Oönskat lerbad

/0 Comments/in /by
Dagen började lugnt, Bunny och Tea låg och sov. Jag mockade lite och fixade och så fick de komma in och äta. Calinka behövde lite massage tyckte jag och så släppte jag ut stona igen. Tea hade diarre igen tyvärr och är inte förtjust i att man försöker rengöra henne, vilket därmed blir nästintill omöjligt om man är själv.
Pepper och jag skulle däremot jobba. Tömkörningspromenad. Vi gick iväg och han är lite lat på att skritta på framåt. Vi fick passera ett kobete och han gillade inte att jag blev tuvngen att lägga en av grindarna som sedan lät av elen som tickade mot marken. Nåja, vidare över fältet och bort mellan sjöarna. Nästan hemma! Bara det lilla diket som vi har gått över flera gånger. Men inte idag. Jag lockade och försökte, men han vägrade. Det såg lite annorlunda ut eftersom alla vass hade vissnat ner, men någon stor skillnad var det inte. Bara att det blåste och det gillar inte Pepper, men tidigare hade han inte alls visat problem med det. Problemet är snarast att man bara har några meters bredd att gå på – sedan är det vatten på båda sidor.
Eftersom det inte fungerade att försöka leda honom tog jag och försökte driva lite genom att tömköra. Och tja, då gick han i sidled, ner i gyttjan och gammal vass på sidan. Där trillade han omkull (det behövs bara någon meter fel för att marken ska ge vika). Och blev liggande. Han försökte komma upp, men kom bara någon meter, liggande på sidan. Vad göra? 
Jag var tveksam till att gå ut – risken fanns att jag med skulle fastna. Men, det gick bra och jag insåg att anledningen till att han var fast var att undre frambenet hamnat under massor med gamla växtdelar och lite lera. Så, jag försökte få loss det så gott det gick och ena tömkörningstömmen som också hindrade honom från att röra huvudet fritt. Sedan lyckades han ta sig upp på land. Mest förundrad är jag över hur han bara “ger upp” och blir liggande tills man hjälper honom. Och när man väl håller på försöker han inte att kasta sig upp innan man är klar utan väntar snällt tills man säger att det är ok. Annars hade jag riskerat att få honom över mig där jag stod framför honom och försökte få loss benet.
Väl uppe ville han fortfarande inte gå över diket och tillslut fick vi gå den långa vägen hem. Då var ahn mycket mer orloig över vinden och taktade. Tillbaka i stallet blev det bad eftersom hela han var lerig och stank gamla sjöbotten. Även jag och utrustningen har sedan fått ett bad. 
Tack och lov verkar allt ha gått bra. Ett tag var jag orolig för att han hade brutit ett ben och funderade på hur jag skulle kunna få brandmän att komma förbi och hjälpa honom upp. 
Unexpected mud bath
The day started peacefully; Bunny and Tea were sleeping when I arrived. I cleaned the pasture a little and then they got inside to eat. I massaged Calinka a bit to try to get her body to release a little more and then I let the mares out again.
Pepper and I took of for work. A long reining walk. He can be a bit lazy walking away so we worked on that. He didn’t like when we passe thru a pasture and the gate started to tick while laying at the ground. Anyway, back over the field and between the lakes. Nearly home! Only the small ditch that we have been passing several times.But not today. I tried to lead him across, working patiently, but he refused. It looked a little bit different as all vegetation is gone, but it was no big difference.  But it was windy and he don’t like the wind even if he had behaved very well before this. The biggest problem with the ditch is that the road is very slim – it is only about four meters wide until you get the sea and mud on both sides.
As it didn’t worked to lead him across I tried to push him a bit long reining. And then he went sideways – into the mud and old vegetation.He fell on his side (it only needs a meter or so for the ground to give away). And stayed there. He tried to get up a couple of times, but only got a meter or so forward, still on the side. What to do?
I wasn’t keen on going there as I didn’t know if I would get stuck as well. But I slowly advanced and when I got there I realized the reason he was stuck was that one of his front leg was trapped under old vegetation and some mud. I got that freed as good as possible and one of the long rein reins detached as that has restricted his head.Then he finally managed to get free and back on land. I am most surprised about how calm he gets, he “gives up” and just lay there until you help him and when you do he don’t rush of but wait until you tell him to try again. And that was good, other wise I could have gotten him over be as I stood infront of him, trying to get his leg free.
He still refused to pass the ditch and we had to walk all the other way back home. Then he was much more concerned about the wind. Back home Pepper got a bath as he was very muddy and smelt of old sea-mud. Even I and the equipment got cleaned later.
Thankfully everything seems to have been working out great. At some point I was worried about that Pepper might have broken his leg or how I would get someone to help me to get him up from there – it is not certain you can get there by tractor.

Hoppning

/0 Comments/in , , /by
Jag orkar aldrig släpa ner hindren till ridbanan men Sandra var motiverad att hoppa Calinka. Hon förstod snabbt varför jag tycker att Calinka inte är särskilt lätt att hoppa, men de jobbade på låga höjder och ibland blev de lite matchade. (Det svåra är att Calinka kan hoppa av ungefär närsom och tekniken är minst sagt …speciell…det är svårt att inte rycka henne i munnen eller hamna framför sadeln)
Tired Tea
När nu ändå hindren var på banan gick jag dit med Pepper och introducerade honom för hinder. Fast först hoppade han lite över dikena i närheten som vi gjort tidigare. Sedan blev det hinder på ridbanan. Efter en stund gick det ganska bra. Pepper tyckte det var kul och han blir så stolt över sig själv när han klarar av det hela att han måste skutta efteråt. Det gäller särskilt dikena. Han tycker de är lite otäcka och när han då samlar mod nog att hoppa över dem blir han så nöjd med sig själv. Om jag stannar och berömmer honom vill han naffsas, bara för att säga att han är så duktig…(Vi är inte sams om att det är ett bra sätt att säga det).
..och det är inte lätt att filma och longera samtidigt…
Percy fick också kolla på det lägsta hindret, men hon kändes trött och fick skritta över  ett par gånger.
 
Igår red Maria Calinka och fick loss henne lite i vänstersidan. Tea däremot hade diarré, men var pigg. Idag verkade hon bättre, men tog en lur medan mamma åt.
Jumping
I never get the energy to get the obstacles to the arena but Sandra was motivated to jump Calinka. She understood quickly why I have been saying that Calinka is terrible at jumping. They continued at low heights and got good jumps now and then. (The hard thing is that Calinka can take of at any point and her technique over the fence is…. special…you easily end up not following her, hanging in the mouth or sitting in front of the saddle).
With jumps in place I brought Pepper and introduced him to jumping. First we started with the ditches close by that we have tried before. Then we tried the jumps we had built up. After some time it worked fine. Pepper thought all of it to be fun, the only problem is that he get really proud of himself when he succeeds and have to jump around a bit afterwards. Especially the ditches, he is a bit scared and when he get the courage to jump he becomes so happy. Therefore he have to show the world what a good stallion he is and if I pat him he responds by chewing just a little bit on me, as that is his way to tell that he has done something good… (We don’t agree on that point).
..and it is not easy to film and loung at the same time…
Percy also got to look at the obstacles, but as she felt a bit tired she only have to walk over the lowest a couple of times.
Yesterday Maria rode Calinka and got her to loosen up a bit in the left side. Tea on the other hand had some diarrhea but seemed fine otherwise. Today she seemed better, but took a nap while mum eat.

Gravid och stallkläder

/0 Comments/in , , /by
I vanliga fall brukar jag inte vara alltför noga med mina stallkläder – ofta blir det sådant som av någon anledning inte passar på jobbet längre. Men, det brukar ändå finnas någon form av koordination och största problemet är nog att man blir smutsig. Så, jag lär inte vinna någon “bäst stallklädd” tävling, men inte skrämma slag på någon heller.
This might me be…
Som gravid däremot… Tacksamt nog lyckades jag gömma mig i termoridbyxorna och vinterjacka länge, men nu… Ett par byxor som landat i stallgarderoben går på och det är förvånande att de finns där. De köpte medan jag bodde hemma och är riktiga mjukisbyxor = massor med magutrymme. Dessutom är de i en klargrön färg så när jag för några år sedan behövde något att måla i passade byxorn perfekt. Och så nu då… 
Tröjor finns det några större som passar, men ofta blir det en glipa mellan den tjockare tröjan och byxorna där T-shirt sticker fram. Som bonus behövs inte längre tjocka vinterjackan och vad passar då – jo min oranga jacka som jag också tyckt passat bäst att måla i. Eftersom hagarna är så leriga blir det dessutom gummistövlar på fötterna – ofta de ned blommor som jag köpte när jag akut behövde ett par. 
Så ett tips: blunda eller ha mörka solglasögon nära mig i stallet. För jag kommer inte köpa något nytt för den korta tid som är kvar och övriga gravidkläder behövs på jobbet… Trots att jag ser ut som ett vrak.
Pregnancy and dressing up in the stable
I am usually not very careful about what I wear in the stable – I used my old stuff that by some reason isn’t good enough at work anymore. But, there is usually some kind of coordination and the biggest issue is usually all dirt that I pick up grooming and walking around among the horses. That way I never win the “best dressed in the stable” competition, but hopefully I don’t scare anyone either.
As pregnant on the other side… I managed to hide in my thick winter trousers and jacket for a long time but now…The only thing I can use is an old pair of trousers that nearly disqualifies even for stable use. They were bought while I lived at my parents place and the only good thing about them is that they has a lot of space for a stomach. They came into a very green color and the reason they might still be in my wardrobe is that I started to use them while painting the stable. And now I don’t find anything else…
Shirts is a little bit simpler, but often the thicker shirt is to short to cover all my stomach and let the t-shirt underneath show up. As a bonus I don’t need my big winter jacket anymore – but the thing that fits perfectly is the jacket I used for painting as well – and I used that as I dislike the orange color… As the pasture is kind of muddy I have to use wellies and by some reason I often use the ones with flowers.
Therefore – if visiting close your eyes or get a dark pair of sunglasses. I am not going to buy something new for the short time that is left but I know I look like a wrack.

Ytterligare en bebis på gång

/0 Comments/in , , /by
..det finns en anledning till att jag inte ridit mina hästar mycket på sistone. Min kropp klarar helt enkelt enbart av Percys gångarter just nu eftersom även jag ska ha barn och mitt bäcken gillar (tyvärr) bara hennes rörelsemönster.
Percy och jag har även teamt ihop oss och räknar man 340 dygns dräktighet på Percy så ska vi ha dagarna efter varandra; 30 juni och 1 juli… Det kan bli spännande. Men, tills dess får det bli lite lugnare jobb för mig och vissa dagar klarar jag inte av att tömköra heller. Men, det finns ju alltid småsaker att göra i stallet.
One more baby on the way
..there is a reason that I haven’t been on horseback much lately. My body only likes Percy’s gait right now as I also am having a baby. 

Percy and I have also thought about a date; if 340 days is the calculated pregnancy length for Percy we are planned for June 30:th and July 1:st… Can be interesting. Until then I have to work the horses a little bit less and someday I can’t even long rein. But, there is always something to do in the stable.

En underbar vårdag!

/0 Comments/in , , , /by
Black Pepper

Solen sken och jag tömkörde Pepper i linne. Första gången för i år.Innan vi ens kommit igång visade han att han var lite less på det hela så vi gick iväg till ett annat fält och jobbade där en stund innan vi fick se Calinka komma i galopp längsmed vägen. Hon och Maria var ute en tur i skogen och var nu nästan hemma. Maria stannade till och jobbade en stund på fältet och tog ett varv runt det – vilket störde Pepper lite men vilken nyttig träning! Calinka var rejält stel i vänster sida, men höger hade släppt av efter ett tag i skogen. Nu hoppas vi bara vänstersidan också gör det.

Calinka

Percy och Bunny verkar vara lite less på att de inte har fått jobba så mycket och är svåra att få ut ur stallet efter utfodring. Percy blir allt rundare och Bunny har övertagit ledarskapet över Calinka. Att få ett föl ändrade det.

A beautiful spring day!
Bunny

The sun was shining and I long reined Pepper in a t-shirt First time this year. Before we even had started he showed that he was a little less with long reining so I decided to work at another field. After some time Calinka came cantering as she and Maria had been out for a trail ride. The stopped by and cantered a lap around the field and did some dressage as well. Pepper got a little disturbed in the beginning, but was fine then. A good possibility to teach him to keep focusing on me. Calinka was rather stiff in her left side, but the right one came around nice after some time. Just hope that the left side do that as well with some more work.


Percy and Bunny seems to be a little bored – they don’t want to get out of the stable after being feed. Percy is getting rounder and Bunny is now the boss over Calinka. Having a baby changed that.