Heldag i stallet

Efter att ha insett att hästarna faktiskt inte smutsat ner sig för mycket äver natten var vi redo för besök av Ridsport. Det verkade helt lungt trots att troligen ingen av hästarna gått ute med täcke tidigare (för att inte nämna tailbag). Percy verkade däremot lite trött efter gårdagens bad.

Vi hade jättetrevligt under besöket och pratade massor. Vi får väll se hur det blir i sammanfattning sedan. 🙂 Maria passade ju på att fota och hennes bilder finns ju i ett eget inlägg. Jag valde att rida Percy (åttonde gången under ryttare tror jag det blev). Eftersom jag så gärna ville få med pannbandet som är typiskt på Rocky Mountain häst shower (och inköpt när jag var i Kentucky) fick det bli bett vid ridning för första gången. Senast red jag med både bettlöst och bett samt dubbla tyglar. För att “spica upp” det hela lite fick det även bli barbacka. Jag är så van att rida Calinka barbacka, så det skulle väll inte vara något problem? Men oj så liten och tunn Percy kändes – det tog ett tag innan jag balanserade om mig. Percy skötte sig i alla fall utmärkt.

Pepper fick visa upp sig på töm – där känner jag att vi är bäst befästa ännu. Pepper har gjort bättre jobb, men nu jobbade jag ju på att få till så att han visades från rätt sida, inte gick över fotografen och så vidare. Nåja, form får vi jobba på nästa gång. Sedan blev det bilder på dem lösa i hagarna också.

På eftermiddagen blev det ytterligare en vända till stallet. Nu med resten av familjen för att jobba vidare på lösdriften. Det verkar vara ett evighetsjobb. Det känns som om det är bara detaljer, men oj vilken tid de tar. I alla fall kom vi lite längre på den fronten. Mika var med hela dagen och låg och tyckte synd om sig själv.

After realizing that the horses hadn’t got all dirty again over night we brushed them of and was ready for Ridsports visit (big Swedish horse paper/magazine). They both seemed cal even if probably none of them had been outdoor with a rug before (not to speak about tail bag). But Percy seemed a bit tired since yesterdays bath.

We had a really nice visit and talked a lot. Wonder how that turn up in short later. 🙂 Maria took pictures and they are in there own post. I choose to ride Percy (probably eight time under rider). As I wanted her to wear her “Rocky Mountain Show” browband (bought in Kentucky) I had to bridle her up. First time under saddle with a bridle. Last time I rode her with both the bitless and a bit and double reins. To spice things up I also chose to ride her bareback. I am used to Calinka bareback, so this shouldn’t be any problem? But Percy felt so small and tiny – it took awhile before I got balanced on her. Anyway – Percy did great.

Pepper posed long reining – that is where I feel that he works the best so far. Then we got some pictures in the pasture as well. Pepper have worked better, but today was a bit about showing of the mane, not running over the photographer etc. We can work on the frame next time.

In the afternoon I returned to the stable – now with my family. We continued to work on the barn. It seems to be a work that never ends. It feels as it is only details left, but it takes ages. At least we got some more things done. Mika joined me all the day, mostly feeling sorry for her self.

Långpromenad


På med reflexerna på Pepper och så gick vi så fort vi hämtat Mika i bilen. Eller, jag försökte ta bort lite natur ur Peppers hår. Svansen såg mer ut som en lövhög än tagel. Se bilderna…(från diverse tillfällen). I alla fall gick (och sprang) vi dryga 8 km, runt en närbelägen sjö. Tog cirka 80 minuter. Precis när vi kom hem blev det mörkt, även om månen lyste så väl att vi egentligen inte hade behövt tända pannlampan.

I put the reflexes on and as soon as we got Mika out of the car we headed of. Or, I tried to get some nature out of Peppers hair. The tail mostly looked like a pile of leaves. Se pictures (that are from other times). Anyway, we walked (and run) a little more than 8 km around a nearby lake. Took just about 80 minutes. About the same time as we got home it got dark, even if the moonlight was so bright that we didn’t really have to light my head lamp.

Fredag och lördag



Innan det blev totalt mörkt ute hann jag ta ut Pepper på en promenad tillsammans med Mika. Vi försökte hitta en ny väg men blev stoppade av staket. På det stora gick det bra men promenaden fick ändå upp mitt blodtryck rejält. Ibland vill inte hunden röra sig framåt – eller så vill hästen gå för fort, eller så ska de byta sidor, eller… Det fungerar bra när man går på plan väg men när man börjar röra sig i en hagmark på jakt efter en grind ut är det sådär… Dessutom lyckades jag trampa i vatten så skorna blev genomsura.

Sedan visade Calinka att gammal är äldst. När tömkörningsutrustningen kom på gjorde hon bättre öppnor och slutar än någonsin. Formen var däermot inget bra, det kom först efter lite galopp. Då började hon plötsligt jobba fint och bra och det blev en helt annan aktivitet i munnen. Calinka hade tydligen saknat att inte bli tömkörd på ett tag och visade verkligen att hon är mycket mer utbildad än Pepper på töm och att det finns en del att göra med honom…

Lördag morgon – snöfall och vind. Percy fick komma in och bli iordninggjord för en ridtiur. Jag var tveksam med tanke på vädret men bestämde att ta en tur längsmed hagen. Inga problem sa Percy – men hon har redan lärt sig att göra som Calinka – gå iväg så fort människan sitter på ryggen. Sedan ville hon nästan direkt börja tölta. Vi fick prata lite om det, men det blev ett antal korta töltpass. Det gick så bra att vi följde fältet hemmåt istället för att vända tillbaka som jag fört tänkt. Plötsligt flög det upp ett par änder ur det vatten fyllda diken så Percy hoppade till, men samlade sig fort. Men det blev en underbar galopp – hon kändes som en gunghäst! WOW!

När jag fått ordning på Calinka var vädret ännu värre. Det blev en kort uppvärmning och sedan två varv i galopp i en närbelägen hage. Pepper lekte jag lite med i hagen – han verkar bli väldigt pigg när det blåser. Sedan blev det lite allmän städning i stallet – det behövdes verkligen.

Before it got totally dark outside I got Pepper on a walk together with Mika.We tried to find a new way but got hindered by fencing. It mostly went well, but the walk raised my blood pressure. Sometimes the dog don’t want to move forward – or the horse wants to move to fast, or they start to change sides or.. It works while walking on a road but in a pasture trying to find a gate it is a little bit harder. Besides I manged to get my feet in water and the shoes got totally wet.

Then Calinka showed of. When the long reining equipment got on her she made better shoulder in and quarter in than ever. The frame was not very good, but that was solved after her got to canter. Then she started to chew on the bit and got new gaits. Apparently she has missed not to be long reined for a while. She really showed to me that Pepper still has a lot to learn.

Saturday morning – snow and wind! I got Percy tacked up for a ride even if the weather nearly made me change my plans. I got on Percy and noticed that she already has learn Calinkas way – start to walk as soon as the human is on the back. has to train that. Nearly directly she wanted to start to gait – and gaited better than ever. We had a discussion about when starting to gait, but otherwise it all went so well that I decided to not turn back but follow the field instead. Then she got scared by two birds that flew up from the water in the ditch beside the field. Shortly afterwards she showed me that she has an amazing canter! WOW! She felt like a rocking horse.

When I had tacked up Calinka the weather was even worse. After a short warm up we cantered two laps around a pasture in the vicinity. I played a bit with Pepper in his field – he tends to be very frisky while windy outside. The I did some cleaning in the stable.

Mina söta hästar

Igår skulle jag promenerat med en kompis men hon fick förhinder. Hon tipsade i alla fall om en väg så vi testade i mörkret. Det skulle vara omkring 4,5 kilometer så jag, Pepper och Mika traskade iväg. När vi kom hem efter 30 minuter insåg jag att vi definitivt tagit fel väg. Nåja, det kommer flera dagar, kanske någon när det är ljust…

Dagens andra insikt blev hur mycket jag gillar mina hästar. En annan kompis hade bett mig ta in hennes hästar för kvällen. Jag har gjort det många gånger tidigare och det brukar inte vara något problem. Samma rutin har använts i flera år. Igår smet ponnyn under grinden och sedan var inget sig likt. Ingen av araberna ville plötsligt in. De mest for runt och vimsade och hejdade sig i sista stund när de var på väg in. Jag hade inga vacka ord för dem när jag gång på gång försökte få in dem och halkade omkring i leran i deras hage i mina walking skor. Till slut fick jag på en grimman och ledde in henne (normalt sett går de in utan att ledas). Den sista blev kvar ute (utebox i hagen). Antar att hon traskade in när hon blev hungrig. Nåja, det ger mig perspektiv när jag gnäller på mina hästar. Jag kasnke inte ska klaga om på mina när de missar mycket mindre saker än detta. Ibland glömmer man hur det kunde ha varit. (Och nej, för det mesta är damerna jag tog in helt normala, men igår vet jag inte vad).

I should have taken a walk with a friend yesterday but she got something else coming up. She told me about a road I haven’t tried yet so Pepper, Mika and I set of. This road should be about 4,5 kilometers so when we arrived home after 30 minutes I was certain that we hadn’t got it right. Well, it’ll be other day – maybe even with daylight. Trying new trips in the dark is a special thing.

The second realization of the day was how much I like my horses. A friend had asked me to bring her horses indoors. I have done that many times before and there is usually no problems. The same routine has been used for years. But when the pony ran through the gait and got indoors before the others everything changed. None of the Arabians wanted to get indoors. The mostly ran around, stopping just before going indoors. I didn’t say many beautiful words as I slid around in the mud in my walking shoes, trying to get them indoors. Finally I could put a halter on one of them (they usually walk indoors by themselves). The last one still refused so I left her with her stable door open as her stall in in the field. Guess she got indoors as she got hungry. At least the hole episode got me a perspective about my horses, maybe I shouldn’t be so disappointed if they do much minor things. they are so good that I forget how it could have been. (And no, normally those mares I card for yesterday behaves way better than this, don’t know what struck them.)

Percy promenad

Idag tog jag en 40 minuters promenad med Percy och Mika i mörkret. Man märker knappt att man har henne med, hon bara följer lungt och snällt! Däremot märker man att hon fäller och konstant verkar vara lerig. Innan vi skulle iväg letade jag efter Pepper för att se att han mådde bra; jag såg honom ingenstans och gick längst bort i hagen där han brukar gilla att stå. Ingen Pepper. När jag inte hittade honom någonstans gick jag tillbaka till stallet – och minsan – där stod han vid grinden. Sötnos. Tant Calinka ska ha varit ute en vända med Mariah tidigare under dagen.

Today I took a 40 minute walk with Percy and Mika in the darkness. I hardly noticed that I brought a horse along, she just follows nice and easy!. I did recognize her shedding and that she seems constantly covered in mud. Before we left for our walk I searched for Pepper – just to check that he was ok. I didn’t see him anywhere – not even in the farthest part of the pasture where he likes to stand. When I returned to the stable he stood at the gate. Sweetie. Calinka went for a trail ride with Mariah earlier today.