Bunny är bättre

David likes to pet the horses.
Redan imorse had Bunnys feber gått ner och nu ikväll hade den sjunkit ytterligare lite. Hon är så duktig och lätt att spruta med medicin och tar så väl hand om sin bebis. Idag fick de sällskap av Calinka som höll sig på respektfullt avstånd. Det enda lillan gör är att tölta runt med mamma. Det har varit så mycket nu på alla fronter – familj, djur och jobb att jag ännu inte hunnit bestämma namn helt. Tanken är i alla fall att det ska bli något som ansluter till riddarspelen som var i helgen.
Jag och David hann i alla fall med hästarna lite idag. Det känns som om det varit ont om tid i veckan. Jag red Pepper på ridbanan medan David kollade in gräsmattan en stund tills han tröttnade – då gick vi tillbaka till stallet. Pepper var så kul att rida. Han är stel och det tar emot, men man verkligen kände hur han försökte och hur han blev allt bättre. Ska bli kul att se vad några pass till kan göra. Den ridturen har  förgyllt hela min dag! (Fast vi måste rida ut med – det är Peppers favorit). 
Calinka blev nummer två och David fick åter kolla på maskrosor, gräs och jord. Hon var stel och kändes som om handbromsen var i, men lossnade allt mer. Tea fick prova en tömkörningsgjord som jag hittade begagnad till henne och Percy fick gå på promenad med David, Mika och mig medan Tea var själv i hagen hela tiden.

Bunny is better

Bunnys fever was lowere in the morning and now it is even better (and no fever anymore). She is such a good mum and such a good mare to give shots. Today she got Calinka as company. Calinka held a good distance to the others. It has been a lot this week – both with horses, work and family so I haven’t had energy to decide on a name yet. The plan is that the name should be connected somehow with jousting games as we had such last weekend.
She already tries to test the grass.
Tea all alone in the pasture.
Me and David got some time to finally care a little more about the horses. I rode Pepper at the arena while David studied the ground. We David got tired we headed back to the stable. Pepper was so fun to ride! He is a little stiff, but he tries and I really felt how he tried and how it got better. It is going to be fun to see what some more times would do. This one highlighted my day. (But we need to trail ride soon – that is Peppers favorite).
Calinka was number two and David studied the flowers, grass and soil once more. She was stiff as well and felt as if her break were constantly working. But, she got better and better and ended well. Tea got to try a circling that I have bought to start teaching her to long rein. Percy got a walk with David, Mika and me while Tea got to be all alone in the pasture.
Teas new circling.
Nothing else than gait…

Äkta mountain hästar

Hela familjen Röyter och jag med barn mötte upp i stallet idag. Medan barnen lekte runt (spring i hage och snack i barnvagn) red jag och Björn ut på Calinka och Pepper. Förberedelserna är i full gång för riddarspelen, men hästarna traskade lugnt igenom. Eftersom de redan börjat grilla korv skojade jag om att vi borde tagit en “ride thru”. Vi gick runt sjön och Pepper visade sig gå bra i terrängen när vi fick gå off road för att passera runt en kohage där det nu går kor. Över stenar och stockar, genom sumpmark och träd som står tätt gick bra. Calinka är van. Väl tillbaka hade fler tält satts upp så vi knappt kom tillbaka. Tur att hästarna passerade fram lätt.
Sedan var det barnens tur – och Percy och Calinkas. Så, bara att passera ut genom det trånga området igen, fast nu även med hund och två barnvagnar. Undrar vad de som mötte oss tänkte. Tur att man har coola mountainhästar (och en gammal klok dam).

True Mountain horses

Isac and Calinka
The Röyter family and me and my kids meet in the stable today. While the kids played (running around and talking to each other in the strollers) Björn and I took of with Calinka and Pepper. The preparations for the jousting games is up, but the horses were calm. As they had started to make sausage I joked and said that we should have had one “ride thru”. We went around the lake and Pepper showed that he could do terrain when we had to get off road to pass beside a pasture that now is full of cows. Over stones and logs, thru very soft ground and between tree that are close together. Back home more tent had been added so we hardly made it back. Luckily the horses were calm.

The it were the kids time – and Calinka and Percy’s. Just to get back and squeeze thru again, but with two strollers and a dog added. Wonder what people that meet us thought. Luckily I have cool mountain horses (and a clever old lady).

Tea one of those mornings that I have been checking at Bunny. And no – still no foal.
Pepper is shedding and going for a steel grey look – but have two whiter spots left as seen here.

Bunny luras och hästarna springer – bildbomb

Bunny while I found her.
Igår ringde fölvakten på eftermiddagen. Jag hade nyligen kommit hem från stallet efter en härlig uteritt på Calinka och tömkörning av superfin Percy. Som tur var hade jag hunnit äta och slängde mig genast iväg. Bunny var i en ny hage med alla stona för att få äta massor med gräs. Ingen höjdare om Percy skulle vilja sno fölet som kompensation för det hon förlorat eller för att det finns några kraftiga branter.  Väl i hagen låg hon ner – men såg mest ut att vila. 
Däremot hade jag redan innan på dagen kännt att något var mystiskt så jag stannade och kollade läget. Bunny var inte som vanligt så jag höll ett öga på henne medan jag tömkörde Pepper och tog Tea på upptäcktsfärd runt husen. Dessutom fick stona för sig att springa runt, även Bunny som fick vara själv så Calinka fick bli sällskapsdam till henne.  
Åter hem för att äta och jag och Isac sov i bilen i hagen under natten. Men inget föl. Idag på eftermiddagen hade däremot kvalitén på råmjölken ökat markant sedan igår, så kanske i natt…

Bunny tricked me and the mares run

Yesterday the birth alarm called at the afternoon. I had recently come home from the stable and a trail ride with Calinka and long reining a very nice Percy. Luckily I had eaten and flew into the car and to the stable. Bunny was in a new pasture with all the other mares to be able to eat new grass. Not perfect if Percy would try to steal the foal to compensate her loss and because the pasture has some bad places for foaling. In the pasture she was laying down – but more in a relaxed way.
But, I had got suspicious earlier in the day so I stopped to check on her while I long reined Pepper, took Tea for a walk around the houses and photographed all mares that got all worked up and running around. Even BUnny got worked up so I put Calinka with her to keep her company.
Then I went back home to eat and then Isac and I slept in the car during the night, but no foal.This afternoon the colosteral quality had raised so maybe to night she get a baby…

Percy

Igår var Percy lite orolig stundvis, men idag verkar hon mycket lugnare. Nöjdast blev hon när hon fick återgå till kompisarna och äta gräs.
Yesterday Percy was  a little worried at some times but today she was much calmer. She became most happy when rejoined with her friends and could graze.

Ullekalvs Angelo

I natt hade jag en dröm – Percy dog. Det var inte en så stark dröm, men för en gångs skull kom jag ihåg vad jag hade drömt lite vagt. En påminnelse om hur mycket jag gillar henne, hur hemskt det skulle vara om hon inte fanns mera. Väl uppe i stallet skulle jag fira Calinka som fyller 19 år. Jag trodde ett tag att Bunny skulle föla under natten eftersom den 30 april är ett speciellt fölningsdatum för mig. 
Den 30 april 1994 föddes nämligen det första föl jag fick träffa på, ett litet brunt stoföl med stjärn och två vita bakben. Året därpå föddes Calinka – den 30 april och det andra fölet som jag träffade när det var bara timmarna gammal. Även hon ett sto med stjärn och vita tecken på bakbenen.
A small star and so sweet.
När jag nu hade ett sto som kunde föla 30 april tänkte jag att det inte alls vore omöjligt, skulle det bli ett stoföl med stjärn och vita bakben skulle jag dessutom nästan bli tvungen att behålla det… Men, Bunny verkade inte redo, så jag sov hemma och lät henne bära Birth Alarmet som vanligt.
När jag kom upp till stallet var allt så rofyllt, alla hästarna verkade sova. Jag släppte in ett par och tänkte låta Percy och Bunny beta lite ute ihop. Sedan gick jag upp till sjukboxen där Percy sovit pga att hovbandagen inte håller för att röra sig hela dagarna i hagen. Där låg hennes föl. En liten hingst visade det sig vara, men fosterhinnor var inte brutna och han var kall. 306 dagars dräktighet, inte hade jag börjat vakta på henne ännu. 
Sleep well, little angel.
Ullekalvs Angelo, en fin, stor hingtunge, troligen brun och konstantskimmel. Trots att han var född så tidigt såg han inte tidig ut. Så bråttom att komma ut, så bråttom att komma till Ullekalv. En häst med en speciel födelsedag; en lite stjärn hade han med och lite, lite vitt på ett bakben. Nu ligger han begravd på Ullekalv, den första Rockyn på gårdens mark. Jag önskar så att det hade tagit en annan vänding.
Percy verkar efter omständigheterna må bra, lite lätt stressad, men annars ok. Det är inte omöjligt att spiken hon fick i hoven orsakade stress och smärta så att fölningen satte igång lite för tidigt. I samråd med veterinär bestämde vi oss för att inte leta vidare efter dödsorsaken.
At Ullekalv.
I had a dream last night. Percy died. It didn’t wake me up in horror, just reminding me how much I like that horse and how devastated I would be if she wouldn’t be around. In the stable I planned to celebrate Calinkas birthday as she turns 19 today. For sometime I thought Bunny would foal tonight as April 30 is a special date for me.
April 30 the first foal that I ever got close to was born. E bay filly with a star and two white hind feet. The following year Calinka was born April 30- a black filly with a star and two white hind feet. The second foal that I got to meet when she was only a couple of hours old.
Now when I had a a mare that could foal April 30 I thought that would be the day. A filly with star and two white hind feet – and how would I then be able to sell such a foal? But Bunny didn’t seem to be ready so I left her with the Birth Alarm and slept at home.
When I came to the stable everything was so peaceful, the horses where napping. I let some of them in doors and feed Bunny and Percy in the pasture – then they could graze a little while I pampered Calinka. I got up to Percy’s stall where she had spent the night – her hoof bandage break if she is in the big pasture all day. There I found the foal. A small colt but still in the sack and cold. 306 days of pregnancy. I hadn’t really started to look closely at her.
Ullekalvs Angelo, a big, beautiful colt, probably bay and roan. He didn’t look small at all. But in such a hurry, so in a rush to get to Ullekalv. A horse with a special birthday, with a small star and a little white on one hind foot. Now he is buried at Ullekalv, the first Rocky to get the farm. I wish that thing had been different.
Percy seems to do fine during the circumstances, a little tense, but OK. It is not impossible that the nail she got in the hoof stressed her so that she got in labor a little bit to early. Together with the vet we decides to not look further into why he died.