Hästavel – en utopi?

/0 Comments/in , , , /by
Som en sammanfattning på diskussionen om olika avelsmål kommer nu vad jag skulle vilja avla fram och hur jag skulle önska att min flock med hästar såg ut.
·         Exteriört vill jag inte ha några hästar i min flock som inte fyller mina baskrav. Eftersom ingen individ är perfekt får man alltid kompromissa och acceptera mindre saker som man inte gillar. Däremot är det inte så lyckat om både sto och hingst bär på samma “negativa” egenskaper.
Jag vill ha små, ponnylika hästar, som precis når upp till höjdmåttet och stora, rejäla hästar som nästan passerat det. Alla ryttare är inte lika stora och båda sorterna verkar vara vanligt förekommande inom rasen. Samma sak när det gäller grovlek; vissa är kraftigare medan andra är mera finlemmade – jag vill ha båda varianterna
·         Gångarter Tidigare har jag konstaterat att jag hellre vill ha hästar som har lättare för trav än för passgång. Nu har jag börjat ändra uppfattning lite och kan tänka mig någon eller ett par individer med lättare för passgång. Detta kan vara så att man genom att avla enbart på hästar som har lättare för trav kan försämra tölten för mycket. En passaktig häst då och då är nog inte helt fel för att behålla en bra gångart. Men, så klart ska avelsdjuren inte ha svårt att tölta. Om man letar efter häst att köpa är det inte alltid så lätt att få prova galopp då inte alla använder den gångarten och trav är det ännu färre som utnyttjar. Däremot sätter jag ett stort värde på att även dessa gångarter är bra. I Sverige tror jag att vi kommer att vilja kunna ta med våran Rocky på en dressyrtävling då och då, även om gången så klart inte kommer att vara som ett halvblods. I USA diskuteras istället mycket hur högt hästen lyfter på sina ben och det avgör i vilka klasser hästen tävlar. Jag skulle vilja ha hästar inom hela  det området; både de som går riktigt lågt och de med rejäla benlyft, t.om. med någon kan lyfta högre än vad RMHA tillåter på tävling. Detta för att det verkar vara en naturlig variation inom rasen.
·         Temperament Det typiska Rocky temperamentet är en självklarhet, men det finns ändå individuella skillnader; de som är mer för show och framåt, de som är lugnare. Även här vill jag ha bredd och inte bara en typ.
·         Stamtavla Stamtavlemässigt vill jag få med så många linjer som möjligt.
·         Färgmässigt skulle jag vilja ha minst en individ med varje färganlag som finns inom rasen. Det betyder inte att jag vill ha en isabell, en gulvit, ensilvergulsvart, en gulbrun och så vidare utan att jag vill ha en häst med gulgen. Sedan har jag potentialen att få alla andra färger och tappar inte den egenskapen.
Och varför dessa val? Jo, för att jag tror på att som ensam uppfödare i Skandinavien så behöver jag kunna visa på rasens bredd, på de variationer som finns. Vem säger att det jag gillar allra mest är det som alla andra gillar? Sedan måste jag så klart kunna stå för det jag har och därav har jag t.ex. mina exteriörkrav. Hur pigg och framåt en individ är eller om den är 148 cm eller 162, eller vilken färg den har spelar inte så stor roll för mig däremot. Dessutom tror jag att om rasen ska kunna bli livskraftig utanför USA behövs en genetisk bredd att ta ifrån för att inte hela tiden vara beroende av att importera. Det är nog en utopi, men det är så jag planerat min flock hittills och som jag kommer att fortsätta planera min flock om jag får chans att utöka den. Sedan kanske jag en dag blir för fast för några av linjerna och ogillar andra för mycket så att mitt val tillslut blir smalare. Eller så är köpare bara intresserade av en viss typ. Men tills dess..
Horsebreeding – an utopia?
To sum up my discussions about different breeding goals I am going to be more specific about what I want to breed and how I wish my herd was like.
·         Conformation wise I don’t want any horses in my heard that don’t live up to my basic requirement. But, as no-one is perfect there is always going to be compromises and acceptance of things that I don’t like. But, it is not good if both mare and stallion carries the same “negative” traits.
I want small, pony like horses that just reaches the height according to the breed standard and big, massive one that nearly pass it. All riders don’t come in the same size and both seems to be common within the breed. The same with “bulkiness”, some seems to be slender and refined while others are big and chunky – and I want both of them.
·         Gait Earlier I didn’t want horses that had easier to pace than to trot. Now days I have started to change my believes a little and wouldn’t have a problem with a few individuals that finds pace easier than trot. According to recent studies the gait might be lost if breeding to many trotty horses. Therefore a pace one every now and then might be a good choice. While looking for a horse to purchase it is not always easy to se what kind of canter the horse has as many don’t use that gait and even fewer trot their horses. I evaluate both those gaits. I think that in Sweden people are going to like to bring their Rockys to dressage tests and even if the gait of the Rocky isn’t going to beat gaits of horses breed for dressage test for generations. But, the still need to be able to canter and trot ok to participate. In USA the height of the legs lift seems to be discussed a lot and that gives different show disciplines. I would like horses from all those disciplines, the ones with a really low one and ones with a lot of lift, maybe even higher than RMHA permit at shows. As it naturally seems to be horses within the breed that do that.
·         Disposition The typical Rocky disposition is a must, but there is still differences. Some horses are more showy and forward going, some are calmer.
·         Pedigree wise I want as many different lines as possible.
·         Color wise I would love to have at least one individual with all different color genes that exists within the breed. That doesn’t mean that I need one palomino, one perlino, one silver smokey black, one buckskin etcetera, but one horse with the crème gene – then I have the potential to create the other and don’t lose that traits.
And why those choices? I believe that as, so far, the only breeder in Scandinavia I need to be able to show the variation within the breed. Why would it be that everyone else likes the same things as me best? Of course I need to be able to stand for what I breed and therefore I have my own conformation qualifications for example. How forward going, if it is 148 cm or 162 cm in height or coat color doesn’t matter a lot to me on the other hand. I also believe that if the breed should have a chance outside USA a genetic diversion is needed so new imports isn’t needed all the time. I guess it is an utopia, but this is how I have planned my heard so far and am going to continue to plan it if I get the chance to enhance it. Maybe later on I get attached to some of the lines or traits and dislikes others to much and make a more narrow choice. Or that people only want some of the types. But until then…

Hästavel – individen

/0 Comments/in , , , /by


Om man nu vet vad man vill ha, vad man strävar efter så gäller det “bara” att hitta de rätta individerna. Men hur får man reda på allt som dem? Självklart beror det på ras och ålder hur lätt det är att få tillgång till relevant information.

Vad ligger bakom en eventuell skada – hållbarhetsproblem eller ren otur eller en ovarsam tidigare ägare? Varför har hästen inte det temperament man söker – trivs den inte eller har den helt enkelt ett sämre temperament, ont eller är den lätt för att den är hos en ägare som jobbat mycket med att få bort de sämre sidorna. Skevheter i benställningen – hade de kunnat korrigeras i tidig ålder, handlar det mera om att uppfödaren inte korrigerat det, eller är det allvarligare fel som  riskerar att gå i arv till avkomman eller hindra individens kapacitet och hållbarhet.
Dessa och många andra frågor gäller det att ställa sig och med en ung häst är det svårare och lättare. Svårare för att hållbarhet och tävlingsresultat ännu saknas, man får försöka se hur släkten har presterat. Lättare för att hästen kanske inte fått så många upplevelser så att man kan se “den sanna naturen” hos individen.
Ytterligare en sak som jag har insett är meriter, vad ger de mig? Efter att ha bevittnat shower i USA är jag inte säker på att jag alltid föredrar de som vinner. Jag ser att de individerna inte alltid har de egenskaper jag söker, helt enkelt för att mina ideal är något annorlunda. Däremot säger de så klart något, de visar att hästen går att träna och klarat av den stressande miljön på showen, det kan visa på mångsidighet om hästen ställt upp i flera grenar med godkänt resultat. Det kan indikera en viss typ av gångart eller fallenhet samt vad ägare och tränare har för intresse och kunskap. Om jag däremot är intresserad av uthållighet säger kanske inte showresulten så mycket, då är meriter från distansritt bättre, eller om jag vill hoppa och så vidare. Men, att hästen inte har resultat från distansritt behöver inte heller betyda att den inte är uthållig – bara att den aldrig testats i detta, kanske på grund av talangbrist, men det kan lika gärna vara ointresse hos ägaren. Därav blir meriter inte det viktigaste för mig, utan var och en får utvärderas utifrån vad de ger mig för information.
Med alla dessa variabler behöver det inte bli enklare att hitta individer som passar och ingen är heller perfekt. Det gäller att väga fördelar mot nackdelar. Att se vad som behöver kompletteras hos de individer man har och var man kan tillåta något som man inte anser nära perfekt. Samt att vad hästen nedärver är inte alltid vad man ser, kanske blir det farmors temperament och morfars benställning.
Horse breeing – the individual
If you know what you want, what you are looking for, then you “only” have to find the right individuals. But how do you do that? Of course breed and age matters in how easy it might be to find good information.
What lies behind an old injury – problem with soundness, unlucky or a owner that haven’t cared? Why doesn’t the hose have the temper that you are looking for. Is it not happy, is in pain or has it owner managed to train the horse well so it only shows subtle signs of a much worse temper? Legs that aren’t perfectly correct – could they have been corrected early if the breeder had cared, or are they more seriously and might pass by to the offspring or hinder the individuals performance?
Those and many more questions comes up and with a young horse it becomes both easier and harder. Harder as soundness, own merits and longevity can’t be seen, even if you can look at close relatives. Easier as the horse might not have been very influenced by people and therefore might show its “true character”.
I have also thought that show results, what do they show me? After watching show in the US, I do not always prefer the winner. Those individuals do not always have the traits that I am looking for, my ideals are a little different. On the other hand, they always tells something; they show that the horse is trainable and withstand the stress of the show. It can show a multi-talent if the horse has participated in many different classes with a good result. It might indicate a type of gait or talent for something and what the owner and trainer likes and knows about. But, if I am looking for stamina I might better look for endurance ride results and so forth. Still, if the horse lacks results from endurance it might not be because it don’t have stamina – maybe the owner had no interest in that discipline. Therefore results aren’t the most important thing, but each needs to be evaluated accordingly.
With all those I don’t haven’t o be easier to find individuals that fit and no one is perfect. Plus and minus has to be evaluated against each other. To be able to search for what is missing in the individuasl in the breeding program and what could be accepted even if not perfect. And what the foal inherits is not always what the parent have; it might be grandma’s disposition and grandpa’s legs.

Hästavel – vad jag inte vill avla fram

/0 Comments/in , , , /by
Bunny – one silver gene.

Som tidigare inlägg kanske har visat tycker jag om variation och vissa olikheter i min avel. Men, det finns även sådant som jag inte tolererar och som jag inte skulle avla för. Svensk lag säger att man inte får avla på djur där det finns risk för stort lidande hos avkomman. Det kan exempelvis vara en genetisk sjukdom.

Det är en anledning till varför jag inte kommer att avla för att få individer med två gener för silverfärgen. Jag har läst det jag kommit över inom ämnet och den slutsats jag drar är att  MCOA är nära kopplat med silvergenen. Hästar med en kopia av silvergenen verkar opåverkade medan de med två kopior har en stor spridning av problem (MCOA). Vissa verkar fungera som ”normala” hästar, medan vissa avlivas för att de är blinda. Eftersom det är så enkelt att undvika att föda upp dessa hästar förstår jag inte varför man inte skulle göra det. Däremot skulle jag kunna använda en individ med två silvergener i aveln. Om individen i fråga verkar må bra ser jag inga problem med att avla på denne då avkomman inte kommer att få problem. Å andra sidan kan jag tycka att det är lite fel att uppmuntra till efterfrågan på dessa hästar; då kanske fler avlar för att få fram dem. Men, om allting annat passade mig skulle jag kunna använda sådana individer i aveln, men aldrig avla för att få fram dem.
Än så länge är det, det stora hälsoproblem jag hört talas om inom rasen. Det finns förvisso vissa individer so drabbats av andra sjukdomar, men de verkar inte vara i lika stor utsträckning.  Om jag får höra talas om andra genetiska defekter inom rasen kommer jag att ta passande approach till dem. Även om lagen tillät mig skulle jag inte heller vilja riskera att föda upp ett föl som jag fick ta bort eftersom det var sjukt. Sådant kan hända ändå! I vissa av dessa fall bör man däremot inte utesluta föräldradjuren från all vidare avel – det kan ha varit en slumpmutation eller en olycklig kombination av föräldradjur som skapade problemet. Och det vore synd att därför utesluta bra avelsdjur för att slumpen slog till.
Percy – one silver gene.

En annan viktig faktor är faktiskt stoets kondition innan betäckning. En gammal skada som hindrar från arbete behöver inte hindra från betäckning  – om det inte ger stoet problem att bära fölet. Den ökade vikten utsätter ju kroppen för en hel del extra slitage som stoet så klart måste klara av. Däremot måste man försöka förstå varför skadan uppkommit – är det något som kan gå i arv till fölet eller ej.

Horse breeding – what I don’t want
As previous post might have shown I have a lot of different wishes for my horses and seems to tolerate many different things. But, there are actually somethings that I don’t tolerate and don’t wont to breed. The Swedish law tells that you can’t breed animals with a high risk of genetic disease to the offspring. That means for example to carry to known carriers of a genetic disease that can cause severe trouble or death to the offspring or the parents.
That is also one reason why I am not going to breed for horses with two copies of the gene that gives the silver (or chocolate) coat color. I have tried to read up at the subject and from all I find it seems as MCOA is closely inherited with the silver gene. It also seems as horses with one copy is without any problems but that among these that carry two copies the variation of problems (MCOA) is huge. Some seems to work as fine as “normal horses”, while some are put down due to blindness. As it is such an easy thing to avoid I don’t see why not. But, I could actually use an individual with two silver genes in breeding. If that individual is fine I don’t see any problems if breed with a horse that don’t have any silver genes as the offspring isn’t going to get the problem. On the other hand, it might be wrong to encourage the exists of individuals with two silver genes as it might make people to do that cross more often to get horses with two silver genes. But, if everything else would be a totally match I still could go for it, but never intentionally breed for it myself.
Pepper – no silver gene.

So far, this is the “big” problem that I have found to be discussed within the breed. If I find more traits that is genetic and that can be avoided I am not going to breed those animals either. Even if the law would allow me I don’t want to be responsible for a foal that have a big chance of getting a short lifespan. That might happens anyway! And sometimes you even need to rebreed the horse as sometimes it is the combination that didn’t work out or just a mutation that happened to turn up in that foal. And it would be unfair to rule out otherwise good parent just as coincidence struck.

Another important factor is to use mares that actually have a good chance to stay healthy during the pregnancy. An old injury might not hinder breeding – unless it makes it very uncomfortable for the mare to carry the foal. The gained weight put a lot of pressure on the body. It is also important why the mare is injured – is it something that might be inherited to the foal.

Hästavel – genetisk variation

/0 Comments/in , , , /by
Jag har blivit alldeles för ”skadad” av min utbildning. (Jag är civilingenjör i kemisk biologi, specialisering genomik och proteomik). Vilket lett till att jag på många sätt söker genetisk variation. Även om man så klart inte får tappa all rastypiskhet – det enklaste sättet att få stor variation är ju att korsa med någon avlägset besläktad ras.
Det min utbildning har givit mig är en skepsis mot individer med för hög frekvens av samma individer, särskilt om de är nära i stamtavlan. Eftersom Rocky Mountain ras registret är så nytt (1986) och så stark präglad på Tobe och hans fem söner återkommer de ofta och hos många individer. Därför letar jag ständigt efter lite ovanligare linjer; efter de individer som har en lite annan bakgrund. Dels finns det “grade horses” dvs, hästar som tagits in i stamboken på grund av sina egenskaper, gångart och temperament då dessa uppfyller raskriterierna och så finns det vissa linjer som är mycket mindre använda. Jag har bl.a. skrivit ett inlägg om olika stammar tidigare på bloggen:
http://ullekalv.blogspot.se/2012/09/tobe-hans-soner-och-andra-hastar-som.html
Ytterligare ett sätt att få större genetisk variation är att välja individer av olika färger, olika typer och med olika rörelsemönster. Dessa olika typer tyder ändå på att de har fått lite olika genuppsättning av sina respektive föräldrar.
Att jag vill ha variation har inte heller något att göra med att jag inte gillar någon eller några specifika individer inom rasen, det handlar , enligt mig, enbart om att ALLA organismer bär på mindre önskvärda gener. Vissa har flera bra gener än andra (och dessa är de vi bör använda i aveln). Avkommorna kommer att få en blandning av både bra och dåliga egenskaper. Många “sämre” gener som kanske ger sjukdomar ger ofta inte upphov till problem förrän man får dem i dubbel upplaga – de är recessiva. Därmed får de flesta bärare inga problem och man märker heller inte av dem. men, om en individ har samma häst många gånger i sin stam ökar chansen att den får två kopior av de dåliga generna och därmed blir påverkad/sjuk. Men för att behålla typ och egenskaper får man så klart inte heller gå för långt bort släktmässigt. En balansgång som inte alltid är lätt.
Horse breeding – genetic variation
I guess my education has ”damaged” me in some ways; I search for genetic variation. (I have a degree in Engineering with biochemistry, especially genomics and proteomics) Even if you don’t want to lose too much breed character. The easiest way to get a broad variation would be to cross breeds that are far from each other.
What my education taught me is to be skeptic about line breeding; when an individual have the same forefathers to many times, especially close by. As the Rocky Mountain horse registry started recently (1986) and very influenced by Tobe and his five sons they show up often in most individuals. Therefore I always look for more unusually lineages; individuals with a slightly different background. There are “grade horses” within the breed; horses that was registered upon their traits; conformation, gait and disposition and there are lineages that are less frequently used. I have previously written a post about different lineages at the blog:
http://ullekalv.blogspot.se/2012/09/tobe-hans-soner-och-andra-hastar-som.html
Another way to get more genetic variation is to choose individuals by different colors, types and movements. These differences point to that the individual got different genetic setups from their parents at least at those traits.
That I want the variation isn’t because I like some forefathers more or less, according to be, it is all about that ALL living organisms carry less good genes. Some have more good than others (and they are the one we should breed). The offspring is always going to get both “good” and “bad” genes. Many genes that makes an individual sick is usually not a problem until you get two copies of them – they are recessive. Therefore most carriers don’t’ get any symptoms , but they  risk to get an animal with two copies of the gene get much higher if the same individuals turn up many times in the pedigree. But, to maintain type and traits you can’t walk to far away either. A balancing that might not be easy at all times.

Hästavel – exteriör

/0 Comments/in , , , /by
Detta inlägg blir självklart med Rocky Mountain hästen i åtanke och dess användningsområde och de exteriöra drag som jag har sett hos rasen.
Självklart vill jag ha en häst som stämmer mot rasbeskrivningen. Där är det en fördel med certifieringen som finns eftersom den kräver en rastypisk exteriör, så viss hjälp får man redan där. En certifierad häst är inte helt otypiskt för sin ras. Även om det inte räcker för mig.
De krav jag har är de jag genom olika källor lärt mig leder till att en häst troligen har lättare att utföra det jag ber den om, att den får lättare att bära sig i en korrekt form och därmed också bör hålla bättre. För mig är det och ett trevligt temperament viktigare än allt annat, då kommer man alltid att ha kul med sin häst. Färg, stam, tävlingsmeriter och till viss del gångarter blir sekundärt, men kanske det som gör “pricken över i”. Dessutom kan dessa “sekundär” egenskaper ge en hint om de jag söker.
De första sakerna jag kollar på hos en Rocky jag är intresserad av är övergången mellan rygg och länd, SI-leden. Jag har sett flera individer som, i mitt tycke har SI leden placerad för långt tillbaka och där den är för tydlig och korset sedan blir väldigt brant. Att jag är så noga på denna punkt beror på att den är väldigt viktig för hur hästen använder sina bakben och hur lätt den kommer att ha att gå i form. Dessutom blir hästen mer viktbärande med en korrekt SI led och en kortare rygg. Men, jag har även sett individer som är så högrektangulära att de blir för korta i min smak. Lagom är bäst.
Jag har även sett att några individer varit väl långa i bakbenen. Det lär, enligt teorierna göra att det ser ut som om de jobbar bra med bakbenen men ofta blir hästen istället lätt överbyggd och kan få svårt att jobba ärligt. Överbyggda hästar är inte heller ovanligt och de går också bort hos mig (om det inte är en växande unghäst). Även här blir det svårare att få hästen att bära mycket vikt på bakbenen. Jag har hört att vissa har ansett att det finns individer med väl raka bakben istället, men dessa har jag inte stött på.
Generellt vill jag ha så korrekta benställningar som möjligt, men här kan jag kompromissa mera. Hur är hästen uppfödd, hovvård (många har stora flockar på lösdrift och har kanske inte alltid gjort mindre korrigeringar som vi skulle gjort i Sverige) och vad är det för typ av fel. Jag föredrar också en ordentlig benstomme, enligt ett resonemang av Deb Bennet där detta leder till högre hållbarhet.
Många hästar tycker jag har haft korrekt bog och halsansättning mot kroppen, däremot är vissa väl grova mellan huvud och hals. En häst som är för grov här kan få problem att böja nacken för att gå i form.
I övrigt vill jag att hästen ska ha en bra balans mellan de olika kroppsdelarna och gärna ett veckert huvud med pigga ögon. Men där börjar vi hamna på temperament och känslan jag får av hästen.

Comformation class in Kentuck 2011, probably young stallions.

Horse breeding – conformation
This post is of course with the Rocky Mountain horse in mind and their use and the conformation I have seen within the breed.
Of course I want a horse that lives up to the breed standard. The certification process really helps as it demand a typical conformation. A certified horse lives up to the breed standard. But it is not enough for me.
The things I demand comes from what I have read and learned about from different sources and all comes down to makes it easier for the horse to do what I want it to do, to make it easy to work in a healty fram so it stays healthy. Therefore that and a nice temper the most important things, then you probably always have fun with your horse. Color, pedigree and show results and gait becomes secundary, but the thing that maybe makes an indivudal “special”. And of course those things can give a good hint about those other things.
One of the first things that I look at with a Rocky is the coupling. I have seen some indiviuduals where I don’t like this part, where it is to far back for my taste, to prounanced and the croup to steep. That I acre so much about this is because it is makes it harder or easier for the horse to use its hindlegs and use its back correct. A short and broad coupling  and a short back also makes the horse able to carry more weight. But, I have seen indivduals that, according to me, are to short where all the body gets to compressed. There is always the thing about the “in between” that is the best, “lagom” as we say in Swedish.
I have also seen indivduals with very long hindlegs. I have read, that they then seems to be working better behind, but the horse easily get higher at the croup and get a downhill balance and either of those things makes it harder for it to work in a correct frame. I have also heard that some indivduals have to straight hindlimbs, but I haven’t meet those.
I want as correct legs as possible, but I might be able to compromise a little more on that. How the horse grew up, hoof care (many keeps big groups of horses and moight not always correct at young age them as much as we tend to in Sweden) and the type of incorrectness is what matters. I am more concerned to get good bone, as that, according to Deb Bennet helps to keep the horse sound.
I think that many horses have had a good shoulder and neck attachment to the body, even if some ones are a bit to fleshy in the connection between head and neck. If so, the horse might have a problem to bend the neck as much as I prefer.

All over I want teh hrose to have a good balance in the body, that it has nice proportions between all differnt parts. I also like a pretty head with nice eyes. But there comes a part of the personality and the feeling I get from the horse.