Hästavel – vad jag inte vill avla fram

/0 Comments/in , , , /by
Bunny – one silver gene.

Som tidigare inlägg kanske har visat tycker jag om variation och vissa olikheter i min avel. Men, det finns även sådant som jag inte tolererar och som jag inte skulle avla för. Svensk lag säger att man inte får avla på djur där det finns risk för stort lidande hos avkomman. Det kan exempelvis vara en genetisk sjukdom.

Det är en anledning till varför jag inte kommer att avla för att få individer med två gener för silverfärgen. Jag har läst det jag kommit över inom ämnet och den slutsats jag drar är att  MCOA är nära kopplat med silvergenen. Hästar med en kopia av silvergenen verkar opåverkade medan de med två kopior har en stor spridning av problem (MCOA). Vissa verkar fungera som ”normala” hästar, medan vissa avlivas för att de är blinda. Eftersom det är så enkelt att undvika att föda upp dessa hästar förstår jag inte varför man inte skulle göra det. Däremot skulle jag kunna använda en individ med två silvergener i aveln. Om individen i fråga verkar må bra ser jag inga problem med att avla på denne då avkomman inte kommer att få problem. Å andra sidan kan jag tycka att det är lite fel att uppmuntra till efterfrågan på dessa hästar; då kanske fler avlar för att få fram dem. Men, om allting annat passade mig skulle jag kunna använda sådana individer i aveln, men aldrig avla för att få fram dem.
Än så länge är det, det stora hälsoproblem jag hört talas om inom rasen. Det finns förvisso vissa individer so drabbats av andra sjukdomar, men de verkar inte vara i lika stor utsträckning.  Om jag får höra talas om andra genetiska defekter inom rasen kommer jag att ta passande approach till dem. Även om lagen tillät mig skulle jag inte heller vilja riskera att föda upp ett föl som jag fick ta bort eftersom det var sjukt. Sådant kan hända ändå! I vissa av dessa fall bör man däremot inte utesluta föräldradjuren från all vidare avel – det kan ha varit en slumpmutation eller en olycklig kombination av föräldradjur som skapade problemet. Och det vore synd att därför utesluta bra avelsdjur för att slumpen slog till.
Percy – one silver gene.

En annan viktig faktor är faktiskt stoets kondition innan betäckning. En gammal skada som hindrar från arbete behöver inte hindra från betäckning  – om det inte ger stoet problem att bära fölet. Den ökade vikten utsätter ju kroppen för en hel del extra slitage som stoet så klart måste klara av. Däremot måste man försöka förstå varför skadan uppkommit – är det något som kan gå i arv till fölet eller ej.

Horse breeding – what I don’t want
As previous post might have shown I have a lot of different wishes for my horses and seems to tolerate many different things. But, there are actually somethings that I don’t tolerate and don’t wont to breed. The Swedish law tells that you can’t breed animals with a high risk of genetic disease to the offspring. That means for example to carry to known carriers of a genetic disease that can cause severe trouble or death to the offspring or the parents.
That is also one reason why I am not going to breed for horses with two copies of the gene that gives the silver (or chocolate) coat color. I have tried to read up at the subject and from all I find it seems as MCOA is closely inherited with the silver gene. It also seems as horses with one copy is without any problems but that among these that carry two copies the variation of problems (MCOA) is huge. Some seems to work as fine as “normal horses”, while some are put down due to blindness. As it is such an easy thing to avoid I don’t see why not. But, I could actually use an individual with two silver genes in breeding. If that individual is fine I don’t see any problems if breed with a horse that don’t have any silver genes as the offspring isn’t going to get the problem. On the other hand, it might be wrong to encourage the exists of individuals with two silver genes as it might make people to do that cross more often to get horses with two silver genes. But, if everything else would be a totally match I still could go for it, but never intentionally breed for it myself.
Pepper – no silver gene.

So far, this is the “big” problem that I have found to be discussed within the breed. If I find more traits that is genetic and that can be avoided I am not going to breed those animals either. Even if the law would allow me I don’t want to be responsible for a foal that have a big chance of getting a short lifespan. That might happens anyway! And sometimes you even need to rebreed the horse as sometimes it is the combination that didn’t work out or just a mutation that happened to turn up in that foal. And it would be unfair to rule out otherwise good parent just as coincidence struck.

Another important factor is to use mares that actually have a good chance to stay healthy during the pregnancy. An old injury might not hinder breeding – unless it makes it very uncomfortable for the mare to carry the foal. The gained weight put a lot of pressure on the body. It is also important why the mare is injured – is it something that might be inherited to the foal.

Huvudbilder

/0 Comments/in , , , /by

Rådjur överallt

/0 Comments/in , , , /by
Bunny’s udder is getting bigger.
Pepper och jag tog en promenad där jag tömkörde honom. Plötsligt gör han öppna och sluta på små hjälper och utan särskilt mycket hjälp av vägens kanter. Vad hände? Han verkade däremot ganska busig och var tvungen att hoppa till lite eller försöka vända och gå hem om jag inte sysselsatte honom. Igår var han lite skrikig som hingst – det har aldrig hänt innan. Vårkänslor? Sedan såg vi ett par rådjur som hoppade iväg i skogen. Pepper frös fast för en stund. En stund senare flög han iväg – rådjur sprang över en åker. Vet inte om det har hänt att han har stuckit på så sätt tidigare. men, ett halvvarv på volt och kontrollen var åter. Några minuter senare var det dags igen. Nu tittade han bara till. När vi såg ytterligare fem rådjur hoppa iväg från slottsområdet tittade han knappt…
Maria tog ut en stel Calinka på en galopprunda. Tydligen gjorde hon något konstigt med nacken och mjuknade inte upp förrän de nästan var hemma.
Row-deer everywhere
Pepper and I took a walk with me long reining him. Suddenly he knew how to do shoulder in and haunches in easily and hardly without support from the borders of the road. What happened? He seemed to be a bit quirky and had to jump a couple of times – or just try to walk back home when I didn’t present him with anything special to think about… Yesterday he was a little loud as stallions can be – but I think that was the first time at my place. Spring is in the air? Then we saw two row-deer that took of and Pepper froze for a while. A little later he just took of – row deer were running across a field. I don’t think he has behaved like that before but I only needed half a lap at the circle to get the control back. Some minutes later it was time again. Now he just looked at the row-deer. When we saw five more row-deer take of from the castle area he didn’t even seem to notice…
Maria took a stiff Calinka for a canter trail ride. Apparently she made something strange with her neck and didn’t get soft until nearly back at the stable.

Hästavel – genetisk variation

/0 Comments/in , , , /by
Jag har blivit alldeles för ”skadad” av min utbildning. (Jag är civilingenjör i kemisk biologi, specialisering genomik och proteomik). Vilket lett till att jag på många sätt söker genetisk variation. Även om man så klart inte får tappa all rastypiskhet – det enklaste sättet att få stor variation är ju att korsa med någon avlägset besläktad ras.
Det min utbildning har givit mig är en skepsis mot individer med för hög frekvens av samma individer, särskilt om de är nära i stamtavlan. Eftersom Rocky Mountain ras registret är så nytt (1986) och så stark präglad på Tobe och hans fem söner återkommer de ofta och hos många individer. Därför letar jag ständigt efter lite ovanligare linjer; efter de individer som har en lite annan bakgrund. Dels finns det “grade horses” dvs, hästar som tagits in i stamboken på grund av sina egenskaper, gångart och temperament då dessa uppfyller raskriterierna och så finns det vissa linjer som är mycket mindre använda. Jag har bl.a. skrivit ett inlägg om olika stammar tidigare på bloggen:
http://ullekalv.blogspot.se/2012/09/tobe-hans-soner-och-andra-hastar-som.html
Ytterligare ett sätt att få större genetisk variation är att välja individer av olika färger, olika typer och med olika rörelsemönster. Dessa olika typer tyder ändå på att de har fått lite olika genuppsättning av sina respektive föräldrar.
Att jag vill ha variation har inte heller något att göra med att jag inte gillar någon eller några specifika individer inom rasen, det handlar , enligt mig, enbart om att ALLA organismer bär på mindre önskvärda gener. Vissa har flera bra gener än andra (och dessa är de vi bör använda i aveln). Avkommorna kommer att få en blandning av både bra och dåliga egenskaper. Många “sämre” gener som kanske ger sjukdomar ger ofta inte upphov till problem förrän man får dem i dubbel upplaga – de är recessiva. Därmed får de flesta bärare inga problem och man märker heller inte av dem. men, om en individ har samma häst många gånger i sin stam ökar chansen att den får två kopior av de dåliga generna och därmed blir påverkad/sjuk. Men för att behålla typ och egenskaper får man så klart inte heller gå för långt bort släktmässigt. En balansgång som inte alltid är lätt.
Horse breeding – genetic variation
I guess my education has ”damaged” me in some ways; I search for genetic variation. (I have a degree in Engineering with biochemistry, especially genomics and proteomics) Even if you don’t want to lose too much breed character. The easiest way to get a broad variation would be to cross breeds that are far from each other.
What my education taught me is to be skeptic about line breeding; when an individual have the same forefathers to many times, especially close by. As the Rocky Mountain horse registry started recently (1986) and very influenced by Tobe and his five sons they show up often in most individuals. Therefore I always look for more unusually lineages; individuals with a slightly different background. There are “grade horses” within the breed; horses that was registered upon their traits; conformation, gait and disposition and there are lineages that are less frequently used. I have previously written a post about different lineages at the blog:
http://ullekalv.blogspot.se/2012/09/tobe-hans-soner-och-andra-hastar-som.html
Another way to get more genetic variation is to choose individuals by different colors, types and movements. These differences point to that the individual got different genetic setups from their parents at least at those traits.
That I want the variation isn’t because I like some forefathers more or less, according to be, it is all about that ALL living organisms carry less good genes. Some have more good than others (and they are the one we should breed). The offspring is always going to get both “good” and “bad” genes. Many genes that makes an individual sick is usually not a problem until you get two copies of them – they are recessive. Therefore most carriers don’t’ get any symptoms , but they  risk to get an animal with two copies of the gene get much higher if the same individuals turn up many times in the pedigree. But, to maintain type and traits you can’t walk to far away either. A balancing that might not be easy at all times.

Det är ljust!

/0 Comments/in , , , , /by


För första gången på länge var det ljust när jag kom till stallet på kvällen! Inte alls fel med tidsomställningen.
Nearly dayligth when I arrived – Pepper in his pasture.
För att njuta av den vackra dagen och ljuset  kunde jag inte motstå att ta Percy på en halvtimmes ridtur längs med grusvägen. Hon var helt som vanligt; skavet verkar ha läkt fint och sadelgjorden kom inte åt det denna gång. Hon töltade villigt framåt även om hon ännu inte är helt stabil i gångarten utan lätt växlar lite fram och tillbaka, särskilt nu då hon hittat traven lite i snön. Kul hade vi och det var inte ens mörkt när vi återkom.
Istället gjorde jag som jag tänkt och fixade iordning Pepper och tömkörde honom medan solen gick ner. Han börjar vara riktigt bra på sidvärtesrörelse på töm i skritt även om ridbanan var isig. Dessutom fick han mig att skratta högt när han inte kunde utföra öppna i högervarv – förrän jag tog staketet till hjälp – då började han göra dem innan han ens fick något stöd av det. Fältet fick återigen tjänstgöra för lite trav och galopp och även denna gång fungerade inte galoppen. Efter ungefär ett halvt varv blev han störd, bakbenen började nästan hoppa jämfota och så bröt han av. Undrar om det är den tunga snön eller faktumet att vi jobbade i en väldigt lätt sluttning som orsakade det hela. Eller något annat? Det gick i alla fall bättre när vi kom ner på plan mark och i vänster varv.
Calinka reds av Björn tidigare under eftermiddagen, tydligen var hon pigg och glad och svår att lugna ner på dressyrbanan – jag brukar ha motsatt problem. Tora red på Bunny och Nanette promenerade med, med Percy. När jag kom upp var Calinka väldigt kelig – jag tror hon blir allt mer som en Mountain-häst till sättet!
Lyckades även lämna in papprena för deklaration för att få hjälp med den. Det har varit så mycket strul att få igång företagande att det känns skönt att inte behöva tänka på deklarationsbiten med, särskilt inte första gången. Med tiden kanske jag orkar lära mig hur man gör själv – eller i alla fall kunna göra en del själv.
Daylight!
For the first time in a very long time it was not dark when I arrived to the stable in the evening! Summer time isn’t a bad thing.
I couldn’t resist enjoying the beautiful day and the light and quickly tacked up Percy and trail rode for half an hour. She was as usual, the scratch from the girth has healed well and the girth stayed away from it. She gaited voluntarily even if she is not fully settled in the gait and easily switches a bit between gaits; especially now when she has found her trot in the snow. We had a lot of fun and it wasn’t even dark when we got back.
Instead I followed my planed and got Pepper prepared for long reining. We worked while the sun set. He starts to get really got at lateral movements in walk while long reining even if the arena was full of ice. He made me laugh when he couldn’t do shoulders in to the right, but as soon as I got him against the fence he did it without problems and without using the support the fence offered. The field besides the arena once more got used for trot and canter work. The canter didn’t work this time either; after half a lap his hind legs nearly started to jump as a rabbits and he got into a trot. It might be the heavy snow or that we worked with a slight height difference at the circle. Or something else? It was better at totally flat surface and the left lap.
Calinka was worked by Björn earlier in the day; she had a lot of energy and was hard to get to work slowly at the arena – I usually have the opposite problem. Tora “rode” Bunny and Nanette walked Percy a little. When I got there Calinka was very sweet and wanted to be cuddled – I think she becomes more and more like a Mountain horse.
I also managed to get all my tax pappers into a firm that are going to take care of that. It has been so much obstacles in the way to get the company started that it feels very good to have someone else to do this part.
Especially the first time. By time I might get the inspiration to learn – or at least to part of it by myself.