Ullekalvs Beltain

/0 Comments/in , , /by

Beltain föddes första maj och eftersom hans mammas namn är sammanlänkat med påsk då hon är född och alla Beltains syskon också har namn som på något sätt hänger samman med något som hände nära deras födelse ville jag hitta ett sådant namn även åt Beltain. Efter mycket funderande och sökande upptäckte jag att Beltain är namnet på en fest just första maj. Vad kunde passa bättre?

Allting gick bra och han var snabbt upp och åt. En stor kille med gigantiska bakben. Silversvart, kanske även med konstantskimmelgenen – det får första fällningen utvisa om det inte syns tidigare. För första gången var Bunny lite beskyddande, så jag kom inte åt att hantera Beltain så som jag brukar i början. Jag misstänker att Footy hade del i Bunnys beteende). Så, han är ännu lite skygg, men det kommer att ändras med tiden.

Beltain was born the first of May and as his mothers name is connceted to Easter, when she is born and all siblings also have names that somehow connects with an event around their birth I thought that would be suiting for this boy as well. So I thought and thought and then found out that Beltain is an old name for the festival of May first. What could be more suiting?

Everything went fine and he was fast on his feet and eating. A big boy with enormous hind legs. Silver black and maybe even roan – that is going to show at his first shed if not earlier. For the first time Bunny was a bit protective about her offspring (I suspect haveing Footy around have a part in it) so I didn’t get to handle Beltain a I use to do. So, he is a bit shy, but he’ll come around with some time.

Avvänjning

/0 Comments/in , /by

Fölen håller nu på att avvänjas. Först hade jag tänkt ta det lugnare med Lakrits, men han är nästan den som tar det med störst ro. Mest ”protest” kommer nog från Yakira och Chili. De gnäggar och gnäggar. Stona däremot tycker det är ganska skönt och gnäggar bara när de varit ifrån sina små ett bra tag och fölen ropar på dem. Ofta har stona kommit till grinden och varit väldigt lätta att få med till annan hage. För, jag har flyttat bort stona så fölen får vara kvar i sin invanda miljö, men har mamma i en hagen inom synhåll.  Första gången ett par timmar, sedan en halvdag, för att nu vara att de är borta ett dygn från fölen och med dem en halvdag. Alldeles strax blir det inget mer, utan de går i hagar nära varandra. Då kommer även alla föl få flytta till samma hage och pappa Pepper som får barnvakta dem allihopa. Hoppas de kommer att gillar det!

The foals are getting weaned. First I planned to wait with Lakrits, but he is nearly the one taking it calmest.  It seems as Yakira and Chili are the ones “protesting” the most. The whine and whine. The mares on the other hand seems to take everything very calm, they only call for their babies if they have been away for a long time when the babies calls for them. Often is the mares close to the gate when it is time to take them away from their offspring. I take the mares away so the foals can stay in their usual pasture, but their mamas are close enough to be seen. First time they were away a couple of hours, then half day and now twenty-four hours. Very soon is the mothers taken away for good. Then I plan to bring all foals together and get Pepper as babysitter/teacher. I hope they enjoy that!

Grimmträning

/0 Comments/in , /by

I år är första året med fyra föl och det fick mig att reflektera lite över hur olika de är, trots att de alla har samma far och är födda på samma ställe. Först av allt: jag brukar ta på grimman när de är i en box med sin mamma de första gångerna. Det är så mycket enklare med fasta väggar och ett litet utrymme. Sedan brukar jag lämna dem där en lite stund så de vänjer sig vid grimman och så tränar vi på att ta av och på tills det känns som att det går att göra i hagen. Någonstans här börjar det även bli dags att försöka leda dem några steg.

Chili fick på grimman och verkade kunna det här med att bli ledd från första försöket.

Alba däremot har Mathilda jobbat med en hel del då hon blev kränkt över att behöva ha den på. Sedan vill hon inte alls prata med personen som satt dit den och hon är fortfarande inte bekväm med att få på sig grimman. Inget föl har tagit sådan tid på sig. Lakrits verkar vara som de flesta föl varit, bara man fått på grimman ett par gånger så inser man att det inte är så farligt. Yakira däremot gick oväntat enkelt att få på första gången, tog av och på en gång till och påföljande dag fick jag på grimman ute i hagen. Så enkelt har det inte varit med någon – särskilt inte om man väntat tills de är några månader – då är min erfarenhet att de tagit lite längre tid på sig att acceptera grimman. Intressant observation är det i alla fall.

This year is the first year with four foals and even if they have the same father and are born at the same place they differs a lot.

First off all – I always put the halter on in the stall when they are there with their mother – so much easier with a restrained area and solid walls for those first times. Then I often leave the halter on for some time so make them realize that it isn’t anything dangerous and after a few days with putting it on and off is it time to start to make them following me with the lead line.

Chili got his halter on early and seemed to know how to follow in the lead rope from the first time. Alba on the other hand got offended about needing to wear a halter and didn’t want to speak  with people for a while if they put the halter on. So Mathilda had to work more with her than any other foal I have had so far and she is still not convinced that it is a good idea. Lakrits seems to be as most foals, a little struggle first time but then realizing that nothing bad is going to happen. Yakira on the other hand was easier than any other foal I have had. Just slipped it on in the stall and second day (third time) no problems to do that in the pasture. And she was 3,5 months, at that age is my experience that they can be a little bit harder the first times.

Ullekalvs Lakrits -årets sista föl

/0 Comments/in /by

Sin vana trogen lyckades Percy lura mig igen. På något sätt lyckades larmet sluta fungera (men det tog bara minuter att korrigera när jag väl insett att det inte var ok). Så, när jag tittade ut gick det plötsligt ett föl i lösdriften. När jag kom ut var han torr men hade ännu inte hittat maten.

Svarta lilla Laktris föddes på morgonen 1/6 och blir årets sista föl på Ullekalv. Det är Percy och Peppers femte avkomma tillsammans och han verkar lika mysig som sina syskon.

As usual did Percy managed to foal unseen. Somehow the alarm stopped to work (but it only took minutes to solve once I understood that it wasn’t ok). So, I just looked out from the window and say a foal walking around in the shed. When I got there was he dry but hadn’t found the food yet.

Little black Lakrits was born in the morning June 1 and was this years last foal at Ullekalv. It is Percy and Peppers fifth offspring and he seems to be as nice as his brother and sisters.