Blogg – Page 217

Testande hästar

March 3, 2013/2 Comments/in Bunny, Calinka, Pepper, Percy/by Ingrid Amadori

Sandra och jag passade på att vara samtidigt i stallet för att försöka få ordning på damerna som testar. Precis som förväntat gjorde Calinka ingenting i stallet – jag var ju där (om än inte inne i hennes box). Vi tog ut henne och Sandra provade på att rida lite runt ett fält. Inga problem så då gav de sig iväg bort längsmed en väg en bit och jag gick tillbaka till stallet. Då tyckte Calinka det var dags att testa och började fundera på att vara istadig och inte vilja gå iväg. Som tur var var jag inom synavstånd och kunde ropa instruktioner – och då gick det bra och inga vidare problem. Man behöver (ofta) bara säga till tant så säger hon ok.

Percy var nästa häst. Inga problem att gå från stallplan egentligen, mer eller mindre inga problem förrän vi kom till fältet, så det var ju positivt – tidigare har hon börjat konstra tidigare. Även här försökte jag hålla mig i bakgrunden för att inte påverka för mycket. Däremot runt fältet försökte Percy hitta genvägar hem, och gick mest på någon form av ormlinje istället för en rak sådan. Dessutom var hon väldigt ovillig att gå iväg. Där finns lite att jobba med, jag och Maria har nog haft små varianter på detta , svårt att veta varför hon gört så med Sandra nu; om det är en testperiod och Sandra bara råkat vara ryttarens om fått det, om det är för att de inte känner varandra eller om det är vårhormoner. Nåja, Percy fick allt foga sig och fick inte sin vilja igenom.

Pepper såg väldigt ledsen ut och jag undrar om han äter som han ska. Men, jag ser inget som tyder på att han inte mår bra i övrigt. Därmed fick han komma ut och jobba och var glad för det. Jag hoppas att det han drabbats av är “brist på uppmärksamhet”. På töm blev det och äntligen gick det att göra lite mer avancerade saker, sluta och lite öppna och lugnare tempo. Kul!

Bunny var mest besviken över att hon inte fått göra mera.

Sandra and I went to the stable together to try to solve the horse problems she has had.As suspected Calinka didn’t do anything in the stall – I was there (even if not in her stall). We brought her out and Sandra tried to take her around a field a bit. No problem so they headed of a road and I went back to the stable. Then Calinka found time to try her rider and didn’t want to go along the road. Luckily I was within eyesight and could yell some instructions – and then they walked of happily. Often you only need to tell Calinka that she have to and then everything is fine.

Percy was the next one. No problem to leave the stable area, basically nothing until we came to the field. That is positive as she has started earlier previous times. I tried to keep myself in the background to influence the horse the least possible. At the field Percy tried to find short cuts home and didn’t want to go on a straight line. Going in the opposite direction of home was not favored. There was something to work with and Maria and I have probably had smaller versions of this. It is hard to know why she does like this with Sandra now, if she is a period when she tries everyone, or new people or spring hormones. Well, Percy didn’t get as she wanted and that is good enough.

Pepper seemed depressed and I wonder if he is eating as he should. But I can’t see anything that implies that he should be sick. Therefore I brought him out and long reined a bit. Finally it was ok to do some more work, haunches in etc. Hopefully some attention get him back in mood.

Bunny was most sorry as she didn’t get a lot of attention.

Influensa – veckoresumé

March 2, 2013/0 Comments/in Bunny, Calinka, Pepper, Percy/by Ingrid Amadori

Tacken för att man är hemma med barn är tydligen att man själv blir sjuk. Och mycket sämre än barnet. Nåja, nu är jag så kry att jag varit på jobbet igen, men förkylningen lär sitta ett bra tag till om jag känner min egen kropp.

Så, jag har inte gjort mycket, men detta är vad som ska ha hänt i veckan:

Måndag tog Maria hand om dem.
Tisdag kom Sandra ut och Percy och Calinka var i maskopi och testade henne värre än vad jag visste att de kunde ungefär. Vilket resulterade i att ingen häst blev motionerad eftersom den ena var så enormt grinig i boxen att hon inte ens togs ut och den andra vägrade lämna stallplanen…
Onsdagen kom Maria åter och båda damerna uppförde sig utan minsta trassel, Percy fick en kort promenad till ridbanan och lite longering och Calinka lite galoppjobb. Pepper fick en kort jobb från marken och skötte sig som vanligt med Maria.
Torsdag var Nenette och Björn ute, dressyr på Calinka och promenad med dottern på Bunny samt lite träning med Trec övningar för Bunny.
Fredag lyckades jag äntligen släpa mig upp och svära över hästarna som tagit sig in till hösilagebalar och bitit i ett antal trots att de har massor med mat i hagen. Pepper såg väldigt ledsen ut så jag ägnade mest tid åt att pyssla med honom. Efteråt såg han mycket gladare ut och började åter gnaga på inredningen istället för att vara helt passiv.

The thanks for staying home with a sick kind is apparently that you get the thing yourself. And much worse. Anyway, now I have been at work, but the cold is probably not going to give in for some more time, if I know how I usually react.

Therefore I haven’t worked the horses, but this is what happened during the week:

Monday Maria took care of the horses.
Tuesday Sandra passed by, but Percy and Calinka seemed to have a plan and tested her worse than ever and more than I hardly knew them capable of. The end result? No horse got worked as one was such a bitch in the stall that Sandra didn’t even think of bringing her out, and the other refused to leave the stable area…
Wednesday and Maria day again. Percy got a short walk to the working area and longing – as kind and nice as usual. Calinka did some canter-work and grumpy – no way. Pepper got some leadline exercises and behaved as he uses to with Maria.
Thursday and Nanette and Björn came and did some dressage with Calinka and walked the daughter at Bunny’s back. They also tried some Trec exercises for Bunny.
Friday and I finally manged to get to the stable. I came up with some not very nice words for the mares as they had trashed the fence to the hay and opened up some of the plastic even if they had a lot of food in the pasture. Pepper instead looked very sad so I spent a lot of time caring for him and afterwards he looked better and even tried to eat the furniture.

50% moms?

February 26, 2013/0 Comments/in allt annat, avel/by Ingrid Amadori

I fredags fick jag en räkning som innehöll momsbeloppet på refraktometern jag nyligen köpte (från USA). Inget konstigt med det, men jag blev lite förvånad över beloppet – det var halva köpebeloppet! Mig veterligen har vi 25% moms i Sverige och inte 50%. En närmare inspektion gav att 100 kr av detta var någon “förskottsavgift”, men det var ändå för mycket pengar. En bra sak med att vara sjuk är att man får tid för dessa små saker (och de är ungefär så där lagom jobbiga att man orkar med dem). Jag ringde därmed upp och fick efter en stund bekräftat att de råkat lägga på moms för frakten två gånger. Så, nu kommer en ny räkning och jag gissar att jag tjänat minst 150 kr på det där samtalet. Alltid något. Ibland lönar det sig att ha hjärnan med sig.

This Friday I got an invoice regarding the tax of the refractometer that I recentrly bought form US. Nothing strange about that, but the amount was a bit strange – half the sum that I payed! According to my knowledge we have 25% tax in Sweden; not 50%. A closer look gave that 1/5 of the price was some fee that I probably have to pay – but still it was to much.A good thing about beeing home and ill is that you find time to deal with those small things (and they are basically enoguh for my energy level right now). So, I called today and it turned out that they had add tax twice for the shipping. So, I am getting a new bill and probably saved about 20 dollars. Thats always something for a short phonecall. Sometimes it is good to keep the brain working.

Hästfärg i detalj

February 25, 2013/0 Comments/in allt annat, avel, Rocky Mountain Horse/by Ingrid Amadori

Ok, jag är hemma och är sjuk. Just nu orkar jag inte mycket mer än att läsa eller sitta framför datorn/TV:n. Därav kom jag in på denna nördiga fundering och idé. Skyll på febern om ni vill.

Peppers sire Buck, look close antd you see the roan.

Also sired by Buck and roan.

Någonstans i detta råkade jag åter läsa på lite om hästfärger och om att konstantskimmelgenen nedärvs tillsammans med genen på extension locus. (Genen som avgör om hästen får en uppsättning röd eller svartbaserad grundfärg). Alltså ärvs E eller e ner tillsammans med genen för konstantskimmel, även om det ibland sker ändringar. I alla fall, därmed tänkte jag kolla vad som är den troligaste uppsättningen för Pepper på extension locuset. Han far har fått både röd och svartbaserad avkomma och måste därför vara Ee på extension locuset. Om hans far hade fått många rödskimmlar hade man kunnat misstänka att han ärvde ner konstatskimmelgenen och rödgenen tillsammans. Hade det varit tvärtom – många svartskimmlar kunde man misstänka att han nedärvde svartskimmel och genen för svartgrundfärg tillsammans. Självklart måste man även ta hänsyn till stonas färg – även de ger en gen till E locuset. Peppers mamma till exempel kan vara EE på extension locuset eftersom hon bara har gett svartbaserad avkomma. (Men det kan också vara en slump och hingstarnas förtjänst)

Sagt och gjort, RMHA har en bra databas över alla individer och jag hittade enkelt 25 avkommor efter Buck (Peppers far). Problemet är bara att enbart en av dessa är registerad som konstantskimmel – min Pepper. Nu har jag sett bild på Buck och han är utan tvekan en konstantskimmel. Jag har även sett en avkomma hos Peppers uppfödare som var konstantskimmel och en på en hemsida. Men, statistiskt sett borde det ha varit ungefär 12 stycken konstantskimmlar bland dessa avkommor!

Så, jag blev inte mycket klokare – utom på att det troligen fins ett antal hästar som inte är registerade med fullständig färg i registren. Som bonus hittade jag två avkommor som var registerade som bärare av en gulgen – utan att någon av föräldrarna hade någon (vilket inte är möjligt).

OK, I am home and ill. I don’t have energy to do much more than reading or watching the computer och television. Guess that was how I got this nerd idea to pop up in my head. Blame the fever.

Sometime I managed to read up on horse color again and once more saw that the roan gene is linked with the gene at the extension locus. (The locus that determines if the horse get red or black based). Therefore E or e is inherited together with the roan gene, even if over-crossing do occur. Anyway, why not try to figure out the most possible setup for Pepper at extension locus? His father has sired both red based and blackbased offspring and therefore needs to be Ee at the extension locus. If his father had sired many red roans it could be expected that he inherited the roan gene and the red gene together. If the reverse, It could have been expected that he inherited roan with his blackbased gene. And of course the mares colors needs to be considered. Peppers mom for example might be EE at extension locus as she only has blackbased offspring. (But it might also be a coinsidece and sometimes because of the stallions).

Anyway, RMHA have a good and easy accessible database with all horses pedigrees and I easily found 25 offspring to Buck (Peppers sire). The only problem is that only one is registerd as a roan – my Pepper. I have seen pictures of Buck and he is a roan. I have also seen an other offspring from him at Peppers breeder that was roan as well, and one more offspring at an webpage. But, statically, I should have been around 12 roan offspring among those 25!

So, I didn’t learn much – except that probably some of those horses aren’t registerd with their full color. Fun thing is that I also found two offspring that claimed to carry a creme gene even if none of the parents did (that is not possible).

Hästfärg – Årstidsskiftningar

February 25, 2013/0 Comments/in allt annat, avel, Bunny, Calinka, Pepper, Percy, Rocky Mountain Horse/by Ingrid Amadori

Percy in the add, august 2011

Förutom att hästar sätter en rejäl vinterpäls så kan de även ändra färg en hel del mellan säsongerna. Nu råkar jag ha två hästar som är extrema på det. När det gäller Pepper är det ingen överraskning, det karakteristiska för en konstantskimmel är just att den byter färg över året. Percy däremot var en större överraskning. Ett tag tyckte vi att hon bytte färg varje vecka…Jag har fått höra att hennes farfar, som också är en silvergulbrun även han byter färg mellan säsongerna och åren. En anledning kan vara att de troligen båda bär på sooty genen – den lär ha lite av den effekten.

A very visible line at the back (but she is not a dun)

Calinka och Bunny är inte alls lika extrema i sina färgbyten, men jag tar med några bilder på dem. När det gäller Calinka är det tydligt att hon blir solblekt på sommaren – i vilken utsträckning har varierat mellan åren. Dessutom tenderar blekningen att vara störst där någon utrustning har legat, under sadlen, under tränsets nackstycke, eller där täckes nerkant har gått emot frambenet…

Winter face, very dark around the eyes.

Percy infebruary 2012

Horses tend to put on a good winter coat, but they may also change color between seasons. I own two horses that is good at that. When it comes to Pepper taht is what would be expected for a roan horse. Percy on the other hand was a bigger surprise. Last spring we thought that she changed color each week… I have heard that her grand sire, a silver buckskin as well, is the same . One reason might be that they probably both carry the sooty gene and that gene is suspected to behave just like that.

Percy, end of mars 2012

Calinka and Bunny is not at all as extreme in color change, but I show some pictures of them as well. When it comes to Calinka she get sun bleached to different degrees different years, and usually she gets light where some equipment have been used. For example the saddle, the place where lower end of the rug touches the front leg, the place where the bridle goes behind the ears…