Birth alarm larmar

Pepper and Calinka flirting
00.30 ringde min mobi – birth alarmet reagerade! Min känsla var att det var falsklarm, men det är svårt att satsa på det och inte åka upp. Så, bara att hoppa ur sängen, klä på sig och åka iväg. Mycket riktigt var det falsklarm – troligen sov Bunny på sidan. Tydligen gör inte många högdräktiga ston det, men med stor sannolikhet Bunny. Hon kom så glatt i hagen med Percy, Calinka däremot tog längre tid på sig och verkade ha varit i en annan del av hagen. Kul att klura på vad de gör nattetid.  Bunny var inget svettig och hade ingen mjölk på gång i juvret. Larmet är tänkt att höra av sig när värkarna börjar och i så fall hade fölet snarare varit på väg ut än en helt obekymrad blivande moder. Så, efter en kort stund åkte jag hemmåt och var i säng en timme efter att larmet gått. Strax därpå kom nästa larm… Men, det blev ingen ny resa utan jag somnade om.
Idag tittade jag bara till och fodrade hästarna samt passade på att ställa om alarmet så att det inte larmar direkt när hon ligger platt på sidan utan när hon är orolig och flyttar sig, lägger sig, ställer sig etc. Så, nu hoppas vi på det. Det verkar ha varit ett bra val att ta larmet som går att göra detta på i alla fall, trots att det kostade en del mera. jag känner inte för en resa varje natt bara för att bekräfta att Bunny sov. Tänker jag på det är jag inte heller så förvånad att Bunny sover på sidan – hon är inte så jätterund som många andra ston som jag sett bilder på.
Three girls in one picture
Bunny today 322 days pregnant.
00.30 my cellphone called – the birth alarm! My feeling was that it was a fake alarm. But it was hard to be sure so I had to get up and drive for the stable. When I got there Bunny and Percy came walking from the shelter, while Calinka took some time and seemed to have been somewhere else. Fun to see what they do during night. Bunny wasn’t the least warm and had no milk right away. She seemed perfectly normal, and the alarm is supposed to go of when the contractions starts and in that case the foal should be close by instead of a mother to be that seemed totally normal. So, after a short time I went back home and was back in bed an hour after the alarm went of. Soon I gota new alarm… But I stayed at home this time.

Today I only gave some food to the horses and put the alarm in a different mode. Now it isn’t going to call as soon as the mare lays at the side, but when she gets more worried, shifts positions, lay down, get up etc. Now I hope that is going to work. It seems as I chose the right alarm as this one has that feature even if was more expensive.  I don’t like to get up each night just to confirm that Bunny was asleep. And thinking about it I am not surprised that Bunny still sleeps on her side – she isn’t as big as many other mares that I have seen in pictures.

Percy isn’t the one with most patience – she does this a lot – but I rarely catch her doing it with the camera.

Mi prendo in giro

Idag blev det mer fix i stallet – dörren till sjukboxen gick inte att öppna eftersom det var is utanför bland annat… Men, det blev även dags för jobb med Pepper. Han ville inte att jag skulle borsta halsen, men massage och borstning av resten av kroppen gick bra, liksom om jag gick in för att kratsa hovarna. Jag börjar tro att han läser mig så väl att han känner att jag undrar hur han kommer att bete mig – jag har märkt hur han några gånger “har glömt sig” och först kommit fram för att snabbt ändra sig, troligen när han känner att jag funderar. Idag var det samma sak, och massage på nacken (när han var uppbunden) var skönt. Han ville gärna komma ut kände jag. På vägen märkte jag hur mycket mindre han ifrågasätter mig än med ny människa förra helgen. Så, vi jobbade igenom från marken och så satt jag upp. Han var pigg först, men sedan gick det blev ett bra dressyrpass. Men oj så stelt att försöka flytta bogar. Som avslut gick vi några minuter längs med vägen bortåt vilket jag tror att han gillade. Och väl i stallet var det inga problem att mysa med huvudet. Det enda var att han börjat nafsa igen – det har han inte gjort på ett bra tag.  Jag börjar tro att någon roar sig med sin matte…Han är väldigt speciel den hästen; han kommer nog att ge mig gråa hår, förvirra mig, vara en underbar lärare, läsa mina tankar och vara en dröm, skulle jag tro. Nåja, vi hade väldigt kul och mysigt idag.
Nanette och Björn var ute och jobbade lite med övriga hästar, Calinka i dressyr och de andra från marken.
Today I worked some more in the stable  – the door to the outdoor stall couldn’t be opened as it was ice outside for example… But I also got time to work Pepper. He didn’t want me to brush his neck, but massage and grooming of the rest of the body was ok, as well as picking the feet. I start to think that he reads me very well and as I wonder how he is going to react he notice that – I have noticed how he a couple of times have “forgotten” and first come up and then suddenly change. Today was the same, but he really liked some massage on the neck (tied up). He really wanted to do something. While working from the ground I noticed how much easier he is for me than with new people (as last week). After that I got on his back. He had some energy, but we got some nice dressage work. But his shoulders are very stiff. At the end we walked away for some minutes so he could see something else than the arena, I think he really likes that as well. Back in the stable there was now problems to cuddle with his head. I think someone is joking with his owner… That horse is something very special, he is going to puzzle me, get me mad, be a wonderful teacher, read my thoughts and be a dream, I think. And today we had a great day.
Nanette and Björn came by and did some dressage with Calinka and worked the other to a bit from the ground.

Birth alarm – äntligen på plats!

Birth alarm attached to the halter.
Mitt birth alarm kom hem rekord snabbt, men sedan har det inte gått snabbt. Jag fick införskaffa ett SIM-kort för att kunna använda det, samt 100 kr i värdebevis, men så behövde man ladda detta SIM kort med pengarna och kolla några enkla inställningar…. Och då behövdes en telefon som inte var operatörslåst och som tog “stora” SIM kort, dvs inte sådana som är i exempelvis en iPhone… Och den typen av telefon är sällsynt i vårat hem, och även i bekantskapskretsen visade det sig. Efter nästan en vecka fick jag tag på en av Maggan (TACK!!!) så att jag äntligen kunde få igång det hela. Sedan tog det ytterligare någon dag innan jag lyckades programmera in telefonnummer så att den ringer upp mig och Kristian när fölningen verkar ha börjat. Men, nu är den ÄNTLIGEN på plats. Bara att hoppas att allt fungerar som beräknat!
My birth alarm came home really fast, but after that it haven’t been going fast. I bought a ISM card to be able to use the alarm, and some money to put on the card, but then I needed a phone to get the money uploaded to the card and do some small adjustments… And then I needed a phone that wasn’t looked to the “wrong” phone-company and that wanted “big” SIM -cards, not the small one that are used in iPhones… And that kind of phone was not in our house and not among our friends either. After nearly a week I found one (THANKS MAGGAN!!!!) so I could finally get everything going. Then I took one more day until I had programmed the birth alarm with the phone numbers that it calls when the foaling has begun. But now is it FINALLY in place. I am just hoping that it is working as expected.

Bunny provade skacklar

Ok, Bunny is not looking at her best, , but this is how we worked.
Jag skickade iväg Sandra runt sjön på Calinka medan jag jobbade lite med staket och diverse små fix. Sedan sadlade jag Percy och mötte dem på hemväg. Det var så härligt att sitta på Percy och vi töltade en liten bit.
Väl tillbaka fick Bunny på sig sele och skacklar. Hon kunde inte ha brytt sig mindre – trots att de åkte och kasade lite hit och dit. Härligt!
Pepper ville fortfarande inte ha mig vid huvudet, men om jag började massera hans länd var det väldigt bra och han gäspade och stod still. Jag börjar tro att han busar med mig. Han fick gå en kort bit med mig och göra öppna för hand – oj så jobbigt och oj vad han inte ville…
I sent Sandra and Calinka on the road around the lake while I worked whit the fence and some small stuff. Then I saddled up Percy and went to meet them. It was so nice to sit at Percys back and we gaited a little.
Calinka get really sweat now – so she get some clothes to cool down. Not pretty, but effective.
Back in the stable Bunny got the harness on and shafts. She couldn’t have carried less – even when they banged and sounded. Nice!
Pepper still didn’t want me close to his head, but I started to massage his croup and then everything was fine. I start to think that he i joking whit me…  We walked a short distance and he was supposed to to shoulder in by hand. He didn’t like that a bit, but I was persistent.
Caught in the act…

Betydligt mycket bättre dagar

Bunny wanted to be the first to say hello.

Tisdagen tog Maria hand om hästarna. Planen var tömkörning av Pepper och tydligen blev båda två varma och trötta – men kanske inte på planerat sätt. Det var glashalt ute så jobbet bestod i att försöka ta sig ner till ridbanan och det var vad som fick dem att bli helt färdiga båda två. Innan de ens var framme promenedrade de tillbaka efter trettio mointers fajt för att ta sig ett par hundra meter…

Onsdagen fortsatte med rejäl halka (kommer våren någonsin?). Så Sandra och hennes syster blev begränsade i ridningen av Percy och Calinka.
Percy is shedding and shifting color. Notice the yellow hair!

Torsdag hade jag helst stannat hemma och gått och lagt mig.  Men, väl i stallet fick jag energi och red Calinka i dressyr tills hon kom loss. En hel del skutt och protester innan så skedde, men till slut så gick det bra. Allting flöt på mycket bättre än senast, trots att pannlampan helt dött (vi ska försöka laga den i helgen). Pepper fick äntligen sitt tömkörningpass och var lite busig samt försökte hela tiden sakta av från galopp på specifika ställen eller sakta av till skritt vid vändningar. Så, han fick jobba på. Han är fortfarande inte som vanligt mot mig, men det går åt rätt håll.  Väl hemma hade jag mer energi än när jag gav mig iväg – precis som det ska vara!

Idag blev det vila för dem och framplockning av ny hösilagebal. När jag parkerade bilen såg jag Pepper komma mot grinden och när jag var på väg mot hagen tog stona till galopp för att komma fram. Bara det gör en så glad!
Maybe Bunny is shedding to?

Tuesday and Maria took care about the horses. The plan was long reining Pepper and both got a good work out – but not really as planned. It was very icy outside so the work turned out to be to get to the arena, and before they reached it they gave up. That was after thirty minutes of fighting to try to walk a road that usually takes a couple of minutes…

Wednesday continue with a lot of ice (is there every going to be spring?) Therefore Sandra and her sister got limited in their trial ride with Percy and Calinka.
Pepper also came to say hello – and to yawn.

Thursday, and I had rather stayed at home, sleeping. But, in the stable I got energy and did some dressage with Calinka to get her softer. It took some jumping and stomping before her muscles started to soften up, but finally everything was ok. Everything in the stable worked much better than last time, even if my lamp didn’t work at all (we are going to try to fix it this weekend). Pepper finally got his long reining work. He tried to stop canter in one corner all the time and to slow down to walk every time I turned so we had some discussions about that. He is still not as usual towards me, but it is going in the right direction. Back home I had more energy than when I left. As it should be!

Today they got a new hay roll and water. When I parked the car I saw Pepper walk for the gate and when I started to walk towards the pasture the mares came in canter. Made my day!