Falsterbo uppladdning – träning

Uppladdningen träningsmässigt inför Falsterbo har inte varit särskilt lyckad. Jag tror inte att någon någonsin kommit med en så otränad häst… Percy och jag har aldrig varit iväg någonstans tillsammans som innebär transport. Förvisso deltog vi i TREC träning och Pink Ride förra året och har miljötränad under Riddarspelen på Ekenäs samt under julmarknaderna, men det är också vad vi gjort… Tanken var nog att rida en lektion eller ett par, men eftersom Percy blev halt oväntat ett par gånger precis när hon började vara i form för att det skulle vara någon idé att uppsöka tränare har det ine hunnit med och nu känns det för sent.

Som sista veckan jobb har jag inte velat lägga till och ändra massor – jag tror att det viktigaste är att vi litar på varandra och att det finns lite kondition så det är vad vi gjort. Det har inneburit ett par helt underbara kvällar med Percy, första kvällen hade det nyligen regnat, luften var underbar och dimman låg här och var i det vackra landskapet. Kvällen därpå började det regna och en regnade uppenbarade sig. Dessutom har vi haft kul och galopperat glatt, sett många vilda djur (inklusive en baby älg) och bara njutit!
Så, att vi åker beror på det jag sett av Percys temperament – hon har hittills inte reagerat på folksamlingar och konstiga saker i sin omgivning och är generellt lugn. Nu har hon så klart slutat tölta sista veckan, men annars är hon väldigt töltsäker. Dessutom sätter jag mina mål efter detta: om Percy är kontrollerbar och vi tar oss igenom det hela i någon form av gångart så  kan jag inte önska mer. Skulle vi pricka tölten perfekt är det en bonus och några tävlingsresultat – det vågar jag inte ens drömma om.
Våra härliga kvällar har oavsett vart till nytta på en punkt – de har fått mig att slappna av och släppt lite på nerverna inför detta galna upptåg!

Falsterbo – getting in shape

Getting in shape to Falsterbo hasn’t been easy. I don’t think anyone ever has come this unprepared… Percy and I have never been away from home together. We participated in a TREC training last year and The Pink Ride and she has been around at the Jousting games at Ekenäs and the Christmas Market but that is also about that. The plan was to take some lessons but as Percy got lame when she started to get in shape there was no idea to take lessons before that and now is to late.

With our preparations I didn’t want to add a lot last week but has only continued to work on her fitness. It has been some wonderful summer evenings. The first evening it had been raining and the air was very fresh and the fog started to come. The other evening we got a rainbow and other nights there have been wild animals (including a baby elk) and fun cantering!

With those preparations the only reason to go away is Percy’s temperament – so far she hasn’t reacted at all to gatherings with people and horses. Of course she has started to loose her gait this last week, but normally she is very gaited. I also adjusted my goals to this: If Percy is controllable and do some kind of gait I can’t wish for more. If she would do a perfect Rocky Mountain gait that is a bonus and when it comes to the competition I don’t even dream about a ribbon.

Those evening has anyway served one purpose – to get me relaxed and loose the tension that this adventure is putting on me.

Saddelseat Suit

Om man nu ska till Falsterbo Horse Show måste man ju ha passande kläder… Det här är vad man har på sig i USA när man visar Rocky (och vissa andra gångartsraser). 
Jag har valt en suit – det vill säga ett 3 delat sett i samma färg med jodpursbyxor, väst och rock. Det går även att köpa alla delar separat och ha en betydligt färggladare rock (ofta kallad day coat) och/eller väst. Till det bärs ofta en vit skjorta där kragen kan knäppas ner, men andra färger går också bra. Håret hålls uppsatt och ofta i ett hårnät. Jodhpursridbyxorna är extra långa för att se snygga ut när man sitter i sadeln vilket gör att man kan få fästa upp dem när man inte rider för att inte trampa sönder dem. På fötterna har man jodhpursskor.
Hur man får tag på den? Det borde ju vara enkelt – de kallas “engelsk utrustning”…  Nåja, efter lite sökande på internet och flera flera affärer som inte skickar utanför USA hittade jag en som sålde begagnade “kostymer”. Saddelseat suit kallad i USA.  Efter massor av måttande på mig, frågor och omräknande i inches beställde jag detta… Måste säga att det passade förvånansvärt bra! Jag fick till och med precis vad jag ville ha (en marinblå kostym, rosa slips och en homburg hatt) till ett pris som var helt ok – om man jämför med vad de KAN kosta.
If going to Falsterbo Horseshow you need to have good clothes… This is what is worn in USA while showing Rockies (and some other gaited breeds)
I chose a suit – a 3 piece “kit” in coordinated colors, jodhpurs, west and coat. All pieces can be bought separately and a much brighter and colorful coat and/or west used. Often a white button-down shirt is worn with this, but it can be in other colors as well. The hair is tied up, often in some kind of a hairnet with a bow. The jods are very long to look good when in the saddle. Therefore it can be wise to tuck them up while on the ground as they can be broken otherwise. Jodhpurs shoes for the feet.
How to get one? It should be easy as they are called English apparel… After some internet research and some stores that don’t ship outside of USA I found one that sold used ones. After a lot of measuring, questions and conversions from centimeters to inches I ordered this one. I am surprised about how well it fits! I even got exactly what I wanted (a navy suit, a homburg hat and a pink tie) and not that expensive compared to what they can cost.

Falsterbo

För länge sedan blev jag tillfrågad om jag ville delata med någon häst på Falsterbo Horseshow för att visa upp rasen. Efter mycket tänkande och tränande kom vi fram till att Pepper inte riktigt var redo – han blir lätt spänd i nya miljör. Och blir han det minsta spänd (tex för att han är glad) töltar han inte just nu… Om man då ska visa tölt blir det svårt och varken jag eller Frida kände till slut att vi skulle hinna träna honom tillräckligt väl för att klara Falsterbo.
Men, så kastade Percy bara dagarna innan det behövdes ett slutgiltigt svar för anmälan. Så, jag anmälde henne och mig. Percy har alltid varit svår att få i andra gångarter än tölt och bryr sig inte det minsta om Riddarspel eler andra arrangemang jag utsatt henne för. Så, det har blivit hårdträning av Percy för att få upp ork och styrka. Dessutom en massa andra små bekymmer som hur man löser resan och utrustning till Percy och mig. Vi får se hur väl vi lyckats – det är ännu (som tur är) någon månad kvar.
Vad vi ska göra? Dels en tävling för töltande hästar (den andra i Sverige öppen för andra raser än islänningar) , dels en uppvisning och dels en clinic. Fortafarnde har vi mycket kvar att förbereda!
Long ago I was asked if I wanted to bring a horse at Falsterbo Horseshow to show the breed. That is a very big show in Sweden. After some thinking and working we realized that we didn’t have enough time to prepare Pepper. He easily gets a little tense in a new environment. When tense – even because he is so happy to be at adventures he looses his gait right now. (Probably a side effect of working him in trot and canter as well). If the main reason is to show gait it is not that easy and Both Frida and I felt that we didn’t have enough time to train him to be out at different event.
But, Percy lost her foal only days before I needed to give a final answer. So, I put her and my name in there as she always has been hard to get to do anything else than gait and don’t act up easily. But, instead we have been working to get in shape. And of course we got a lot of other small problems – what to wear and how do the trip? We’ll see how that worked out in a month…
What we are going to do? There is one competition for gaited horses (second one in Sweden open for other breeds than Icelandics), a show and a clinic. Still we have a lot of things to prepare!

Bunnys man – silverfärgen

Jag har tidigare skrivit om att Bunnys man blir allt mörkare, vilket sker med många Rockisar som har silvergen (till skillnad från islandshästar som behåller den ljusa manen hela livet). Nu har jag däremot hittat ljusa partier som växer ut i  botten och under det mörkare håret. Kan bli spännande att se hur detta utvecklas…

Bunnys mane – silver color

I have previously written about Bunny’s mane that gets darker. That happens with a lot of Rockies with the silver gene. (Compared to Icelandic horses that keep the light mane all their life). Now I have found light parts growing in the bottom of her mane and underneath the dark part. Can be interesting to see how this continues…

RMHA International 2013

Igår, lördag avslutades årets upplaga av “The International”, den största tävlingen för Rockies under hela året. I år var det dessutom 25 års jubileum för showen. Showen började under tisdagen och pågick sedan varje dag fram till lördagen. Klasserna är många, vanligast är olika varainter av gångartstävlingar: tävlingar för amatörer, tävlingar bara för kvinnor, för hästar i olika ålderskategorier och som lyfter olika högt på benen… Varianterna blir många.
Sedan finns en “trail obstacle klass, klasser för ungdomar, exteriörbedömningar, körning etcetera…

Jag har sett endel bilder och läst en del på Facebook från showen – men jag vill inte “stjäla” dessa bilder, så tyvärr blir det lite tomt på den sidan. men, jag hittade denna film från kostymklassen:

Om man vill se många Rockies på en gång, träffa insatta människor, hitta typisk utrustning som används och få en förståelse för hur hästarna rids och tränas i USA är The Internationals ett bra tillfälle. Margareta och jag var där 2011 och träffade massor med trevliga människor och hoppas båda på att kunna åka tillbaka något år. Så är du intresserad, åk till Kentucky i september nästa år!


Den officiella hemsidan för showen.

I detta klipp finns delar från 2011 års show när jag och Margareta var där.

 
Yesterday, Saturday, this years version of “The International” , this years largest competition for Rockies ended. This year the show celebrated 25 years. The show started during Tuesday and ended at Saturday. The classes are many, for amateurs, for women, for different ages groups of the horses, different sex fo the horses, different lift of the legs in gait… It becomes a lot of possibilities.
Then comes the trail obstacle class, the water gals class, driving, conformation etcetera…
I have read about the show at Facebook and also seen some pictures but as I don’t want to steal those there is few pictures this time. But I found a clip from the costume class, and in the other clip there is parts from The Internationals 2011 when Margareta and I went there.
The Internationals is a good chance to watch a lot of Rockies at the same time, to talk with knowledgeable people, to learn how the horses are shown and trained in USA, to find traditional equipment and much more. Both Margareta and I that went there 2011 hope to get back one year. So, go to Kentucky in September next year if you want to watch this then!