Pepper och Calinka ridna samtidigt

Maria och jag passade på att rida Pepper och Calinka på ridbanan samtidigt. Pepper var stundtals lite spänd, men det berodde mer på mörkret, på en lös hund (Mika) som skymtade i periferin ibland och att jag hade råkat få fel längd på stiglädrena och inte orkade byta men var irriterad ändå. I det stora hela skötte han sig utmärkt och åt Calinka ägnade han knappt en blick. Trots att hon i stallet flörtade vilt och återigen brunstar. Härligt! Calinka däremot jobbade på att slippa jobba – Maria har gått på det tricket förr. Till slut fick Maria igenom sin vilja, men tant poängterade att det inte var uppskattat.
Bunny, Percy och Mika fick sedan komma ut på en kortare promenad för mer invänjning på pannlampan. Inte för att de verkar reagera, men ändå. Vackert månsken var det också.
Maria and I found time to ride both Pepper and Calinka in the arena at the same time. Pepper was now and then a bit tense, but that was more the darkness, a dog (Mika) that turned up now and then and that I had to short stirrup leathers but didn’t put time into change that but still was frustrated about it. All over he behaved well and didn’t give  Calinka a glance. Even that she was flirting and in heat in the stable. Nice! Calinka on the other hand tried to avoid work – Maria have fallen for that trick earlier. In the end Maria got her way, but the lady wasn’t very happy about it.

Bunny, Percy and Mika got on a shorter walk afterwards to get more used with my lamp. Not that they seemed bothered, but anyway. And it was a beautiful moonlight

Bunny is – still – in foal

Veterinären ringde under kvällen och berättade att Bunny, enligt blodprov, är dräktig. Precis vad jag trodde, men skönt att få det bekräftat.

The vet called during the evening and told that Bunny, according to the blood sample, still is pregnant. Just what i thought, but nice to get it confirmed.

Mörkret kommer

Pepper and the lamp.
Vår och sommar är mina årstider, ljuset, grönskan, värmen. Hösten och vintern däremot… Visst finns det fina dagar då med men helst vill jag bara krypa upp i soffan, titta på TV eller läsa en bra bok under en filt. Nu börjar den tid som innebär ett konstant mörker alla vardagar i stallet, reflexer, pannlampa och mycket kläder. Regn, rå luft och grå himmel. Känns det lockande? Kolla bilden på mig så säger den en del om min inställning igår när jag åkte iväg till stallet. Ruggig, kall, men mössa och vantar för första gången på länge. Och ett stall fullt med hästar som behövde jobbas.

Väl i stallet jobbade jag upp lite värme. In med alla hästarna (Pepper och Percy rejsade upp). Snabbt på med utustning på Pepper i ett försök att hinna iväg innan det var kolsvart. Det lyckades nästan. Och så iväg. Pannlampapn igång direkt och bort på grusvägarna. Väldigt snart njöt jag fulla drag av min häst, och han med. Fast plötsligt fanns det lite konstiga saker att titta på – världen blev lite annorlunda när den lystes upp av en pannlampa. Mycket trav och så lite galopp. Vändning hem, galopp igen och poff – någon form av “skolor över marken”. Dvs det kom en bil på vägen en bra bit bort och jag kan förstå att Pepper undrade vad skjutton det var när vi galopperade och den måste dykt upp snabbt i hans synfält. Nåja, jag satt kvar, fick snabbt kontroll på hästen coh det var bara att fortsätt. Men jag lärde mig en sak – om Pepper lär sig bocka är risken stor att åka av, han är smidig, mjuk och har bra tryck i sina skutt! Inga problem att snurra 360 grader, bocka utan att sänka huvudet och hoppa högt alltså, skulle jag tro. Hoppas att jag aldrig får veta säkert om jag har rätt.
The bare back saddle

Väl hemma bytte jag häst och tog ut Calinka på lite dressyrträning. Hon var otränad men fin. Passade dessutom på att testa min barbackasadel. Tror den fick bra betyg då det var länge sedan jag tyckte att jag jobbade så bra som ryttare. Härlig ridning i vilket fall som. Percy och Bunnt tiggde om att få göra något så de fick båda var sin kort promenad i mörkret med pannlamp. Det är bara för dem att vänja sig för mina jobb med dem framöver kom troligen att ske i mörker. Totaltid: 2,5 timmar. Själv kände jag mig väldigt nöjd med att ha gjort ett bra jobb med alla hästarna. Vilken tur att jag har hästarna som får mig att tycka hösten och vintern är så ok att jag inte går i ide.
Me going to the stable – don’t I look happy?

Spring and summer is my seasons, green, light, sun. Autumn and winter on the other hand… There is nice days even then, but most time I would just like to sit in the sofa, watching TV or reading a good book. Now starts the time that means darkness while I visit the stable during the week. Reflexes, head lamp and a lot of clothes. Rain, a moistly air that gets to your bones and a grey sky. Seems tempting? The picture of me tells me a bit about my feeling yesterday when I went to the stable. Frozen and cold, bringing gloves for the first time in a long time. And a stable full of horses that needs to be worked.

I brought all horses in (Pepper and Percy had a race to get indoors) and got a little bit warmer doing that. Quickly I prepared Pepper and tried to get away before it got pitch dark.I nearly made it. The head lamp guided out way on the road. Soon I enjoyed it a lot, as well as Pepper. Even if he found some strange things as the lamp light turned the world different. We trotted a lot and cantered a bit. Turning back home, canter and  – bam – some kind of “haute ecole”. It turned out that a car had passed by far away on the bigger road behind Pepper and I really understand that Pepper didn’t really get time to figure it out as we cantered. Well, I was still in the saddle and got control of the situation rather fast. But I learnt one thing – if Pepper ever gets into bucking I probably will fall of. He is very athletic, have good jumping ability and is very smooth in his movements. He wouldn’t have any problems with 360 degree turns, bucking without getting his head down and can still jump high. I hope I never knows if I am right in this assumption.

Something in the darkness

Back home I changed horse and did some dressage with Calinka. She was untrained but working nicely.I also tried my new bare back saddle on her and I think it was ok. At least it was a long time since I found my self working so much with myself, feeling as if I was sitting correctly. Nice time any way. Percy and Bunny just begged to get attention and work so I brought them out for a short walk to teach them how my lamp works. They have to get used to that as all my exercise during the weeks is going to be in the light of that lamp for a long time. Totally I spent 2.5 hours in the stable. And all horses got attention and something appropriate for them to do. I am so lucky to have horses that gives autumn and winter a meaning.

Bunny and I taking a short walk.

Jag har ridit Bunny!

Back in the stable.
Linda, en gammal kompis, kom på besök och i väntan på henne passade jag på att pyssla lite extra med alla hästarna. Calinka fick massage, Percy och Bunny fick sina manar och svansar omhändertagna och Pepper – honom han jag inte till innan Linda var framme. Så jag fick borsta honom medan Linda var på plats.
Brought home some thistles.
Percy hade verkat lite öm kring nacken så efter lite funderande bestämde jag mig för att ta Bunny istället. Första ridturen på henne. Linda fick Calinka. Vi red iväg “över sjön”, en tur vi bara tagit en gång tidigare, i våras. Nu hade de kört en kort bit med maskin så hästarna sjönk till kotorna. Calinka försökte klättra på kanterna, men Bunny följde snällt. När leran var slut blev det istället väldigt hög vegetation. Svårt att hitta den väldigt smala vägen, och på båda sidor är det vatten. Calinka tvekade många gånger och efter ett tag gick hon för långt åt vänster – och fastande. Hon fastade så illa att hon ramlade. Jag hann bli rädd att hon skadat sig, men hon kom upp och verkade ok bara ryttaren kommit av henens rygg. Så kom diket och Bunny gick bara rakt över. Linda satt upp igen och så fick vi tränga oss igenom gamla tislar och hög vass en kort bit till. Sedan vart det en vall där vi kunde öka lite tempo. Bunny gillade det!
Hela tiden fokuserade jag mer på allt annat än Bunny, det var som om jag ridit henne många gånger tidigare. Hemvägen hoppade jag av när vi nådde asfaltsvägen och så gick vi hem. Vilken tjej! Linda i sin tur var helförtjust i Calinka ” Man kan ju inte tro att hon är en travhäst, så lätt som hon är att rida”. Jag kunde inte tro att jag ridit en häst som bara har sådär 30 dagars träning och som jag inte ens vet om hon varit ute i skog och mark.
Thistles everywhere.


Linda, an old friend, came to visit. While I waited for her I got time to groom the horse a bit longer. Calinka got some massage, Bunny and Percy got their manes and tales de-tangled. And Pepper – I never got to him until Linda arrived but I groomed him a bit as well.

Percy seemed a little tenses around her neck so I decided to use Bunny instead. My first time on her back. Linda got Calinka. We trail rode “across the lake”, a rode we have only taken once before, in the spring. Now some machines had been there and made the first part muddy – the horses sank to their pasterns. Luckily it was only 10 – 20 meters. Calinka tried to climb the borders, but Bunny took it all easy. When the mud finished there was a lot of vegetation. Hard to find the thin road. And both side is water. Calinka hesitated many times and once she went to much left. She got stuck in the mud there, she fell as well as her rider. I started to get worried, but Calinka got back on her feet and seemed ok. Then we got a ditch and Bunny just followed Calinka, not hesitating a second. Linda got back on Calinka’s back and shortly afterward we had to get thru thistles and other tall plants. Finally we got to an open space and could speed a a little. Bunny liked that!
Thistles even here…

All the time I focused more on everything else than Bunny, it was as if I had rode her a lot before. On the way home I got of her back when we reached the asphalt road. What a girl! Linda liked CAlinka a lot ” You can’t get that she is a trotter, she is so easy”. I couldn’t believe that I had been on a horse that just had about 30 days training and maybe ever had been trail riding.


Percy is so sweet in this rug, she got it as it poured down and she seemed a bit tense.

En råtta

Jag har inte förstått varför det ibland varit mindre kraftfoder än jag förväntat mig i hinken jag blöter korn i. Ibland saknas vatten, trots att det inte verkar ha läckt. Men det kanske har varit någon av medryttarna som gjort iordning eller använt? Eller det var vad jag trodde. Idag förstod jag – det måste vara en råtta! Det fanns tydliga spår så att säga. Tack och lov ingen levande råtta. Härligt….blir till att skaffa hink med lock snarast. För råttfarm har jag inte tänkt skaffa.

Maria gjorde oss sällskap med Percy medan Isac red Bunny. Det fungerade perfekt och hästarna skötte sig kanon trots att den ena galopperade en del, det for förbi en stor traktor med gigantiskt släp och hästarna inte var helt nära varandra. Ska det vara så här enklet med treååringar? Percy funderade förvisso på att bocka lite. Efter lite klurande började vi tro att det handlar om någon lättare sträckning eller att det bara blivit kallare då hon såg mer lateral ut i sitt gångartsmönster oavsett gångart och hon bara reagerade med bockningstankar i högervarv.

Mika följde med och såg eländig ut medan vi red runt. Calinka började ett storgräl med Pepper inne i stallet på var sida av boxarna. (Tur att Pepper är förståndig och går därifrån ibland). Calinka mest bara skrek. Pepper var däremot missbelåten med att han inte fick kommaut – han skulle gärna gå minst ett pass om dagen den hästen…
I haven’t really understood why It sometimes have seen to be less grain than I expected in the bucket where I put corn with water to soften it up. Sometimes it have even been less water than expected, even if it doesn’t seem to be a leak. Maybe some of the people that helps me have b een there earlier, or prepared the feed? Or at least that was what I thought. Today I realized – it has to be arat!I found good evidence so to say. Thankfully no living rat. So..I have to get a bucket with a lid as soon as possible. I have not plans about a rat farm.
Maria made us company with Percy while Isac rode Bunny. It worked perfectly and the horses behaved great even if one cantered, walked away, a big tractor passed by and the horses got some distance between them. Is it supposed to be this easy with three year old? Percy thought about bucking. Some thinking made us realize that she only did this on the right lead and that she was more lateral in al her gaits than usual. So, probably she just got something with her muscles, a slip or the fact that it starts to get colder. Just need to keep an eye to if.
Mika also joined us while we rode. She looked like a typical sight hound – as someone tortured her. Calinka started a big fight with Pepper in the stall, on on each side of the wall. (Luckily Pepper is clever enough to sometimes stay/walk away). Calinka just screamed. Pepper instead felt sorry for himself – why didn’t we bring him out? He would love to work at least once a day….