search the frame I like. So beautiful to watch, as I find it harder while i work them bitless. Calinka got herself a task – getting Peppers attention so he would talk to her over the stalls. And when he obey she screamed and kicked…. Logic?
Today Mika was the one most in need of work so I brought her and Pepper for a walk. Peppers tail was very dirty so I washed that first, braided it and put a lot of show shine into it. I hope that keep it from getting grey brownish soon again.