Kollat på möjlig stallplats

 Idag var jag på riddarspelen på Ekenäs med sonen och fick en första titt den marken jag kanske kan arrendera. Kanonfint läge! Lite stenar, mycket gräs, lätt kuperat och lite träd. Staket runt alltihopa, jag skulle bara behöva göra några avdelningar så att de inte trampar sönder om det blir för regningt och för att kunna separera på hästarna vid behov. Dessutom fanns ett gammlat stall; även om det var nergånget och det är tveksamt om måtten klarar dagens krav skulle det nog gå att ändra så att det fungerar utan för stora investeringar. En helg och några tusenlappar så skulle det nog fungera. Så, det behöver “bara” ordnas med ett vindskydd/ligghall och kollas upp med gödsel; är det ok utan platta i lösdriften och sedan sprida djupströbädden på marken varje vår?
Vi matbordet pratade vi även om att det vore bra om maken får ändrar lön – det blir en rejäl höjning när han blir klar med doktoreringen tidig höst. Kan vara bra för ekonomin, särskilt som mina inkomster första 1,5 året av företagande är mycket tveksamma.
Härrom dagen hittade jag även några uppfödare i Europa, flest i Frankrike och vissa har även turridning på Rocky Mountains.

Ett projekt med många konsekvenser

 En stor drivkraft i de här projekten har varit att på något sätt kunna använda gården där jag växt upp. Jag dras tillbaka och vet at jag är lycklig när jag får vara ute i skog och mark där. Huset älskar jag; spegeldörrar, golv med breda träplankor och en härlig trädgård. Men vilket jobb det är att sköta… Maken är stadsgrabben som kanske, kanske kunde tänka sig att bo sådär 15 minuter på cykel från en större stad. Fast helst mitt i storstan och vid havet. När vi väl köpte hur blev det i ett litet samhälle 15 minuter med bil från stan och maken ahr lite ändrat inställning till det här med lantlivet. Dessutom vill han bo i ett nytt och modernt hus; det får inte finnas några sneda vinklar som det gör i äldre hus… När det inte gäller bostad är vi nästan alltid överense.
Hur jag någonsin ska kunna ta över gården känns orimligt; 100 hektar av bästa åkermark kostar. Om jag då inte vill leva som mina föräldrar (vilket jag inte vill) måste jag få in pengar ändå, och Lilla Syster måste lösas ut. Hur detta ska vara möjligt förstår jag inte. Särskilt inte om vi ska bygga nytt hus. Jag tror inte att någon av mina ideér kan ge inkomster som täcker det, men möjligen en användning av gården. Beten och en byggnad som skulle användas som lösdrift för ett mindre antal hästar finns redan.
Det har varit och är svårt att prata med mina föräldrar kring mina planer; de har aldrig varit så förtjusta i mitt hästintresse. Med tanke på att de snart går i pension känns det än mer angeläget att komma igång, för om några år måste det bestämmas vad som ska ske med gården. Till slut fick jag tummen ur och pratade med pappa kring påsk. Inga höga hurrarop, men det förväntade jag mig inte heller. Kanske var han till och med något mer positivt än jag trott; han hade klippt ute en artikel om ett liknande projekt när vi kom förbi ett par veckor senare. Så, det skulle nog gå att testa några år för att se hur intresset verkar vara. Utan att behöva gör så stora investeringar förutom i hästarna.
Men, för att prova måste vi nästan flytta; gården ligger 45 min från vår nuvarande bostad. Alltså skulle vi behöva bygga hus på eller nära gården. Vårat drömhus. Alltså ytterligare ett projekt förutom mina övriga tre och maken som eventuellt ska starta företag han med. Det verkar väl mycket även med min standard. Och frågan är hur roligt det blir? Blir det ett drömhus eller bara ett stort måste. Kanske stjälper det alla övriga projekt? Och om min hästuppfödning inte fungerade och skulle få lägga ner efter några år; då står vi med ett hus på en plats där vi kanske egentligen inte skulle behöva bo.
Lite snack med en kompis gav att kanske visste hon mark som skulle gå att arrendera dryga åtta kilometer hemifrån. Det var ju inte därför jag initialt tänkt starta företaget, men med tanke på vad det skulle innebära att flytta var det värt att titta på. Så där står jag nu. Jag vill komma igång, börja för att jag vet att det tar sin tid innan det börjar gå runt, innan det inte bara är utgifter. Innan jag blir äldre och inte orkar med de fysiskt jobbiga bitarna med uppstarten, eller har flera barn, eller….

Nyföretagarcentrum

 Efter att ha funderat ett tag på mina idéer så kom känslan att jag verkligen måste ta itu med det här; jag måste göra något annat, företagandet har alltid lockat och nu skulle det vara slut på drömmar och börja handlas. Maken var urless; särskilt på allt mitt tjat om hästuppfödning och halvt tvingade mig att ta kontakt med någon som kunde hjälpa till med företagande. Det blev nyföretagarcentrum. Själv hade jag tyckt att jag var för tidig i processen; jag hade inget att komma med, bara lösa tankar, men ingen känsla för om det skulle fungera. Som om jag behövde ha så mycket mer svar innan. Trots allt mailade jag och frågade och min kontakt föreslog en träff.
Det var ett givande möte där jag fick en hel del information (jag borde verkligen ha skrivit ner mer) och redskap för att komma vidare. Påföljande dagar ägnades åt att skriva affärsplan, kontakta Almi för en träff angående ”uppfinningen” kolla budget. Fast att börja räkna på det hade jag börjat redan innan. Och jag hade hunnit göra kalkylen att pannbanden och vattenhinken skulle kunna gå att tjäna pengar på (normal lön åtminstone), medan med hästarna känns det helt omöjligt att räkna, så många okända parametrar som beror på så mycket; ett dyrt veterinärbesök och vinst kanske byts mot förlust
Innan jag han komma till Nyföretagarcentrum, men mina tre idéer så kom jag på en ny variant på en av dem. Istället för att designa träns så insåg jag att pannbanden kunde köras till en alldeles egen nisch. Idén som nig skulle vara allra lättast att dra igång med; minst risk, vettigt med inkomst. Kanske kunde jag samarbeta med någon om tränsdesignen? Någon som kunde hjälpa mig i min marknadsföring av pannband och som jag kunde hjälpa genom att göra speciella träns. Designa till det enskilda företaget, exempelvis få deras logga i pannbandet.
Sedan är ju frågan hur mycket pengar man måste ha över? För egen del har jag sedan länge lärt mig att prioritera bort mycket, fikan, äta ute, kläder och skor till stor del; maken tycker jag köper mer saker till hästen än till mig själv. Men, maken vill resa och hans föräldrar bor inte i Sverige vilket gör att vi någon gång per år bör åka och hälsa på dem. Jag tycker inte att jag kan tvinga min familj till att leva snålt bara för att jag ska kunna testa mitt företagande. Så hur stor risk kan man då ta?
Just nu är jag uppe i en fas där jag försöker sammanställa allt som ska göras i de olika projekten; och annat i mitt privatliv (upptäckte mer än en sak som jag höll på att glömma…) jag försöker få ett grepp, tänker om och funderar; hur kan risken minska, hur kan det göras billigare? Hur kan det bli unikare, hur ska det marknadsföras; hur skriver jag ner alla tankar som jag har? Vad är värt att kolla upp och när? Faktiskt går det framåt, även om vägen plötsligt svänger, ger mig nya tankar och visar andra möjligheter… KUL.

Om att starta – en känslostorm

 Det är inte sådär enkelt och självklart att starta upp ett företag. I alla fall inte för mig. Det är en stor risk och jag har man och barn, de får inte utsättas för mina dåliga beslut, familjen måste komma först. Sen funderar jag på mina egna motiv, att jag på många sätt lockats av eget företag i många år kan jag inte förneka, men är det någon form av 30 års kris som satt igång allt det här, eller en flykt? Vad är egentligen min motivation, som 15 åring konstaterade jag ju att mocka åt hästar hela dagarna inte var min grej. Å andra sidan, vad är det som hindrar mig; är det allas förmanande ord om att det kanske inte fungerar, om att jag måste tänka på andra, att jag inte får säga upp mig från jobbet. 
Energin kommer i omgångar och sedan tar den helt slut. Känslorna åker berg och dalbana upp och ner och inte hjälper det att mina beslut kan påverka hela familjen; flytt, husbygge, ytterligare barn? Ska vi köra allt nästa år? Till och med jag backar lite för den idén. Vad är viktigast här i livet; hur ska alla bli nöjda? Inga svar är särskilt givna och jag pendlar återigen. Värdelös, kanon en bra idé? Energi och driv har jag i omgångar, men inte kan jag tvinga min familj till så många eftergifter? Risker, utmaningen av projektet, kreativitet, fria tankar, äntligen något mer än tankar, en möjlighet…VAD VILL JAG? Och hur mycket är jag beredd att sats? Hur kan jag satsa tillräckligt men ändå inte med för stor risk?
 Det som frusterar mig mest av allt är att hade du frågat mig för 10 år sedan hade jag vetat precis, min väg hade ett mål, en tanke. Så mycket mer har tillkommit, ändrats och mina mål försvann. Är det egentligen där hela problemet ligger? Fast oavsett så löser inte det vad jag vill göra nu, hur idén ser ut och vilka risker jag kan tänka mig att ta. Tja, jag kan skriva flera sidor på samma sätt, tankarna virvlar nästan ännu snabbare i min hjärna. Svaren är mycket färre.

Vad är då mina tre idéer?

Någonstans har det alltid funnits en dröm om att ha massor med hästar på gården, en omöjlig dröm , en trevlig dagdröm, men inget jag trott skulle gå att förverkliga. Genom beräkningar har jag kommit fram till att avel är mycket svårt att få lönsamhet i; men ska det ha en chans att gå runt så är det att föredra att ha ett företag. En annan viktig aspekt var att hitta en egen nisch, något som kunde fungera för just mig. Min väg blev att leta efter en nisch som ännu inte är fylld, som kan motivera kunder att betala vad uppfödningen kostar. Jag har själv inga tävlingsmeriter eller egentlig hästutbildning; har inget känt namn inom hästkretsar. Då krävs, enligt mig, antingen ett stort startkapital eller en satsning på något annorlunda. Helst båda. Mitt val är ändå en så låg investering som möjligt initialt för att undersöka marknaden.
Jag tycker att man i Sverige ofta verkar vilja ha sin häst som en kompis; en individ som man kan träna och tävla med på lättare nivå, men som i första hand är trevlig att hantera, att rida ut på, lätt att ha att göra med. Att folk sedan ofta köper hästen med kapacitet för mycket mer är en annan sak.
Man verkar faktiskt vara beredda att betala lite även för dessa egenskaper; islandshästarna är ett exempel på det. Nu må marknaden för dem vara lite mättad i kombination med den isländska krisen och världsekonomin i stort. Så, jag har kollat på raser som har många av islandshästens sidor; framför allt snälla, lite “lagom” stora så att man, även om man kommit upp i åren inte känner sig rädd för att klättra upp. 1,45 – 1,65 tycker jag är lagom. En bra allroundhäst som kanske fungerar allra bäst att rida ut i skogen på eller rida distans. Jag har hittat två raser som jag särskilt har fallit för; båda har dessutom en extra gångart, vilket jag inte letade efter, men som har både för och nackdelar i mitt tycke. Egentligen skulle jag vilja satsa på båda raserna, Mangalarga Marchador som påminner om en Lusitano/PRE med en extra gångart och Rocky Mountain hästen med sin gudomliga silverfärg. Till slut har tankarna vandrat mot Rocky Mountain hästen just på grund av dess färg; tyvärr så spelar utseendet roll. Om inte annant så för att man ska få upp ögonen för hästen.
Ännu har jag inte träffat någon av raserna och de finns inte i stor mängd i Europa. Detta är projektet som är den absolut största investeringen, som kräver mest planering och kontroller och som sysselsätter mig största delen av tiden. Och det som har minst chans att gå med vinst. Då får det inte bli stora veterinärkostander och troligen får man inte betalt för arbetstiden. Enligt tidiga uppskattningar borde man behöva få sådär 40 000 för en 1-åring för att gå runt.
Min andra idéer handlar om att specialdesigna pannband till hästar, att kunna göra dem efter kundens önskemål, kanske specialmatcha dem till en logga. Det har jag redan testat åt en kompis, återstår att höra omdömet. Just nu jobbar jag på att förbättra tillverkning och testa hållbarheten. Hemsidan är tänkt att byggas upp under sommaren. Från början var tanken träns med specialdesign, men det får vänta ett tag.Men även där finns idéer.
Min uppfinning, det tredje projektet handlar om en vattenhinkskopp; ett sätt att förhoppningsvis få det bästa från båda. Jag förstår bara inte varför det inte redan finns? Vad har jag missat? Nåja, idéen har funnits i huvudet i flera år så nu ska jag testa och se om det kan bli något av den.