1000:e inlägget

Black Pepper
Oj, det här blir 1000:e inlägget. Ofta snor jag bara ihop något lite snabbt, några bilder från någon av de senaste dagarna, eller vad som hänt nyligen men den här gången väljer jag att se tillbaka. Vad har egentligen hänt sedan jag började blogga?

Jag inser att det måste vara ungefär fyra år sedan jag på allvar började fundera på det som jag bloggar om. Det var då jag började att riktigt seriöst fundera på hur jag skulle kunna få in mera hästar i mitt liv och exakt hur jag skulle gå tillväga. Så här kommer en kort resumé av höjdpunkter, vad som inte gått som tänkt och reflektioner:

  • Första mötet med rasen skedde sommaren 2011; det var inte lätt att hitta en bra möjlighet att få se dem i Europa. Jag kollade resor och platser många gånger innan jag tillslut bestämde mig. Det blev en jättetrevlig resa till Toril i Tyskland, men idag vet jag enklare sätt att resa för att få se Rockys än att bila så långt.
    Toril’s favorite mare Friendly – the first Rocky that I rode.
  • Kentucky september 2011. Allt var tillräckligt klart hemma för att kunna köpa ett par hästar om jag skulle vilja… Resan med Margareta blev en riktigt höjdpunkt och varje år kring “The Internationals” längtar jag tillbaka till området, människorna och hästarna…
  • December 2011. Pepper och Percy anlände efter en lång resa. De första Rockysarna i Sverige. Många sena kvällar hade det blivit för att hinna få iordning för deras inkvartering. Plötsligt hade jag eget stall igen och skulle testa detta med lösdrift. Under våren red jag in Percy och certifierade för att sedan betäcka henne med Pepper. Dessutom fixade vi en helsida i tidningen Ridsport.
  • Augusti 2012. Bunny anlände med Tea i magen.
  • Bunny as 2 years old in USA.
  • Ullekalvs Antea (Tea) föddes 14 april 2013 och blev därmed första Rocky fölet i Sverige. Senare samma år föddes även Embla, första fölet som även “tillverkats” i Sverige. Och någon vecka efter Embla kom min egen son David. (Mannen var halvglad när jag sov i bilen höggravid för att vaka över Percy – tur att det bara blev en natt). Embla flyttade kring årsskiftet till sin nya ägare Linda.
  • Tja, tiden rusade fram och när jag trodde att jag skulle få två föl 2014 också ändrades planerna snabbt. Percy fölade ett par veckor för tidigt och fölet levde inte när jag kom på plats. Det var en hemsk upplevelse. Ett perfekt föl som inte levde. Som tur var repade både jag och Percy oss snabbt men den dagen var det tungt. Än värre var det eftersom det var Calinkas födelsedag och den redan är väldigt speciell pga omständigheterna när Calinka föddes (jag har känt henne sedan dess). Redan samma dag bestämde jag att vi skulle åka till Falsterbo; dit vi hade en inbjudan. Jag och Percy hade aldrig åkt iväg någonstans eller tagit en enda ridlektion och hon var inte mycket riden. Men, jag kände henne och jakten på en saddelseat suit
    First time I rode Pepper. Kentucky 2011.

    från USA började. På något sätt kom vi iväg och visade upp oss. Hon sköttes sig som ett proffs och vi kom 5:a av 7 hästar I den första internationella tävlingen för töltande hästar av annan ras än islänning. Jag var mer än nöjd! Aldrig att jag skulle rida på Falsterbo och tänker jag efter var det min första internationella tävling och en av mina första tävlingar överhuvudtaget.

  • Bunny fick däremot en dotter; vackra Ullekalvs Esmerée.

..och tja, det är nog ungefär var vi är. Det har hänt så mycket annat; vi har testat TREC, fälttävlan, hoppning, påbörjat inkörning, tolkat, pink ride, haft besök och blivit omskrivna några gånger…. Jag må ha fullt upp med familjen men över åren har det i alla fall hänt lite.

Vissa gånger har det så klart varit tungt; att förlora Percys föl förra året var en sådan händelse liksom att ibland känna

Percy hadn’t been in Sweden for many days when I took this picture  2011.

att man inte räcker till, att man inte hinner med. Förvisso har jag inga höga förväntningar på oss, men ibland har det gått väl under vad jag önskat; särskilt när barnen blivit sjuka, det har varit resor med jobbet för någon av oss eller bara allt möjligt annat som har varit tvunget att gå före. Tyvärr har det absolut jobbigaste varit resorna för hästarna till Sverige och Skatteverket. Båda dessa två saker har orsakt enormt stresspåslag, irritation och frustration även om det löst sig i slutet.

Jag har dessutom lärt mig många nya saker, fått inblick i sådant som jag inte hade tänkt på. Det här med design och reklam var nya områden för mig. Fotografering har det blivit mycket mer av, både bakom kamerna men även som modell ibland. För att inte tala om allt som kommer med att driva eget företag och alla härliga människor jag har träffat genom att jag gjort det.

Tea & Isac 2013
Generellt kan man säga att allt tar mycket mer tid och jobb än vad jag trodde. Men, det är inte mycket som är bättre än att komma upp till stallet och  känna tröttheten rinna av, energin fyllas på och glädjas över det hjärtliga mottagandet. Mina Rockysar har verkligen överträffat alla mina förväntningar!

Nu blickar jag framåt; mina drömmar är långifrån slut än. Närmast hoppas jag att min egna bok om Rockyn kommer ut (provtryck är på väg) och så drömmer jag om att utöka och om en egen gård… Vi får se vad som slår in och vad som får tänkas om. Det är itne omöjligt att det blir 2000 inlägg om allt går som jag vill.

1000: posts

Wow, this is post number 1000. Often I only write something fast, something about what happened recently or new pictures but this time I chose to look back. What have happened since I started to blog?

Ullekalvs Embla

I realize it is about 4 years ago since I started to think seriously about the topic for this blog. How could I get more horse in my life? I got the plan figured out in details. Here is a short resume´:

·         I first meet the breed Summer 2011. It wasn’t easy to understand were to travel to meet them in Europe. Every place seemed far away and hard to reach. I made a very nice visit to Toril in Germany but today I know easier ways to travel instead of driving the car so far.

·        
  •  Kentucky September 2011. I had planned and planned and I had prepared. If I would find a couple of horses that I liked I would be able to bring them home.. The trip together with Margareta was a hit and every year around The Internationals I want to go back, to the place, the people and the horses….
  •  December 2011. Pepper and Percy arrived after a long trip. The first Rockys in Sweden. There had been many late evenings to get everything ready for their arrival. Suddenly I had my own stable again. I broke Percy during the spring, certified her and covered her with Pepper. We also got a page in the magazine Ridsport.
  • August 2012.  Bunny arrived pregnant with Tea.
  • Ullekalvs Antea (Tea was born April 14 2013 and became the first Rocky foal born in Sweden. Ullekalvs Embla was born later the same year, the first, born and breed Rocky in Sweden. And about a week after Embla’s arrival I gave
    Percy & I at Falsterbo 2014

    birth to my own son David. (My husband wasn’t totally happy while I slept in the car to be able to watch over Percy before her delivery. Luckily I only had to do that one night.) At the end of the year Embla moved to her new owner Linda.

  • The time moved quickly and I thought I should get two foals 2014 as well. But Percy lost her foals only weeks before her due day. A terrible day. A perfect foal except he wasn’t alive. Both Percy and I moved on rather quickly but that day was hard. It was even worse as it was Calinkas birthday. That is already a very special day to me because of the circumstances around her birth. But to cheer us up I decided the same day that Percy and I should go to Falsterbo as we had an invitation. We had never been away anywhere, never had a lesson and she wasn’t trained much. But I knew her so I started to look for a saddleseat suit from US. Somehow we managed to go to Falsterbo and show. She behaved as a pro and we got 5:th out of 7 horses in the first International competition for gaited horses others than Icelandics. I were more than happy! I never thought that I would show at Falsterbo, my first International competition and one of my first competitions at all.
  •  Bunny instead got a beautiful daughter – Ullekalvs Esmerée
Percy & I. Trying my new saddelseat attire.

…and that is about were we are today. We have tried so many other things as well, TREC, cross country, jumping, driving, skiing with the horses, pink ride, visitors and some articles in magazines, showing at Östgötahäst… I have a lot to do caring for my family but over the years I have been able to do some “special” things with my horses as well.
 

Sometimes it has been heavy; to loose Percy’s foal was one such event. It is now and then the feeling of not being enough, that there is a lack of time and engagement. I don’t think that I have high demands on what I want to do with my horses but sometimes my expectations seems to sink like a stone; the kids get sick, my husband travels in work or something else that seems to make it impossible to do anything else than feeding the horses as fast as possible. One of the most hard things has been the tax administration and to get the horses to Sweden. Both things has caused a lot of stress, irritation and frustration even if it all went well in the end.
 

And I have learned a lot of new things, things I never had thought about before. Design and advertisement for example. I didn’t take as much photos either or spend as much time in-front of it as I have. Not to mention everything that comes with running our own business or all interesting and nice people that I have meet by doing so.

It has all taken more time and work as I thought. But I have never regretted it and there are few things that cheers me up more than visiting the horses. My tiredness goes away, I get new energy only by their way of greeting me.  My Rockys really has been better than my expectations!
Ullekalvs Esmerée
Now I am looking forwards; my dreams continues. My book about the breed  is soon ready to relise and I would love to have more horses and my own farm… The future is going to show what happens. I might hit 2000 post if it all goes as I want!

Centre of attention. They just love to cuddle and get attention! (Percy, Calinka, Mira & Tea)

Uteritt med hingst, sto och valack

I lördags passade jag och Frida på att göra sällskap med Sylvia på Kentucky Mountain Saddle hästvalacken Faegan. Det var första gången Pepper träffade honom, men det var inga problem. Pepper ledde enkelt gänget genom terrängen, bitvis både över små diken, tajta passager och kladdigt underlag. Jag var glad att vara sist på Calinka – annars hade jag fått bråka en del med henne för att passera på flera ställen. Vädret var däremot sådär och kamerna tyckte det var väl mörkt att fota… Därav något suddig kvalité på filmen.

Trail ride with stallion, gelding and mare

This Saturday Frida and I made company with Sylvia and her Kentucky Mountain Saddle Horse gelding Faegan. It was the first time  Pepper meet him but there were no problems. Pepper lead us easily over small ditches, in small passages and at slippery ground. I were happy to be last with Calinka – otherwise she would have had problems with the road at some points. The weather wasn’t at it best and the camera thought it was slightly to dark to make photos… Therefore the quality on the film isn’t the best.

Olika showklasser i USA

Det här är Maggans och min observation på hur olika klasser utförs:

De avslutas alla med att vinnaren koras, foto tas och ärevarv sker där vinnaren går ut genom annan utgång än övriga deltagare. Placerade fram till 10:e plats ropas upp i ordning och får varsin rosett – är det färre än 10 deltagare får alla rosett. Bonus : Vi fick dela ut rosetter ett par timmar.
Conformation: Hästarna visas av handler och grupperna är kön- och åldersindelade. När det gäller fölungar och åringar är de även delade i A och B klasser vilket vi först inte förstod, men det handlar om när på året de är födda. Hästarna kommer in en och en, passerar domarna så dessa kan se hur hästarna rör sig i skritt och ställer sedan upp sig. När alla hästarna kommit in går domarna runt och tittar igen och till slut meddelas vinnaren. Enligt vad vi hört bedöms även hästens temperament – en häst som jazzar runt mycket får ofta avdrag.

–>

Jag var i USA , på den stora Internationella Showen. Detta är mina reflektioner och observationer från den:
Gångartsklass ungdom

När det gäller de ridna klasserna finns grund varianterna beskrivna nedan, men ofta finns det speciella klasser för amatörer, för nybörjare, för män, för kvinnor, för de över 60, för amatörägda och tränade hästar… Självklart har även ungdomarna sina egna klasser där åldersgränserna är 7-11 och 12-17 år. Därför kan man se samma häst i ganska många klasser under en dag (och samma ryttare också för den delen). Ibland är det även åldersindelning för hästarna och den brukar vara som följande: 3 år, 4 år, 5-8 år och över 9 år. Ofta är klaserna indelade för hingstar respektive ston och valacker, men ibland har valackerna en egen klass. Det kan alltså bli ganska många klasser…

Trail Pleasure
Gångartsklass

Ryttarna rider några varv i lugnar tempo (trail walk), sedan ökar hästarna tempot (pleasure gait) för att sakta av till skritt (trail walk), byta varv och göra samma sak i andra varvet. Även  skitt ingår i bdömningen. När domarna är nöjda får ryttarna ställa upp på rad och så ska alla rygga individuellt för domaren.

Show Pleasure
Väldigt lik trail pleasure, men här rör sig hästarna med högre benrörelser, vilket särskilt syns när farten ökar. Även ryggningen utförs på samma sätt.
Western Pleasure class

Country Trail Pleasure

I denna klass ökar man inte hastigheten på gångarten utan håller sig i ett lungare tempo och det är inga höga benrörelser. Någon gång under ritten beordras alla att samtidigt att göra halt.
Western Pleasure
Hästarna visas i westernutrustning och på längre tyglar. Även här ska hästarna ha lägre aktion och inga höga showiga rörelser. Precis som tidigare visas hästarna i en lite lugnare variant av gångarten och en lite snabbare.

Dessutom finns det en hel del andra klasser (förhoppningvis har jag inte glömt någon):

Passera mellan däck
Baby trail obstacle (cremello färgad häst)

Youth, Adult och Baby Trail Obstacle

Sidepass längsmed bommen.
Öppna , passera genom och stäng “grind”.

Ett antal olika hinder som ska passeras. Dessa hinder kan varieras och för ungdomsryttarna som var de enda som hade en egen klass var hindren lite annorlunda. Denna gren visas bäst med bilder… Det fanns även en “baby klass” och där tävlade ettåringarna genom att ledas runt.

Ta upp “bommen”, gå ett varv runt med den i handen och lägg ner igen.
Backa i vinkel mellan bommarna
Pole bending
Pole bending

I Rocky Mountainhästens gångart kör man slalom mellan ett antal pinnar.

Bareback Class
Barbacka ridning i gångart. Tyvärr missade vi denna klass liksom
Waterglass Class
Lär gå ut på att alla ryttare får ett gals med vatten, den som har mest kvar i glaset efter ritten är vinnaren då denne har den “bekvämaste” hästen.
Körning:
Hästarna visas framför vagn och i sina gångarter. Jättetjusigt tyckte vi, synd bara att det var så få ekipage denna gång.
Showmanship och Equitation
Ungdomar som visar upp sina hästar för dommare. Vi såg inte dessa klass. De lär handla om att kunna visa hästen på ett korrekt sätt, från marken.

Mentor and Me
Jag tror inte att vi såg denna klass, men det lär vara både tränare/mentorn och ett barn/ungdom som visar hästen i gångarter.

Costume Class
Utklädningsklassen (även för vuxna). Jag har sett många bilder på utklädda ekipage i föreningens tidning, men fick inga bilder från showen. Mer än en gång har hästar klätts i byxor på frambenen…

Hemresa och hästköp

 Innan avresan till flygplatsen var jag och köpte Pepper och tog några mer foton. Nu ska bara hans resa ordnas, veterinärbesiktning och alla annat. Dessutom lyckades jag köpa tre byggsatser med tekniklego åt maken där hemma (tur att väskan var nästan tom när jag åkte till USA…)

Resan hem gick mycket smidigare än på ditvägen då det bara var ett par timmars väntetid mellan de olika flygen. En härlig resa , men där jag saknade sonen en del då det var första gången vi var ifrån varandra så länge.

Återbesök ston

BB Perfecta
 Sista hela dagen i Kentucky åkte vi tilbaka till Shewmaker för att återigen titta på stona. Tyvärr blev jag inte klokare på vilken av dem jag ville ha, men lovade att återkomma med besked så fort jag visste. Däremot blev det många bilder tagna och mycket diskuterande fram och tillbaka om de olika stonas fördelar.
David visade oss kataloger med hästutrustning (vi hittade aldrig några bra hästsportbutiker, men tydligen beställde de flesta på postorder…) och var allmänt hjälpsam. Han tipsade även om ett sto som jag borde se hos en kollega till honom, emn vi orkade inte åka dit då det var ytterligare minst en timmes körning och jag redan hade tre bra stokandidater. Men jag borde ha åkt – det stoet var Percy….

Båda stona bredvid varandra.
MVR’s Bunny