Pepper hamnar visst alltid i kläm…

/0 Comments/in , , /by
Och så var planen att jobba Pepper idag, tömköra eller rida lite. (Och förhoppningsvis hinna ta ut Calinka och Percy). OM det nu inte hade varit så att jag råkade på den härliga sjukan som Isac har varit hemma för i veckan. Så istället fick Kristian och Isac se till hästarna. Suck. Just idag känns det som om förra året börjar om. Förra året som hela tiden innebar massor med oförutsädda mindre förhinder och som jag trodde skulle vara en engångsföreteelse. Aldrig under mina år med hästar, har jag haft ett år med åt hållet lika många hinder som 2012. Precis som förra året verkar det dessutom var Pepper som, av olika anledningar, hamnar mest i kläm…
Precis när jag tyckte det börjat flyta på med nya medryttare så blir det förhinder varje gång jag ska göra något med Pepper – eller i varje fall förska få kontinuitet. Vilket han kräver mest av alla (så klart). Antingen börjar mina magmuskler bråka när jag ska göra något med Pepper, eller så åker mannen iväg, eller så blir jag sjuk, samtidigt som det envisats med att vara isgata under snön i ett par månader nu! Och, som bonus verkar han just nu vägra att uppföra sig bra med någon annan än mig… Och jag som inte ens tycker att jag brukar vara sjuk ofta – det är sällan jag är rejält däckad – om man nu inte räknar in 2012 då jag slog rekord i det.
Ja, ja, det är väll bara att tänka positivt och försöka komma igång så fort det går. Och allt verkar ju lösa sig sakta men säkert, trots allt även om det tar längre tid än jag önskat.
Today I planned to work Pepper, long reining or dressage.(And hopefully have time to do something with Percy and Calinka). IF i hadn’t got the wonderful illness that kept Isac from kindergarten this week. So, instead Kristan and Isac had to go and feed the horses. Today it feels as last year starts all over again. Last year that meant a lot of unpredicted obstacles for spending time with my horses, and that each of them seemed to be a “one thing”thing.  I have never, thru all my years with horses, came close to as many obstacles for working my horses as 2012. And, as last year Pepper seems to be the one that is most neglected.
I just thought that it started of good with new people that help me with the horses, but still something stops me every time I am supposed to do something with Pepper. Or at least try to get some consistence working with him. Of course he is the one that demands that the most. Either my abdominal muscles starts to complain badly, my husband goes away or I get sick; not to mention the icy roads beneath the snow that have been around for two months now! And, as a bonus, he seems to behave only with me right now…I really don’t think that I am ill often, or at least ill in the way that just make you sit in the bed and feel sorry for your self. But during 2012 I broke the record and I really hope this year isn’t going to continue in the same way…
Well, I guess the only thing to do is to think positive and start over as soon as possible. Everything seems to work out in a good way, even if it takes more time than I would wish for.

Ridkjol

/0 Comments/in /by
När ens hästar bor på ett slott är det svårt att inte inspireras och vilja ta fina kort i omgivningarna…

Jag har tyvärr kollat omkring för mycket på internet och kom över beskrivningar på ridkjolar. Så jag var ju tvungen att testa… En gång var detta en gardin, men med några enkla tag blev det en kjol.  Om den fungerar som jag tänkt får det nog bli en i ylle senare. Fördelen med denna kjol är att den är delbar, dvs det går att rida i gränsle med den.

Jag har även gjort en kjol som istället är så vid att den går att sitta i sadeln med. Då får kjolen istället täcka hästens länd och kors.

A first try, need some more work until finished. This is the skirts that divides on each side ot hte horse.

Detta kan även matchas med en huva och en korsett, fast korsett blev inte perfekt vid första försöket så jag får nog göra en till…

When your horses lives at castle you can’t help to get inspired and want to make nice pictures in the surroundings…
The first and only time that both skirts was tried on horseback. I wear the skirt that covers the horseback.
The skirts that covers the back of the horse while not in the saddle.

I have been looking around to much on the internet and came across patterns riding skirts. So I had to try…Once this was a curtain, but with some easy adjustments it turned into a skirt. If it works out as planned I think I make another one in wool later. The big plus with this is that I don’t need to be in a sidesaddle as it splits so I can sit in a regular saddle.

I have also made a skirt that is so wide that I can use a regular saddle and then the skirt covers all the horse behind me and to the tail.


This things can be matched with a hood and a corset, but the corset didn’t turn out perfect at the first try so I guess I have to do one more… 

Bästa valentin presenten?

/0 Comments/in , , /by
The paper that makes the difference!
Jag är ensam hemma eftersom Kristian oväntat fick åka till Italien i familjeangelägenheter och hann därför inte förbi brevlådan förrän Isac nu somnat. Döm om min förvåning när jag fått ett brev – från Skatteverket. Det kan dessutom innehålla en av de bästa valentinpresenterna någonsin – besked på att jag får driva min uppfödning som ett företag, dvs. en F-skattsedel. (Och just nu tror jag att det är positivt, jag inser att det kommer att finnas många sidor på det, men de tar vi då). 
Jag har kämpat för detta sedan hästarna anlände till Sverige och har inte ens orkat skriva om att jag försökte en andra gång efter det första avslaget. Det känns som om jag nu får en möjlighet att faktiskt komma igång med detta på ett lite annat sätt. Vad som gjorde att jag lyckades denna gång? Jag vet inte, kanske att jag tog LRF till hjälp, kanske att jag nu kunde visa på att stona var dräktiga, att jag försökt visa upp rasen, eller en annan handläggare. Ingen aning, men oavsett så känns det bra!
I am home alone as Kristian unexpected had to go to Italy in family business and hadn’t time to pass the mailbox until now when Isac had fallen asleep. I got kind of surprised when I found a letter – from the tax authorities. It held one of the best Valentin presents ever – a recognition that I can have my horse breeding as a company. (Right now I only see the positive things about it, but I understand that it holds many side, but I think about that later).
I have been working for this since the horses arrived to Sweden and haven’t even had the strength to write about making another try after the first denial.I feel as if I now get a chance to work this a little bit in another way. Why I succeed this time? I don’t know, maybe as I took some help from a company, maybe that I now could show that the mares were pregnant, that I have tried to show my breeding at some different occasion or simple that it was an other person looking at my application. What ever it was, it feels great!

Fb sida

/0 Comments/in , , , /by
Igår blev det en promenad med Pepper och Mika i mörkret. Oväntat nog var det inte så halt som jag trott – men underlaget är fortfarande inte kul.
Idag tog Maria ut Calinka på en ordentlig vända och jag har försökt börja en Facebook sida för Ullekalv Rocky Mountains Horses. Nu finns i alla fall en grund uppe, det får blir lite mer finfix på den framöver.
Yesterday I took a walk with Pepper and Mika in the darkness. UNexspectedly it wasn’t as icy as I thought.
Today maria took Calinka for a good trail ride and I have tried to start a facebook page for Ullekalv Rocky Mountain Horse. I have got a very basic thing running, but need to do more work there later.

Beware

/0 Comments/in /by
Beware: I ride horses which means own pitch forks, have the strength to haul hay, and have the guts to scream at a half-ton animal after being kicked… You will not be a problem.

Ibland känns det så här. Jag vet inte var bilden kommer ifrån, den kom via mail.
Så den, kombinerad med något med varning för whippet och attack katt kanske vore något?
Kommer någon att avskräckas tro?

Sometimes it feels like this. I don’t know where the text originally comes from, I got i in an email. So, something with that, combined with a warning for the whippet and an attack cat maybe?
Is someone going to get scared?