Pink Ride 2018

Percy

Vi blev inte så många i år, men vädret var underbart och kul att fixa till hästarna lite och bra träning för alla. Percy, med Elsa på ryggen, var taggad på att komma ut i rosa, Pepperino var så på att han började springa tillbaka till de andra hästarna ett apr gånger när vi skiljts åt i skogen för att ta ett varv med lite högre tempo än enbart skritt och ett för de som skrittade. I skogen var han lös, men på vägen dit gick han i grimma och grimskaft – den längsta promenad han gjort hittills. Det skötte han utan minsta problem!

David ville gärna rida, så han fick ta Calinka och Maggan ledde honom (och Honey när jag höll i Pepperino). Mot slutet satt jag upp på Honey och red henne barbacka. Inga problem! Nåja, vi behöver träna lite på start, stopp, höger och vänster, men hon accepterade mig på henne rygg. Jag hade bara ridit henne ett par gånger på gårdsplanen hemma förra vintern innan så detta var hennes första uteritt.

We weren’t very many this year, but the weather was wonderful and it was fun to dress the horse up in pink. Percy, with Elsa on her back was really in the mood for a pink ride. Pepperino was so excited that he started to run back to the other horse when we split up for some time so some of us

could go faster than only walk. Pepperino was running free in the forrest, but he was lead there – the longest walk in a lead rope so far for him.

David wanted to ride so he got Calinka and Maggan leaf him (and Honey when I had my hands full with Pepperino). At the end I got on Honeys back and rode her bareback. No problems! Or, I need to install the break, the start and turning equipment, but she accepted me on her back. I had only sat on her at the home a couple of times last winter before so this was her first “trail ride.”

 

 

 

Me on Honey and David with Calinka

David, Calinka, Maggan and Honey. Pepperino and Percys tail.

Barnponnyn Whizzy

Jag behövde promenera Whizzy men hade två barn hemma. Så ett barn fick vara i vagnen och det andra på hästryggen. Sedan fick häst, hund och barn följa med till skogen. Vid närmare eftertanke var nog Whizzy riden omkring tre timmar totalt i hela sitt liv innan den här turen. Hon skötte sig perfekt!

På väg ut ur skogen såg jag plötsligt en stor timmerbil komma mot oss. Som tur var, var vi precis vid ett vägskäl och jag lyfte snabbt ner David och gick iväg några meter med Whizzy. Det hade inte behövts för Whizzy stod helt stilla.

 

The kids pony

I needed to walk Whizzy but had two kids at home. So, one kid in the stroller and the other on the horse.Then horse, dog and kids went with me to the forest. While I thought a little I realised that Whizzy had had a human on her back for about three hours totally in her life before this walk. She behaved perfectly!

On our way back and nearly getting out of the forest I saw a big truck coming our way. Luckily, we were at a crossing so I quickly got David of the horse and walked Whizzy some meters away from him and the stroller. There was no need for that as Whizzy just stod calmly and watched while the truck passed.

 

 

 

What we meet in the forrest – this was when it turned back and we were home safely.

 

 

 

 

 

 

 

Barbacka inridning

First trail ride and I could even make a photo..

Just nu har jag tre unghästar som jag börjat rida in. Jag får inte alltid tid att jobba så länge och jag är ofta själv. (Men bebis har en stor del i det). Av någon anledning fick det här mig att vara ännu noggrannare med förberedelserna och att försöka göra så mycket som möjligt utan att sitta på hästarna.

Det har varit löshoppning, tömkörning, promenader, lös med sadel bland annat för att lära styrning, vara själv eller med andra i skog och mark, vänja sig vid något på ryggen och något som bankar i sidorna, att gå fram själv först….

och träning vid uppsittningspallen. Nu har jag suttit upp på alla tre, själv, barbacka och enbart i grimma med tyglar.

Jag kan nog inte säga att jag rider dem än – jag är snarast en passagerare, men det är så kul att se att de två osäkraste nu har erbjudit mig att sitta upp. Inte direkt, de är båda lite tveksamma i början, men när de fått tänka en stund, vänja sig vid tanken. Då ställer de sig plötsligt nära pallen så att jag kan sitta upp lätt. Innan dess har de gått runt och sett till att hela tiden ställa sig så att jag precis inte kommer upp. Väl på ryggen har de uppfört sig bra – trots att jag bara har haft en grimma med ett par tyglar.

Misstänker att det är därför jag börjar gilla den här varianten på inridning – hästen väljer själv när den är redo.

Starting bareback

Right now, I have three youngsters that I just have started. Often I can’t work as long or as often as I would like to. (My baby boy plays a big part in that). By some reason that made me even more careful with the preparations and to be able to do as much as possible without sitting on the horses backs.

I have been jumping them without a rider, ground driving, bringing them for walks, let them walk around loose with a saddle in the arena and more things. Every thing has had its own purpose, to learn how how to start and stop, be alone, see the forest, to have something on the back, touch in the leg aid area etc…

I haven’t fully started to ride them yet – I am more like a passenger, but the two most insecure has both offered me to get on their backs. It has been very clear as they used to walk around the mounting block and just get out of reach. Yet they don’t get straight up, but take  a couple of laps and then park them self in a nice place for me to mount. But, when I get there I only have a halter and reins on them and they behaves very well.

That’s why I guess I start to like this way to start them – the horses has an option to chose when they are ready.

Iris på uteritt

 Iris fick följa med mamma Percy på sin första uteritt. Iris gick på fint framåt – så snabbt att Percy inte alls hängde med. 🙂

Iris got to join mum Percy on her first trail ride. Iris walked nicely – and so fast thatPercy got left behind. 🙂

 

 

 

Whizzys tredje ridtur

Idag satt jag upp för tredje gången på Whizzy. Åter barbacka och i grimma. Den här gången åkte jag inte bara häst utan började styra henne och be henne gå i den riktning jag önskade. Vi gick nog max 100 meter och jag satt nog inte mer än fem minuter på henne. Hon är så duktig och stabil.  Vi gick iväg bortåt och kollade vad de arbetade med på andra sidan huset ( vindskivorna sattes upp). Sedan tog jag en bild från hästryggen. Så duktig tjej!!! Att kunna starta en unghäst på detta sätt är en av de bästa egenskaperna hos den här rasen enligt mig.

Today I got onto Whizzy’s back for the third time.

Once again bareback and in a halter. This time I asked her to move according to my wishes – not only to accept me on her back. I think we did about 100 meters and five minutes. She is so good and level headed! We looked at what they did on the other side of our new house. Then I took a photo from her back. Such a good girl!!! To be able to do like this is one of the things I like the most about this breed.