Förkyld, ridning och hovslagare

/0 Comments/in , , /by

Igår kväll slog förkylningen jag haft i en halv vecka till med full kraft – så detta inlägg blir kortare än vad jag egentligen tänkt…

Igår red jag Pepper på åkern igen. Det hade precis snöat och tydligen steg det honom åt huvudet… Skritt var en gångart som han helt glömt hur den utfördes. Däremot allehanda tölt och galoppvarianter och språng över osynliga hinder (eller jag såg dem i alla fall inte) var inga problem. Hundarna triggade honom ännu mer och kornas vattenkoppar tänkte äta honom… (Väldigt olikt honom att tycka så). Efter att ha fått igenom mina vilkor till viss del lydde jag Annettes råd och lät honom springa lite. Härlig galopp har han i alla fall, även om jag inte precis slappande av. Efter något varv runt hagen i tempo lugnade han sig och vi gick hemåt. Annette stod mest i mitten och tyckte att han såg ut som svarta hingsten… Som någon sa – det har varit hårt i marken länge och antagligen har han inte rört sig som han borde och snö verkar trigga herren…

Calinka och Percy tog en skritttur – Percy med träns och gjord runt magen. Inga problem!

Idag var det äntligen dags för hovslagaren. Calinka fick nya skor och Pepper och Percy verkades. Hovslagaren gillade Pepper skarpt – särskilt att han var så trevlig trots att han var hingst. Percy har känts osäker på att lyfta fötterna och för att hovslagaren skulle bli en trevlig upplevelse fick hon en lite dos lugnande (se bild). Bättre att allt flyter smidigt än att man får bråka tänkte vi. Till nästa besök har ju Percy hunnit tränas ännu mera och förhoppningsvis behövs det inte då.

Nu ska jag bädda ner mig – näsan rinner oupphörligt, jag har börjat hosta och jag hör inte på höger öra. Konstigt nog har varken man eller barn (ännu) blivit skrämda och sprungit ut ur huset vid anblicken av mig. De måste vara blinda, min spegelblid skrämmer mig! Undrar om resten av veckan blir vila för hästarna?

Yesterday evening the cold that I have had for half a week struck with full force. Therefore this post is shorter than I intended…

Yesterday I rode Pepper on the field. The snow had just fallen and apparently that got to his head… Walk was a gait he didn’t recognize but he showed a lot of other possibility – gait, canter, jumping imaginary jump (or at least I didn’t see them :-)) The dogs got him even more excited and the cows water suppliers wanted to eat him alive! (Not really his usual way of behaving). After I got him to listen to some of my demands I followed Annette’s advise and let him run a bit. I discovered that he has a nice canter, even if I didn’t really relax. After one round or so around the field he calmed down a bit and we walked back home. Annette stood most of the time in the middle of the field commenting that he looked like the Black Stallion… But, as someone said – the ground has been really hard for days and he had probably not moved around as much as necessary. Then topped with the snow that really seems to make him excited…

Calinka and Percy took a walk – Percy wear the bridle and the ground driving girth. No problems!

The farrier finally came today. Calinka got new shoes and Pepper and Percy got a trim. The farrier really liked Pepper – and that he was so nice and a stallion! Percy has been insecure about lifting her feet and as we wanted her to think the farrier is a nice guy we drugged her a little (see pic). Better that everything works nice and easy instead of fighting. For the next visit we have had plenty more time to train!

Now I am going to bed. My nose don’t stop dripping, I have started to caught and I can’t hear on my right ear. And it is strange that my husband and child hasn’t been afraid of my appearance and run out of the house in horror. They have to be blind – my mirror image scared me! Wonder if the horses schedule for the rest of the week is vacation?

Microchip

/0 Comments/in , , /by

Idag vart det då äntligen chipmärkning av hästarna. Pepper var ko lung inne på stallgången, men Percy tyckte att det var jobbigt att vänta i boxen. Andra dagar har det varit tvärtom… De skötte sig i alla fall bra och jag tror chipmärkaren blev imponerad av Peppers lugn. Nu har jag ordnat färdigt med papprena – bara att passera brevlådan imorgon. Hoppas bara allt blivit rätt ifyllt – kändes inte som om något av alterantiven riktigt stämde med min situation…och om jag inte fyllt i rätt får jag betala extra för det. Jag måste även skicka med registreringspapperena från USA och på internet står det att de kommer att arkivera dem. Absoulut inte emailade jag dem för att säga – de är väldigt viktiga inom rasen. För säkerhetsskull har jag skickat med ett medelande som säger det samma. Hoppas bara att det nu fungerar!

Själv blev jag mest imponerad över att Percy utan minsta tvekan följde med över bron för fotografering. Minst nöjd är jag med att jag inte hann rida Calinka – förhoppningsvis går det imorgon.

Today the horses finally got their microchips (they have to have them to get passport that is forced by law). Pepper was super cool in the stable while Percy couldn’t relax in her stall. Other day it has been the contrary… Both did fine and I think the “microchiper” was impressed by Peppers calm attitude. Now I have filled in all the papers and just need to post the envelope. I just hope that everything is filled in right (otherwise they’ll charge me extra). No situation really seemed to fit my situation. They also need the registration papers – in the website it says that they will archive them. I emailed them to tell that is not an option with the RMHA papers – I need them! I have also attached a not with the documents stating the same. Just hoping for the best right now.

Today, I was most impressed with Percy that without any hesitation walked straight across the bridge to the castle to have her photograph taken. I am least impressed with that I didn’t manage to ride Calinka. Hopefully that is going to be possible tomorrow.

Söta Percy III

/0 Comments/in /by
I dag tog vi kort på söta Percy eftersom vi inte hann med det förra gången. Omgivningarna var vackert frostnupna, dessvärre blev även fingrar och ansikten detsamma efter en stund. Percy var superduktig, speciellt imponerade blev vi av att hon gick över bron till borggården som om hon aldrig hade gjort något annat. Fler bilder kommer…

Last time around we didn’t have time to take photos of Percy, so we devoted today’s photography session to her. The surroundings were beautifully frost-bitten – unfortunately our fingers and faces ended up the same way after a while. Percy behaved beautifully, especially when asked to walk over the bridge to the courtyard. It was as if she’d walked over it a thousand times. More pics later…

Percy på bron/Percy walking over the bridge

Det är mörkt ute

/0 Comments/in , /by





Sjukhusvistelsen har inte gjort senaste tidens sömn bättre och i kombination med en förkylning som precis brutit ut är jag inte jättepigg. Med ett stort suck släpande jag mig mot stallet igår kväll klockan åtta. Väl där skrittade jag en halvtimme på Calinka och tog Mika på släptåg så att hon skulle få någon promenad. Jag uppskattar att rida Calinka ännu mer nu än tidigare. Inte för att jag inte gillar de andra, men för att hon är en gammal, stabil häst som man vet var man har.

Tillbaka i stallet vill Percy verkligen ha uppmärksamhet så jag tog med henne in. Innan vi kom in testade vi att gå upp på pallen och hon fixade det! Duktig tjej! I stallet provade jag att raspa Percys fötter väldigt lätt för att förbereda inför hovslagaren. Hon tyckte dock att hon kunde stå på bakbenen och jag bära hela hennes framdel. Det hela löste sig utan några större fajter och sedan stog hon bättre än vad jag förväntat mig. När vi ändå var i farten fick hon på sig longergjorden – hon reagerade inte ens när jag slängde den över ryggen eller när jag spände gjorden. Jobbpasset slutade med kraftfoder medan hon hade gjorden på sig. Däremot blev hon lite otålig när hon inte fick komma ut direkt – hon ville ha aktion!

..och tröttheten? Den blev som bortblåst bara jag kom igång i stallet. På vägen hem vid tiotiden hade jag mer energi än tidigare under dagen.

Bilder/Pictures
Calinka, Mika och jag på tur i pannlampans sken. /Calinka, Mika and I walking along in the shade of the head lamp

Percy var så nyfiken – och kunde inte stå still Percy was soo curious – and couldn’t stand still

Percy äter med tömkörningsgjorden på sig. Percy is feeding with the ground driving girth.

Lampan på stallgaveln är underbar – och det är tre hästar i bild. The lamp on the stable is wonderful. Did you recognize all three horses?

Hälsade så klart även på Pepper. Den välkända rosa mössan används förresten fortfarande… Of course I talked with Pepper as well. The well known pink cap is still in use…

The hospitalization has not my sleep lately to improve and now combined with a cold I am not extremely energetic. Sighting I went to the stable yesterday evening at eight. I got Calinka out for half an hour walk and Mika joined us to get her walk. I appreciate Calinka even more now. Not that I don’t like the others, it is more about getting on an old, well schooled horse that you know what you can expect from.

Back in the stable Percy really wanted some attention so I brought her in doors. But before that I tried to get her to step up on the “bridge”. And she did! Good girl! In the stable I tried to trim her feet slightly to prepare her for the farrier. She thought that she could stand at her hind feet while I carried her front… But it solved pretty easily without fighting and then she stood better than I had expected. When we was working I got the ground driving circling around her – she didn’t react a bit when I tossed the thing on her back or securing the girth. We finished by giving her some grain with the girth on the back. Then she got rather restless and wanted something to happen.

And the tiredness? As I got started in the stable it all got better. On my way home I had more energy than before.

Veckan som gått

/0 Comments/in , , , /by


Det har blivit alldeles för lite skrivit denna vecka – mest för att sonen ligger på sjukhus sedan i söndags. Lunginflammation, som nu äntligen verkar börjar ge med sig. Hästarna har hunnits med – men inte riktigt så mycket som jag kanske önskas. Tur att Mariah kunde ta ut Calinka idag och hjärnjobba Percy. Själv hann jag upp på Pepper och skrittade någon halvtimme. I mörkret, med pannlampa och snöfall. Han kände sig redan tryggare med mig ombord och jag fick till och med sitta upp från pallen. Duktig kille!

Fick precis nyss mail om att min lilla Påskhare är certifierad. Härligt! Längtar tills hon kommer hit (men i övrigt finns ingen anledning för tiden att öka tempo, det går fort nog ändå).

Har även lyckats få in papprena till Länsstyrelsen om §16 tillstånd – det tog en evighet innan jag fick alla intyg från utbildningar som jag behövde bifoga.

…så jag känner att nu får det bli soffan en kort stund innan det är dags att sova – idag är det maken och sonen som bor på sjukhus och jag som är ensam hemma.

It has been all to less written here lately. Mostly because the son is at hospital since Sunday. A pulmonia that finally is starting to get better. The horses had got food and water – but a little bit less exercise than I planned. Good thing is that Mariah passed by today and gave Calinka some work and some brain work for Percy. I found time to get Pepper out for half an hour of walk in the darkness, snowfall and with the head lamp to assist us.He felt more secure with me already and I even managed to get on from the mounting block. Good boy!

Just recently I got an email telling that “Påskharen” is certified. Wonderful! I can’t wait until I get her here! (But in all other aspects I really don’t see any reason to rush the time).

I have also mailed the papers for the §16 permission to Länsstyrelsen. It took ages to get all certificates from the educations that I have and that I needed to attach.

…now I fell that I’ll have a short break in the sofa as the husband and the son is the ones sleeping in the hospital today. Then I have to go to sleep as well.