Fotogrimmor

Embla
Ett projekt i höst blev att sy ett par lite snyggare grimmor att fota fölen i. Eftersom det inte blev några närbilder när vi gjorde det försökte jag få till några själv på grimmorna… Närbilder blev det ju  – närmare än vad jag tänkt (men jag borde veta att det brukar bli så).
När jag ändå höll på var jag “tvungen” att ordna en matchade varaint till mamma häst också.

Photo halters

One project this Autumn became to make a couple of show halters to photograph the foals in. As we didn’t get any close up pictures while we did so I tried to get some myself to show of the halters… Well, I got closer than I wanted (but I should have known..)
Tea
Tea again

Please stay Percy, we have a beautiful background…
This was her answer to that…

Orena hästar

Calinka blir lätt kantig, halt till och med om man inte sköter henne noga med rätt arbete och värme (=täcken). Men i år vet jag inte vad som hänt. Pepper har sett lite konstig ut några steg då och då, men med täcke blev det bättre och jag har också tagit det som att han haft lite svårt med koordinationen då han plötsligt börjat hitta tölten igen. Idag var han däremot inte alls som han skulle och det blev inte heller bättre som det blivit tidigare gånger.
Däremot var han pigg och busig och lyckades få mig att flyga av medan jag jobbade honom ett tag för att se om det skulle släppa. Allt för att jag lät honom ta sig över ett dike som han gillar och efteråt blev han så glad och stolt att han var tvungen att bocka. Det har han inte gjort förut och eftersom jag gav honom långa tyglar för att balansera hoppet över diket bättre hade jag ett dåligt läge när han tog ett glädjeskutt. Nåja, jag slog mig inte och för första gången stannade Pepper kvar och nästan kom tillbaka till mig. 
Maria har tyckte att Percy inte heller varit sig lik och när vi tittade på henne gick inte heller hon helt rent med bakbenen… Jag undrar vad de gör i hagen?
Maria goes bareback.
Nåja, nu blir det täcke och några dagars vila för Percy så får vi se om det hjälper och Pepper blir nog liknande och eventuellt arbete från marken. Samt att jag ska känna igenom båda hästarna innan de jobbar en dag. Annars får jag tillkalla lämplig person att kolla på dem, när det gäller Pepper tror jag nu mer på kiropraktor eller massör än veterinär, men gällande Percy har jag ännu inte fått någon riktig känsla.

Stiff horses

Calinka easily get stiff and even lame if not cared for properly (right kind of exercise and rugs). But this year I don’t know what. Pepper has looked a little bit strange a couple of steps at some times, but got better with a rug . I also thought he had problem with coordination as he just started to offer more gait under saddle and got better as soon as he got warmed up. But today he was worse than ever and didn’t seem to improve.
But he had a lot of energy and while trying to see if he would get better by time he got me on the ground. Just as I let him enjoy himself and pass a ditch that he likes; afterwards he got so happy and proud that he had to buck. He hasn’t done that there before and therefore I gave him long reins to balance his passing the ditch better. When he then bucked once I didn’t stay on board.Well, I didn’t get hurt and for the first time Pepper stayed and nearly came up to me. 
Maria has thought that Percy hasn’t been moving perfect lately and when I looked at her I confirmed her feeling, her hind limb didn’t look 100%. I wonder what they do in the pasture?
So, now  Percy got a rug and a couple of days of and then we watch her again. Pepper probably get something similar, maybe with some work from the ground added. If this doesn’t work out  I have to call someone to check them; when it comes to Pepper I thin it is more something for  a chiropractor but I haven’t got a feeling about Percy’

s problem yet.

En bra dag

Got his nose in everything…
Idag satt jag upp på Pepper. Lite blåsigt idag med, men inte som sist. Tack och lov verkade han inte påverkad av olyckan senast utan skötte sig precis som han brukar. Vi hade därmed ett roligt dressyrpass och lite skoj på vägen runtomkring medan David sov i vagnen.
David sov så bra att jag till och med han rida Calinka lite i dressyr. Hon är stel och kantig igen och  grinar rejält när man börjar – hon måste visa på hur mycket hennes kropp tar emot. Det blev i alla fall ett bra pass därmed (barbacka) och hon kom precis loss tills David vakande.
Sedan var jag klar med vad jag hade tänkt mig, bara lite småsaker kvar som ny hösilagebal, vatten, lite lätt raspning (enligt hovslagarens rekommendation) på några hovar, äpplestretch och borttagande av mängder med kardborrar i manar och svansar (Tea var dagens värsta).
…Or his mouth..
Dessutom koll med viktbandet. Pepper har äntligen kommitupp på över 500 kg, den vikt jag hela tiden tänkt att han borde ha. Calinka var tillbakak på dryga 500 kg med (hon gick upp en vända i somras) och Percy var i ganska bra skick medan jag tycker Bunny väger för lite med omkring 430 kg. Jag vet inte hur nära sanningen viktbandet ligger, men jag har i alla fall sett skillnaden. Ska man tro på bandet väger fölisarna ungefär lika mycket, strax under 200 kg.

A good day

Today I got on Peppers back. It was a little windy today as well. Thankfully he didn’t seem to be bothered about a rider, it was the first time since the accident. We had a lot of fun, doing some dressage and playing a little at the road around while David slept in stroller.
The horses spends a lot time eating here now…
David slept so much that I got time to do dressage with Calinka as well. She is stiff and not very happy in the beginning – she has to show how  much her body complains. We got a good work and while I got her to loose up David woke up.
Then I were finished with what I had planned and just some small stuff left, like a new hay roll, water, an easy trim at the hoofs of some horses (according to the farriers recommendation), apple stretch and a lot of thistles to detangle from mane and tails.(Tea was today’s worst).
I also checked the foals weight with the weight tape. Pepper has finally got the weight I always thought he should have, a little above 500 kg. Calinka has lost some weight since the summer and Percy is ok. Bunny instead a little to thin, only about 430 kg. I don’t know how close the truth the weight tape is, but I can see the differences. If you believe the tape, both foals were just below 200 kg.

2013 Pink Ride

Before we left for the pink ride.
Walking to meet the others.

Så möttes vi på samma plats som för en vecka sedan, men denna gång för att rida ut tillsammans. 9 ekipage var ute tillsammans i omkring en timme. 3 av dem Rockisar. I övrigt arab, islandshäst, camargue häst, travhäst,  korsning och halvblod. Alla red vi till förmån för bröstcancerforskningen. Flertalet av oss hade köpt tröjor från RMHA där en del av priset går till forskning. Idag var den dag som de satt upp för “The Annual RMHA Pink Ride” så i andra delar av världen har andra varit ute och ridit av samma anledning! Som avslutning mötte vi skogens konung  – en stilig älgtjur.

Bunny var för första gången ute med flera hästar och hon gillade det skrapt – vilken energi det blev i hästen!  Percy tog det lugnare, men verkade också njuta att vara ute. Calinka var lugn som den äldre dam hon är.
Mika, Calinka, David and I, finally arrived.
We meet at the same place as last weekend, but this time to trail ride. 9 horses and riders set of for about an hour. 3 of them were Rockies. Otherwise it was an Arabian, an Icelandic horse, a camargue, a STB,  a cross and a warmblood. Everyone gather in a ride to support breast cancer research. Most of us had bought shirts from RMHA where part of the prize went for research. Today was the day that they had set up for  “The Annual RMHA Pink Ride” , so around the world people have been trail ridning by the same reason as us! In the end we meet the king of the forest – a beautiful male elk.

It was the first time Bunny was out with several horses and she really liked it. She got much of energy! Percy was calmer, but liked it as well. Calinka was cool as the old lady she is

The others waited, from the right: Cissi and Vicomte, Katarina and Icelandic Alfadis, the cross Sunsine
Cecilia, Andreas and the Arabian Ninja
Heading of..

I rode Calinka
Looking back, Bunny closest.
The return
Maggan took over Calinka when we nearly got back as I had to feed David
The participating Rockies, from right: Sylvia with Fiona, Helena with Percy and Maria with Bunny
Helena and Percy and Maria and Bunny – both tried to ride Rockies for the first time today!

Coffee and horse – Maggan and STB Calinka
Coffee and Horse: Cissi and camargue Vicomte
Coffee and horse Cornelia and her Oldenburger
Fiona – a Rocky
Calinka

.

TREC

Pepper and Bunny didn’t care more than this about all horses that came.In the front, Ulrika and her Thoroughbred, to the right Frida and Diva.  
För ett drygt år fick jag höra talas om TREC. Det lät som om det skulle kunna vara något för mina hästar så jag gick med i dess svenska Facebook grupp och har läst på lite om grenen. Pga unga och dräktiga ston och min egen graviditet vart årets mål att vara med på en träning, utan häst. Jag insåg för ett tag sedan att året snart är slut och frågade om det skulle bli någon träning i närheten under hösten… Det slutade med en träning hemma hos mig! I lördags var det dags.
Calinka var självskriven att hon skulle vara med och sedan ville jag testa Rockisarna. Pga liten hungrig bebis lät jag bli att ta Pepper: första gången han skulle ut bland ett antal hästar verkade det inte idealt med den kombinationen. Jag vet ju inte hur han kommer att reagera på det. Percy var första valet då hon är riden lite mera. Tyvärr kunde Bunny inte vara med då hon inte såg helt ok ut igår, troligen pga den mugg hon precis ådragit sig.

Camilla and her Icelandic horse. And Embla.
Nanette red Calinka och testade orienteringsfasen. Själv ledde jag Embla upp medan Helena tog Percy. David åkte med i bärsjalen.  Embla fick följa med då alla mina andra hästar hade fått stå inne annars, att ta med Embla verkade vara den enklaste lösningen. Totalt var det tolv ekipage med och några människor på marken. Bland anant Sylvia som har de andra Rockisarna och Ann-Sofie som jag hade Calinka uppstallad hos tidigare.
Percy and I.
Percy skötte sig utmärkt; hon fick hoppa en stock som första hinder – hon som aldrig hoppat med ryttare. Första gången stannade hon för att sedan tveksamt ta sig över, andra gången tog hon sig över. Vattnet missade vi, men skrittade igenom en gång, efter några andra på väg mot ridbanan. Där testars labyrint (inga problem, hur nu det var möjligt med en häst som tveksamt kan sidförande skänkel). Sedan blev det ryggning mellan bommar. Det gick sådär, men Calinka hade större problem, hon avskyr att backa mellan bommar och ska bara gå på dem. Percy är dessutom bara ryggad ett par gånger tidigare. Slalom, mellan bommar och låga grenar flöt på bra – vi tog det i skritt och tölt.
Avslutningen blev ett upp/nerhopp och där kom problemen. Percy trodde tydligen att hon behövde hoppas jättestort för att komma ner… Hon vart inte så villig och vi testade flera gånger när jag ledde henne. Tyvärr gick tränset sönder i detta så vi fick snabbt avbryta och ta på grimma och gav oss ganska snart efteråt hemmåt. Men först fick jag sitta upp på Calinka eftersom hon helt glömt bort att hon kunde hoppa upp och ner på en bank.
We got some space, but why not fold down?
I övrigt har jag lite dålig koll på hur det gick för Nanette och Calinka då vi var i olika grupper och jag mest såg dem på avstånd. Jag vet att orienteringen fick henne att stressa upp sig lite, hon var inte den vanliga, lugna Calinka. Oavsett såg Calinka nöjd ut i slutet av dagen. Embla skötte sig också bra, gnäggade bara lite efter mamma. Men så fick ju också Embla vara med mamma mesta tiden.
Calinka first, Percy following
Mål för nästa år? Vi får se, det är ännu inte beslutat; kanske att alla hästarna ska ha fått vara med på en träning? Eller att vi åker iväg någonstans på träning? Eller kanske en tävling? Jag tror jag avvkatar lite med att bestämma mig. Stona ska ha föl även nästa år så det är lite begränsande. Detta år lyckades jag med mer än vad jag föresatt mig.
Och ett stort TACK till alla som hjälpte till: instruktörer som talade om hur allting skulle göras, övriga deltagare och de som jag lyckades “leasa” ut mina saker till, baby, hund och bil.  Det gjorde det möjligt för mig att träna Percy.

Foton från Nanette och Helena. Och nej, alla ryttare är tyvärr inte fångade på bild och jag har missa några hästars namn.

TREC

Nanette and Calinka
About a year ago I heard about TREC for the first time. It sounded as something that would suit my horses so I joined the Swedish Facebook group and read a little about the sport. Because of my own pregnancy and the age and pregnancy of my mares the goal for this year was to participate in one training – without horse.  Not long ago I realized that the year is going to end soon and therefor I asked at the FB group if there would be any training in the neighborhood during the Autumn… It ended with a training at my place! This Saturday.
Slalom
As an old and rather well educated lady Calinka could participate and then I wanted to try the Rockies. Because of a hungry baby I didn’t bring Pepper: first time around other horses I want to be able to focus solely on him as I don’t know how he is going to react. Percy was my first choice tas I have spent more time on her back. If Bunny hadn’t looked a little bit stiff/lame/something I would have brought her to, but she got to stay home.
Camilla.
Nannette got Calinka and tried the orienting phase with her. I led Embla  directly to the training area while my friend Helena brought Percy. David was carried at my stomach. I turned out to be a long day at the cross-country course that is a couple of kilometers away. I brought Embla as it seemed to be the easiest solution. If she had been home all my horses had to spent all day indoors.There were twelve horses totally (+ Embla) and some more people on the ground.
Felt as I feed David half of the time…
Percy behaved perfectly: she started of with jumping a log – she  has never been jumped with a rider before. First time she stopped and took it from a stand still, but the next it worked a little better. We missed the water, but passed thru it on our way to the arena to try some other obstacle. No problems according to Percy – as she followed the others. Then we tried the labyrinth (no problems, strangely enough as she can’t sideway aids very well). Then backing up between the pole. It went ok, but she as only been asked to back up at two training sessions before. And Calinka had bigger problemes (She hates to back up between poles and only walks at them). Slalom, under low branches and between poles was no problems and we did it in both walk and gait.

Amanda and her Icelandic hors

We finished with jumping up and down and Percy didn’t like to get down. She thought she needed to make a huge jump to get down… We tried it some time with me leading her but she didn’t like it any better. Then my bridle broke and we got to put the halter on and walked back home some time after that. But first I got on Calinka’s back and persuade her to jump up as she seemed to have forgotten that she could.

All over I don’t have the best idea how Calinka did, but I think it was ok. She got a bit worked up at the beginning. However she seemed content at the end of the day. Embla also did fine, neighing some for her mum as she watch by the side.
Goals for next year? I don’t know yet: maybe that all horse should have tried a “real” training? That we travel somewhere for training? Or a competition? I wait some to deiced. That both mares are having babies next year is also a bit in the puzzle. At least this year I more than fulfilled my goal!
And a big THANK YOU for those that helped; the instructors, all participant and to all that I “leased” my “things”, baby, dog and car. That made it possible for me to work Percy.
Photos from Nanette and Helena. Sadly not all horses and riders got caught and I missed some of the horses names.
Backing up.
Embla watching mum.
The labyrinth.
Sylvia and Sunshine and Natalie and camargue Vicomte
Embla and David – both about the same age – watching TREC.

The jump that made me got on Calinkas back
Me and Calinka again.
Frida and Diva in the front, Greger behind.
From left: Greger, Percy and I, Amanda

Nanettes husband Björn, their daugther Tora and Mika helping out form the ground.
AnnSofie and arabian Minsta and me with David

Back home, nice to relax.