Det känns som om allt går så segt. Jag har hittat ett annat sto som skulle kunna vara ok istället för Honey – men jag får inte se bilder på henne rakt framifrån eller rakt bakifrån. I över en veckas tid har jag försökt få dessa bilder och har blivit lovad dem, men de dyker inte upp. Börjar fundera på om ägaren inte vill sälja till mig, om jag har gått över någon kulturell gräns, missat att göra något, om andra köpare finns eller om hon vet att jag inte kommer att ta stoet om jag får se bilderna. Det är synd, för i övrigt gillar jag vad jag ser, möjligen ser hon för snäll ut, kanske något slö nästan? Eftersom ett eller två ston kommer att avgöra om jag kommer att starta företag eller inte vill jag veta. Börjar fundera om jag ska mail angående ett annat sto som jag har sett men vet ännu mindre om.
Flygtransport går det ju siså där med också, hoppas jag får svar och datum idag, har tänkt ringa ikväll…Det vore så skönt att veta och kunna jobba vidare på någon front, det känns mest som om det är ett berg med saker som man bara skjuter framför sig så berget blir högre och högre. Hur ska allt kunna göras på en gång? För det är ju snart konsekvensen av det hela. Det positiva är att förprövning skickades in i måndags och att sidepullet äntligen är klart och testat på Calinka. Beställning från Börjes på stängselmaterial och eluppvärmd vattenbalja är också gjord så visst går det lite framåt.
Just det, har även fått veta att det finns en ridbana på Ekenäs även om det är länge sedan den användes. Den har bestått av sand och är instängslad. Dess läge gör tydligen även att andra lampor lyser upp den relativt bra, ska bli kul att se. I övrigt har pappa virke till ”grunden” av lösdriften, dvs. det lager som läggs vid plintarna.
Om dagarna är jag ofta så rastlös att jag inte får något gjort – snart måste jag få ordning på
det här för det påverkar min vardag!
