Rocky Mountainhästens färger

 Rocky Mountainhästen har en del färger som man inte ser så i Sverige så jag ger en snabb guidning genom dem. Vill man lära sig mer finns det bättre sidor och böcker som förklarar det hela ingående. Nedan är en snabb introduktion där jag enbart använt mig av bilder som jag själv tagit. Alla hästar utom en är Rocky Mountain hästar.
Silver/Chocolate

Två nyanser av silversvart, Bunny till höger.

 På de flesta bilder av Rocky Mountains som man ser är det en häst med chokladbrun päls och ljus man och svans. Det är också den vanligaste färgen inom rasen. I Sverige finns färgen nästan enbart på islandshästar och går under namnet “silver”.  Silver bleker hästar som är svarta och bruna och särskilt man och svans blir bleka. Det är dock skillnad på Rockisar och islänningar – många silverfärgade Rockisar har inte alls så blekt tagel som islänningarna, ibland kanske det bara stöter i rött. Ofta lär manarna även mörkna med åren och det är ofta bara unghästar som har riktigt ljust tagel. Ett sätt att förutspå ifall fölet kommer att få behålla ljust tagel lär vara att studera dess ögonfransar. En uppfödare berättade att om fölet har helt vita ögonfransar brukar man och svns vara ljusa längre och kratigare medan det kommer att bli en mindre kontrast om ögonfransarna består av både vita och mörkare strån. Inom rasen går färgen under namnet Chocolat för svart silver och red chocolat för en brunsilver.

Margareta på treårigt sto. Red Chocolate eller silverbrun.

På fuxar, och andra färger som har röd grundfärg, syns inte om de har anlaget, (även om vissa säger att det kanske blir små förändringar i färg på skin eller hovar) och inte heller på skimmlar. På vissa andra färger kan det vara svårt att se, exempelvis i kombination med två creme gener eller på en champagnefärgad häst.

Hästar som har två gener för silvergener är perfekta i aveln om man garanterat vill få föl med den lönskade färgen. MEN, man har i flertalet studier kommit fram till att silvergenen eller en gen som sitter mycket nära denna ger problem med synen. Hästar som har genen i enkel upplaga påverkas inte, men de shar den i dubbel upplaga får problem att ändra pupillen storlek i den lättaste fallen och kan bli helt blinda i värsta fall. Därför rekommenderar många att inte avla så att individer med två silvergener kan föda. Det betyder att man får korsa en häst med en silvergen med en häst som saknar en sådan. Då får bara 50% av avkomman den önskade silvergenen. (Skulle fölet dessutom bli fux syns, som tidigare nämnts, inte färgen).

En av få fuxar jag såg – ofta är de så här mörka.

Grundfärgern – fux, brun, svart
 En häst kan antingen ha rött eller svart pigment och sedan kan dessa modifieras på många olika sätt. Rött pigment – det kallas oftast fux på svenska. Om hästen har rött eller svart pigment bestämms på ett ställe i hästens genom. Eller på två snarast – man har ett anlag för svart eller röd färg från stoet och ett från hingsten. Om ett av dessa anlag är för det svarta pigmentet kommer hästen att få svart pigment. Svart är dominant över rött pigment hos häst. Därför får två fuxar allti en fuxfärgad avkomma – de har inga andra anlag på detta ställe. När det gäller Rockisar ser man då och då att hästar presenteras som “red gene negative” vilket betyder att de har två anlag för svart färg och därmed kan individen inte få avkomma som är fuxfärgad.

Svarta hästar är nog vanligast efter silverfärgade. Detta är ett litet stoföl.

Fuxfärgen ses av många inom rasen som mindre önskvärd idag eftersom silverfärgen inte syns även om hästen har rätt genetik. Under en period av rasens historia dominerade dock fuxarna i antal och många som jag har en djupt röd färg.

Brun 3 års hingst.

Brun häst då? Färgen är faktiskt inte så vanlig i rasen. En brun häst är en häst med svart pigment som har en förändring på en annan plats i genomet som gör att inte hela hästen blir svart utan bara man, svans och benen. Augoti anlag brukar det kallas med ett annat ord. Det räcker att en häst har ett anlag för brun färg så kommer den att bli brun och inte svart.  I detta fall är alltså brunt dominant över svart.

Gulgenen

Svart + gulgen + silver = Silver gulsvart. Sto ca 3 år.

Gul eller creme genen som den också kallas gör att grundfärgen modifieras. Om hästen har en gulgen blir en brunhäst gulbrun, en fux isabell och en svart häst gulsvart. Om hästen istället har två gulgener blir hästen väldigt ljus, ibland har dessa hästar missvisande kalalts albino. Tittar man närmare på dem ser man dock att de inte har röda ögon och att det finns lite pigment. Den ljusaste av dessa är fuxen med två gulanlag – cremello. Perlinon som är brun i grunden blir lite mörkare och på en smokey cream som har svart grundfärg är taglet tydligt färgat (eller ser snarast rejält smutsigt ut…). Många tycker dessa hästar ser lite otäcka ut. Avlar man kan de däremot var perfekta – varje gång man korsar dem med en brun, fux eller svart häst får man ett föl som är gulbrun, gulsvart eller isabell.

Percy är silvergulbrun, dvs gulbrun med en silvergen.

Fux + gulgen = isabell
Denna hingst är betydligt mörkare trots att han har två gulgener och pigmentet syns tydligt i svansen. Svart är enligt RMHA’s hemsida hans grundfärg.

Två yngre ston. Skulle tro att de är fux + två gulgener. Cremello i så fall.

Konstantskimmel

Svart+ silver + konstantskimmel. Sto i september

En konstantskimmel skiljer sig från andra skimlar och färgen är inte helt ovanlig i rasen. Min hingst Pepper har tex denna färg, så kolla på bilder på honom för att se hur färgen växlar över året. Jag har hört namnet “färgväxlare” för denna färg och den beskriver lite om vad som sker. En konstatskimmel blir inte ljusare med åren utan

byter färg över året. Jag har hört att det beror på att över och underhår har olika färg – den ena är vit, den andra i hästens färg. När då den ena sortens hår ligger över den andra kan hästen antingen se ut att vara “enfärgad”, eller så kan den vara nästan vit. Eller så klart någronstans på vägen mellan dessa extremer. Huvud, man, svans och ben behåller dock alltid hästens färg och blir inte vit. Pepper har svart som grundfärg, men jag har även lagt ett exempel på en häst som är silversvart som grundfärg, men som också råkar vara konstantskimmel.



Avblekbar skimmel

5 årigt sto som var helt vit. Troligen för att hon är född fux. Bara en skimmelgen.

Det finns inte många avblekbara skimmlar inom rasen. Detta är den skimmel som man nog oftast tänker på i Sverige. Fölet föds i en färg, men bleknar sedan med åren tills den evnetuellt blir helt vit.

Vissa undersökningar pekar på att hästar med två skimmelgener bleknar fortare. Jag har även sett på internet (så ta det med en nypa salt) att fuxar ljusnar snabbare liksom hästar med silvergen. Stoet på bilden styrker det påståendet.

Champagne
Champagne är en ovanlig modifiering, som knappt finns i Europa. Den bleker pälsen och ger den en speciell glans som inte lär synas bra på bild. Tyvärr har jag inte (mig veterligen) sett någon Rocky i verkligheten med denna färg, men det finns ett antal registerade. Dessa hästar får även blekt skin som dessutom har karateristiska prickar.  Ögonen är ofta ljusare än på andra hästar. Tidigare har denna färg blandats ihop med isabell och i vissa fall kan de påminna om varandra.
För att veta vilken grundfärg hsäten har benämns de olika champagnefärgerna olika: classic Champagen är en häst med svart grundfärg, en amber champagne har brun grundfrg och en golden champagne har fux som grundfärg. Det finns även sabel champagne (svartbrun grundfärg) och skulle hästen bära på gulgenen blir det ofta ett tillägg med “cream” i färgnamnet.

Grullo, dvs svart + black – 15 årig hingst

Black 
I Norden kasnke Fjordhästen är mest känd för sin blacka färg, men den finns även hos Rockyn.  Däremot ser en Rocky med black genen inte ut precis som en fjording, de är generllt lite mörkare i pälsen men har så klart en ål från öron till svanstip). Denna färg är inte vanlig, men inte heller helt ovanlig hos Rockisar.
Pangare

Pangare. Nordsvensk brukshäst, den enda egna bilden jag hade på färgen.

Pangare eller mealy är en modifiering av färgen som gör att hästen får en ljusare buk och mule. Det är exemplevis inte ovanligt hos Nordsvenskar. Anlaget är inte vanligt hos Rockisar, men jag har sett bild på en häst som verkar ha detta samt hört talas om minst ytterligare en.

Sabino
Vita tecken sägs ofta bero på sabino. Om det finns individer som gentestet som nu finns för sabino ger utslag på Rockisar vet jag inte. Vad jag har hört är det inte säkert att det är så.  Däremot finns det hästar med vita tecken, men får de för mycket vita tecken får de inte registeras. Det lär ha förekommit att föl efter registerade föräldrar fått för mcyket vitt på sig för att få registeras och istället fått registeras i Spotted Mountain Horses register.

En sabino kan alltså vara minimalt tecknad och har då vissa vita tecken (som inom Rocky Mountain). Det finns också individer som blir nästan helt vita, eller får stora vita tecken och ibland bukfläckar.

Sooty

Detta är en gulbrun hingst som kan ha sooty genen. Han är mycket mörkare än vad som är vanligt Tyvärr är han även blöt.

Ytterligare en  modifiering av hästens grundfärg. Enligt flera beskrivningar ser det ut som om hästen fårr en hink aska över sig, alltså blir dessa hästar mörkare än grundfärgen Enligt andra kan desa hästar ändra färg en hel del. Percy’s farfar Choco Dock Junior sägs ha denna gen (finns många bilder av honom på nätet). Möjligen har även Percy den då hon ser sotig ut i perioder. Ännu finns inget gentest.


Gentest
Flera olika laboratorier kan testa för olika färggener. Därmed blir det lättare att förutsäga vilken eller vilka eventuella färger avkomma kan få.  För att få ett prov analyseras brukar det räcka med att man rycker lite tagel (viktigt att rötterna kommer med – det är DNA:t där man använder) och skickar in.

De flesta testerna kollar för den specifika genen för en färg, men vissa tester tittar för markörer. Testen för markörer är därmed lite mindre säkra. Utveckling för vilka tester man kan testa för och om det är markörer eller den exakta genen man testar för utvecklas hela tiden.

Kombinationer
Eftersom det finns så många olika gener som modifierar färger hos Rocky Mountain hästen kan det ibland vara svårt att se vilka som finns närvarande. Stamtavalan kan ge en vi vägledning, men ger inte alltid hela sanningen. Det är inte alltid uppgifterna stämmer i RMHA’s register. Det beror dels på okunnighet (exempelvis champagne är först på senare år som man upptäckt att det är en egen färg – för registrerades ofta dessa som isabell), dels på att bara vissa förbestämda färger får anges enligt RMHA’s standard och dels på att man oftast inte får veta födelsefärgen på en skimmel, att silvergenen inte syns (och därmed inte förs in i regsitern) på fuxar etc.


Ofta kan man dock hitta färgkombinationer som “silver gulbrun” eller ” konstantskimmel black”, om inte annat i annonser och hemsidor.

Engelska termer 
Silversvart – silver black/chocolate
Silverbrun – silver bay/red chocolate
Svart – Black
Brun – Bay
Svart brun – Seal brown
Fux – Chestnut eller sorrel
Gulbrun – buckskin
Isabell – palomino
Gulsvart – smokey Black
Konstantskimmel – roan
             Svart konstantskimmel – blue roan
Avblekbar skimmel – Grey
Champagne – champagne  se texten ovan för att se olika varianter av färgen benämns
Black – Dun
             Musgrå/svartblack – grullo
Pangare – ibland kan de kallas mjöliga på svenska.

Olika showklasser i USA

Det här är Maggans och min observation på hur olika klasser utförs:

De avslutas alla med att vinnaren koras, foto tas och ärevarv sker där vinnaren går ut genom annan utgång än övriga deltagare. Placerade fram till 10:e plats ropas upp i ordning och får varsin rosett – är det färre än 10 deltagare får alla rosett. Bonus : Vi fick dela ut rosetter ett par timmar.
Conformation: Hästarna visas av handler och grupperna är kön- och åldersindelade. När det gäller fölungar och åringar är de även delade i A och B klasser vilket vi först inte förstod, men det handlar om när på året de är födda. Hästarna kommer in en och en, passerar domarna så dessa kan se hur hästarna rör sig i skritt och ställer sedan upp sig. När alla hästarna kommit in går domarna runt och tittar igen och till slut meddelas vinnaren. Enligt vad vi hört bedöms även hästens temperament – en häst som jazzar runt mycket får ofta avdrag.

–>

Jag var i USA , på den stora Internationella Showen. Detta är mina reflektioner och observationer från den:
Gångartsklass ungdom

När det gäller de ridna klasserna finns grund varianterna beskrivna nedan, men ofta finns det speciella klasser för amatörer, för nybörjare, för män, för kvinnor, för de över 60, för amatörägda och tränade hästar… Självklart har även ungdomarna sina egna klasser där åldersgränserna är 7-11 och 12-17 år. Därför kan man se samma häst i ganska många klasser under en dag (och samma ryttare också för den delen). Ibland är det även åldersindelning för hästarna och den brukar vara som följande: 3 år, 4 år, 5-8 år och över 9 år. Ofta är klaserna indelade för hingstar respektive ston och valacker, men ibland har valackerna en egen klass. Det kan alltså bli ganska många klasser…

Trail Pleasure
Gångartsklass

Ryttarna rider några varv i lugnar tempo (trail walk), sedan ökar hästarna tempot (pleasure gait) för att sakta av till skritt (trail walk), byta varv och göra samma sak i andra varvet. Även  skitt ingår i bdömningen. När domarna är nöjda får ryttarna ställa upp på rad och så ska alla rygga individuellt för domaren.

Show Pleasure
Väldigt lik trail pleasure, men här rör sig hästarna med högre benrörelser, vilket särskilt syns när farten ökar. Även ryggningen utförs på samma sätt.
Western Pleasure class

Country Trail Pleasure

I denna klass ökar man inte hastigheten på gångarten utan håller sig i ett lungare tempo och det är inga höga benrörelser. Någon gång under ritten beordras alla att samtidigt att göra halt.
Western Pleasure
Hästarna visas i westernutrustning och på längre tyglar. Även här ska hästarna ha lägre aktion och inga höga showiga rörelser. Precis som tidigare visas hästarna i en lite lugnare variant av gångarten och en lite snabbare.

Dessutom finns det en hel del andra klasser (förhoppningvis har jag inte glömt någon):

Passera mellan däck
Baby trail obstacle (cremello färgad häst)

Youth, Adult och Baby Trail Obstacle

Sidepass längsmed bommen.
Öppna , passera genom och stäng “grind”.

Ett antal olika hinder som ska passeras. Dessa hinder kan varieras och för ungdomsryttarna som var de enda som hade en egen klass var hindren lite annorlunda. Denna gren visas bäst med bilder… Det fanns även en “baby klass” och där tävlade ettåringarna genom att ledas runt.

Ta upp “bommen”, gå ett varv runt med den i handen och lägg ner igen.
Backa i vinkel mellan bommarna
Pole bending
Pole bending

I Rocky Mountainhästens gångart kör man slalom mellan ett antal pinnar.

Bareback Class
Barbacka ridning i gångart. Tyvärr missade vi denna klass liksom
Waterglass Class
Lär gå ut på att alla ryttare får ett gals med vatten, den som har mest kvar i glaset efter ritten är vinnaren då denne har den “bekvämaste” hästen.
Körning:
Hästarna visas framför vagn och i sina gångarter. Jättetjusigt tyckte vi, synd bara att det var så få ekipage denna gång.
Showmanship och Equitation
Ungdomar som visar upp sina hästar för dommare. Vi såg inte dessa klass. De lär handla om att kunna visa hästen på ett korrekt sätt, från marken.

Mentor and Me
Jag tror inte att vi såg denna klass, men det lär vara både tränare/mentorn och ett barn/ungdom som visar hästen i gångarter.

Costume Class
Utklädningsklassen (även för vuxna). Jag har sett många bilder på utklädda ekipage i föreningens tidning, men fick inga bilder från showen. Mer än en gång har hästar klätts i byxor på frambenen…

Inavel och Rockisar

Med utgångspunkt i en kommentar jag fick på Facebook angående Peppers stamtavla ska jag försöka utveckla min tankar kring Rocky Mountain hästar och inavel:

Kommentaren mynnade i att Pepper hade en hingst (Kilburns Chocolate Sundown) två gånger i sin stamtavla – båda gångerna på sin mors sida. Själv är jag upplärd med en “skräck” för allt som kan var inavel och är jag lite drastisk gillar många det i USA (fast då kallas det linjeavel och att bevarar gamla blodslinjer). Trots de olika orden har jag svårt att finna var den verkliga skillnaden är mellan linje- och inavel. Ett exempel är att i USA anges ofta hur många procent Tobe hästar har i sin stamtavla och många strävar efter en så hög procent som möjligt (gärna kring 50%).
Vem var då Tobe? Han är stamfar och finns i nästan alla Rocky Mountain hästars stamtavla. Det finns flera bra texter om honom om man söker på internet. Ibland stämmer de olika texterna inte överense, men ett verkar var säkert med Tobe – han var en bra förvärvare och säkert en mycket speciell häst. Tobe fick många avkommor och i RMHA är det främst fem söner som återfinns i stamtavlorna hos dagens hästar. Dessa är Yankee(Ragtime), Sewell’s Sam, Sam Clemon’s Tim, Maple Squirrel och Kilburn’s Chocolate Sundown. Den sistnämnda har Tobe både som far och morfar och är den hingst som fick flest avkommor. Det är inte bara Kilburn’s Chocolate Sundown som är en korsning av nära släktningar; Cheek’s Rocky är ett annat exempel – en av få hingstar som inte har Tobe i stamtavla. (Eftersom han inte har Tobe i stamtavlan finns idag inte så många avkommor efter hans linje.) Sam Tuttle som ägde Tobe och troligen räddade rasen från undergång korsade också hästar som var relativt nära släkt. Anledningarna jag fått höra om var flera – det fanns få lämpliga hästar att välja bland och det verkade inte heller vara ett lika stort tabu som det är i Sverige i många kretsar idag.
Det går också att konstatera att inavel eller linje avel har använts inom många olika raser, inom flera olika djurarter. De flesta raser vi har idag har en väldigt liten avelsbas, eller har gått igenom en period när en eller ett par indivier kraftigt har influerat rasen.
Är det bra då? Tja, därom lär det finnas flera åsikter. Att linje/inavla är ett sätt att konsolidera en typ – man försöker få individerna homozygota för så många önskade gener som möjligt. Om man lyckas  betyder det att de alltid kommer att nedärva sina goda egenskaper till avkomman. Ofta kanske det räcker med en heterozygot individ för att dessa egenskaper ska göra sig gällande. Jättebra alltså! Alla avkommor efter den homozygota individen får önskade egenskaper och då når man till viss del avelsmålen. Problemet är bara att ingen individ är felfri – hur underbar denne än är – så bär vi alla på mindre bra gener. Oftast är dessa recessiva och man märker inte av deras dåliga egenskaper förrän man får dubbelupplaga av dem…Men det tar ofta längre tid att konsolidera en ras om man använder individer som inte är lika nära besläktade. I vissa fall kanske man helt förlorar den typ och de karakteristiska egenskaper man försökte bevara.
Åter till Rockisarna; idag förekommer ofta någon av Tobes söner  mer än en gång i stamtavlan och Tobe flera gånger. Är det något problem då? Idag är rasen av allt jag fått reda på i det stora frisk och hälsosam (förutom ASD/MCOA men det är lätt att undvika). Personligen vill jag ha en så bred bas som möjligt stamtavlemässigt, utan att tappa rasens karakteristiska egenskaper. Jag strävar inte efter en så hög procent av Tobe som möjligt. Inte för att jag inte tror att det var en fantastisk häst utan för att jag är rädd för de eventuella recessiva skadliga gener som det kan medföra. En svårt balansgång och där valen kanske ser lite annorlunda ut om det hade funnits nedskrivna stamtavlor för flera generationer än vad det gör idag.

Starting with a Facebook comment about Peppers pedigree I am going to try to explain my thought about Rocky Mountain Horses and inbreeding a little bit more:
The comment started with him being inbreed as he has one horse (Kilburn’s Chocholate Sundown) twice in the pedigree that i published. Both time on his mothers side. I am raised with a “fear” of everything that might be inbreeding. Being radical many seems to like that in USA (but under the name line-breeding and “preserving old bloodlines”). One example is that often the percentage of Tobe is told in different horses and many strive for a high percentage (preferably about 50 %).
Who was Tobe? He is the founder stallion fo the bred and is found in most Rocky Mountain horses pedigrees. There is a lot of good information about him on the internet. Sometimes the different sources don’t agree, but one thing seems so be for sure – he was a good breeding stallion and a very special horse. Tobe got a lot of offspring and in RMHA there is mostly five of his son’s that is found. It is Yankee(Ragtime), Sewell’s Sam, Sam Clemon’s Tim, Maple Squirrel and Kilburn’s Chocolate Sundown.The last one has Tobe both as father and grand sire on his dame’s side and was the stallion that got most offspring. It is not only Kilburn’s Chocolate Sundown that is a product of breeding closely related horses – Cheek’s Rocky is another one – one of few early stallions in the breed without Tobe in the pedigree. (Because of that he don’t have a lot of offspring in the breed today). Sam Tuttle, that owned Tobe and probably saved the breed from being distinguished also breed horses closely related to each other. The reasons that I have heard about was that there was few horses to chose among and that breeding close relatives wasn’t such a big tabu as it is in may groups in Sweden today.
Looking at many other breeds, among different animal groups line-breeding or inbreeding have very often been used. Most man made breeds today have once a very small breeding group, or one or two individuals have had a major impact during some time. Often a heterozygous individual shows many off the preferred traits and voila – the success is there. Great! All offspring of the homozygous individual gets the searched for traits. The only problem is that all individuals have faults – no mater how wonderful he or she is we have less good genes. Usually those are recessive and you don’t notice them until you get two of the same kind… And when breeding for getting the good one in pairs the bad one are as likely to be paired as well. But to consolidate a breed without using close relatives usually takes much longer times. Sometimes you might even loose the things you tried to save.
Back to the Rockies; today one of Tobe’s sons is in a horses pedigree more than once, and Tobe might be there more than once. Is there a problem? According to what I have heard the breed is healthy and sound (except for ASD/MCOA but that is easy to avoid) Personally I want as wide a breeding base a possible, without losing the breed characteristics. I don’t strive for as high percentage of Tobe as possible. Not because I don’t think he was a fantastic horse, but because I am afraid of the negatives sides that might show up. It is a hard balance and the choices might have been different if there had been more accurate pedigrees. As the registry is only 26 years old information of course is missing.
Is it good then? Well, that’s a question hard to answer. To line-/inbreed is a way to consolidate a type -to get as many individual homozygous for as many preferred genes as possible. If that succeeds they are going to inherit there good traits to their offspring. 
 

Vad är då mina tre idéer?

Någonstans har det alltid funnits en dröm om att ha massor med hästar på gården, en omöjlig dröm , en trevlig dagdröm, men inget jag trott skulle gå att förverkliga. Genom beräkningar har jag kommit fram till att avel är mycket svårt att få lönsamhet i; men ska det ha en chans att gå runt så är det att föredra att ha ett företag. En annan viktig aspekt var att hitta en egen nisch, något som kunde fungera för just mig. Min väg blev att leta efter en nisch som ännu inte är fylld, som kan motivera kunder att betala vad uppfödningen kostar. Jag har själv inga tävlingsmeriter eller egentlig hästutbildning; har inget känt namn inom hästkretsar. Då krävs, enligt mig, antingen ett stort startkapital eller en satsning på något annorlunda. Helst båda. Mitt val är ändå en så låg investering som möjligt initialt för att undersöka marknaden.
Jag tycker att man i Sverige ofta verkar vilja ha sin häst som en kompis; en individ som man kan träna och tävla med på lättare nivå, men som i första hand är trevlig att hantera, att rida ut på, lätt att ha att göra med. Att folk sedan ofta köper hästen med kapacitet för mycket mer är en annan sak.
Man verkar faktiskt vara beredda att betala lite även för dessa egenskaper; islandshästarna är ett exempel på det. Nu må marknaden för dem vara lite mättad i kombination med den isländska krisen och världsekonomin i stort. Så, jag har kollat på raser som har många av islandshästens sidor; framför allt snälla, lite “lagom” stora så att man, även om man kommit upp i åren inte känner sig rädd för att klättra upp. 1,45 – 1,65 tycker jag är lagom. En bra allroundhäst som kanske fungerar allra bäst att rida ut i skogen på eller rida distans. Jag har hittat två raser som jag särskilt har fallit för; båda har dessutom en extra gångart, vilket jag inte letade efter, men som har både för och nackdelar i mitt tycke. Egentligen skulle jag vilja satsa på båda raserna, Mangalarga Marchador som påminner om en Lusitano/PRE med en extra gångart och Rocky Mountain hästen med sin gudomliga silverfärg. Till slut har tankarna vandrat mot Rocky Mountain hästen just på grund av dess färg; tyvärr så spelar utseendet roll. Om inte annant så för att man ska få upp ögonen för hästen.
Ännu har jag inte träffat någon av raserna och de finns inte i stor mängd i Europa. Detta är projektet som är den absolut största investeringen, som kräver mest planering och kontroller och som sysselsätter mig största delen av tiden. Och det som har minst chans att gå med vinst. Då får det inte bli stora veterinärkostander och troligen får man inte betalt för arbetstiden. Enligt tidiga uppskattningar borde man behöva få sådär 40 000 för en 1-åring för att gå runt.
Min andra idéer handlar om att specialdesigna pannband till hästar, att kunna göra dem efter kundens önskemål, kanske specialmatcha dem till en logga. Det har jag redan testat åt en kompis, återstår att höra omdömet. Just nu jobbar jag på att förbättra tillverkning och testa hållbarheten. Hemsidan är tänkt att byggas upp under sommaren. Från början var tanken träns med specialdesign, men det får vänta ett tag.Men även där finns idéer.
Min uppfinning, det tredje projektet handlar om en vattenhinkskopp; ett sätt att förhoppningsvis få det bästa från båda. Jag förstår bara inte varför det inte redan finns? Vad har jag missat? Nåja, idéen har funnits i huvudet i flera år så nu ska jag testa och se om det kan bli något av den.