Teas inridning påbörjad

/0 Comments/in , , /by
Eller egentligen påbörjades den för länge sedan genom hantering, promenader, tömkörning…. I alla fall, det nya är att jag satt på henne igår! Percy och Bunny fick göra lite hinder i hagen och så skulle jag leda Tea och Mira tänkte jag. Jag har tränat Tea vid uppsittningspallen ett par gånger,  hon står stilla och jag låter benet glida över ryggen.  Denna gång förde jag över hela min kroppsvikt och så satt jag där på henne. Och red iväg ut i hagen. Över den smala vattenmattan, vidare över presenningen och upp förbi paraplyet för att sedan gå till stallet igen. Barbacka, bettlöst. 2-3 minuter totalt kanske. Så duktig tjej! Hon reagerade aningen när min hjälm kom emot grenar i ett träd men var annars helt cool. Nu fortsätter vi med det här ibland framöver. Max fem minuter varannan vecka.
Konstigt nog, med tanke på stycket ovan,  förordar jag inte ridning av unga hästar och tycker det verkar som om många jobbas för mycket, hårt och tidigt. Det fick jag först upp ögonen för via Deb Bennet och denna artikel. Sedan finns flera andra rapporter som säger att det är bra att konditionsträna och stärka hästen tidigt för att öka hållbarheten. I min värld måste de två inte vara oförenliga eller samma sak. För styrka och kondition kan man lika gärna ha med den unga hästen som handhäst eller köra den. Även om det gäller att tänka efter även här hur och när man arbetar den unga hästen så att det bygger upp och inte sliter ut hästen. Skillnaden, som jag ser det, är att den korta tiden jag tillbringade på Tea rygg har jag svårt att tro att den skadar. Jag hade inte heller några större krav på henne – hon fick göra sådant hon tidigare gjort på töm utan problem. Med det upplägg jag tänkt blir det mer av ett miljöträningsinslag precis som det att tömköras, gå som handhäst, kolla på hinder etc. Jag tycker att det gör att hon får en mjuk start över lång tid till sitt liv som ridhäst.
( Men, jag kan inte rekommendera att sitta upp på en unghäst för första gången själv, i mörkret i en hagen med stenar och träd barbacka och bettlöst. Men har man en cool Rocky som man känner väl kan det bevisligen gå bra. Jag skulle aldrig gjort det om jag hade tvekat och hade något hänt hade jag bara försökt glida av Tea så fort jag bara kunnat. Säkerhet är viktig! )

Tea’s  transformation to riding horse has begun

Or it was started long time ago with handling her, walks, ponying her, ground driving… Anyway, the new thing is that I sat on her back yesterday! Percy and Bunny got to do some obstacles in the pasture and then I planned to lead Tea and Mira threw it as well. But, I have worked Tea close to the mounting block a couple of times so I parked her there and let my leg slide over her back. Only that this time I transferred all my weight so that I was sitting on her. We walked away out in the pasture, over the water mat and the tarp, walking up to the umbrella and then back to the stable. Bareback and bittless. 2-3 minutes in total maybe. Such a good girl! She only reacted a little when my helmet got in contact with a branch from a tree and made some noise. Now we are going to continue with this. About five minutes every second week maybe.
It might sound strange, but I don’t like to start horses very young; I think ti seems as many people ride there young ones to much and too early. I got my eyes on the problems that can happen by starting to young many years ago from Deb Bennet, especially this article. There are other reports that says that to strengthen the horse it is good to start young. To me that isn’t a contradiction – to get strength you don’t need to ride the horse – to drive them or pony them is only two other possibilities. Still, you need to think more about how to work the young horse and when so you don’t do too much harm. But to me there is a huge difference if I spend a few minutes on Teas back or if I start to work her for 30 minutes and ask her of new and for her complex things. Now it was a familiar environment and familiar exercises. To me that is more like a part in the environmental training, like being long reined, pass obstacles, be ponied etc. To me that only gives her a long and slow start of her life as a riding horse.
(But I can’t recommend to get on your  youngster by yourself for the first ride. Especially not in the dark, in a pasture with stones and trees bareback and bit less. But, with a cool Rocky it can work out fine.Still, I should never have done it if I had any doubts about that it should go well. And if something hadn’t felt 100% I would have slide of her back as fast as possible.

PSSM – Polysaccharide Storage Myopathy

/2 Comments/in , /by
För ett par veckor sedan dök en diskussion upp på olika Rocky-forum på internet. De rörde sjukdomen PSSM – Polysaccharide Storage Myopathy

. PSSM är sedan tidigare känd från ett tjugotal raser, främst kallblod och vissa amerikanska raser som Quarter. Nu visade det sig att några Rockys hade testat positivt för sjukdomen efter att de uppvisat symptom.

PSSM är en musklesjukdom som innebär att glykogen lagras på ett onormalt sätt i musklerna. Det i sin tur gör att hästen lätt får korsförlamning. Idagsläget känner man till en genetisk orsak för sjukdomen som man kan testa för. ( Det finns även hästar som får korsförlamning som inte har den genvarianten). Tyvärr räcker det med en uppsättning av den kända genen för att hästen ska kunna få problem. Olika individer verkar drabbas olika kraftigt. 
Eftersom det är så nytt vet man ännu inte hur stort problemet är hos Rockyn. Det är färre än tio hästar som testat positivt och dessa är alla nära släkt. Hur många som testats med begativt resultat vet jag inte, men troligen har få testat om man inte misstänkt problem. En stor del i behandlingen av PSSM består i att hästen inte ska äta kraftfoder och inte bästa kvalitén på grovfoder samt motioneras regelbundet. Eftersom många Rockys hålls på lösdrift och inte serveras kraftfoder kan det finnas drabbade individer som man inte märker har probelm eftersom de redan behandlas på ett sätt som minskar symptomen. Även hästar som uppvisat problem kan bli mer eller mindre symptomfria med rätt omhändertagande och kan fungera bra som ridhästar.
RMHA har reagerat kraftigt på vad som framkommit och arbetar på att se till att de som testar kan göra detta och få det registrerat i rasförbundet. De har även gjort ett formellt uttalande om hur de ser på saken och där det hela förklaras mera i detalj.

I och med detta kommer troligen PSSM statusen hos Rockyn bli mera känd, flera uppfödare säger att de tänker testa sina hästar så fort RMHA har fått till sin lösning eller tidigare om det tar för lång tid. Först när många hästar testats går det att avgöra om det är ett litet eller stort problem. 

Personligen kommer jag att testa mina avelsdjur så fort de meddelar hur de vill att man ska gå tillväga och senast innan de avlas med nästa gång. Skulle någon av mina hästar visa sig ha genen kommer den med största sannolikhet inte bli kvar i avel.
This is a post about that PSSM has been found in the Rocky breed. RMHA has written a statement about where they stand. I plan to test my herd when RMHA got all details set and before breeding begins. If any of my horses has the gene they probably is removed from further breeding. 

Ambitionsnivån ändras genom livet

/0 Comments/in , , /by
I might be 14 years old and my riding my wonderful anglo-arabian that was 26 at that time.

Som tonåring var min målsättning att hästen skulle jobbas sex dagar i veckan, året runt och omkring en timme. Trots att jag flera år hade en drygt tjugofemårig häst och aldrig tävlade eller åkt till tränare med mina hästar ( mina föräldrar vägrade bestämt köra hästsläp). Nästan alltid red jag på de hästar jag hade, red ut i skogen hela vintrarna jag kan inte minnas att jag hade någon pannlampa i mörkret. Väder och vind fick man bara acceptera.

From the same day. Passing by Ullekalv, guess my father got out and took out picture. My sister is beside the door.    

När jag som nittonåring köpte jag min första häst Calinka insåg jag att det kanske inte gick att få in riktigt lika mycket arbete. Det blev vanligare med två vilodagar i veckan och passen blev ofta snarare omkring femtio minuter (de flesta uterittsslingor tog den tiden för oss). Dessutom en belyst ridbana! Långsamt blev det fler pass från marken, löshopning, tömkörning, löslongering…

20 something doing dressage with Calinka.

En vattendelare var nog när jag fick första barnet, det minskade än mer på motionen. Calinka blev i sämre form än någonsin. Sedan kom det in flera hästar och en mängd hinder på vägen i form av förkylningar, jobbresor, ytterligare graviditet…. Så nu blir jag allt bättre på att jobba häst på kort tid, gärna flera på samma gång, från marken och med så lite utrustning som möjligt. Ridpassen är oftare 30 minuter än 60 och jobbas alla hästarna varannan dag tycker jag det går väldigt bra… När regnet öser ner föredrar både jag och åtminstone Calinka att träna trick inomhus ( övriga verkar inte heller missbelåtna).  Undrar hur det blir framåt till?

Jag kommer nog aldrig att återgå till att jobba alla hästar en timme om dagen sex dagar i veckan främst under sadel. Däremot hoppas jag på bättre kontinuitet och mer arbete. Men, alla roliga sätt att jobba häst utan att rida skulle jag inte vilja vara utan!

Ambitions change thru life

Now days: Pepper in the pasture

As a teenager my goal was to work my horse six days a week for about an hour. Even as I had a horse that was twentyfive years when I started that idea, never competed or took lessons with that horse (my parents refuse to drive me anywhere with a horse). I almost always spent time on the trails all year around and I can’t remeber that I had any head lamp even in the darkness. The weather was just to accept.

When I turned 19 I bought my first own horse (before I had only borrowed or helped neighbors) and realized that I might not have really as much time to spend with my horse. It got more common with two days of each week and I usually only spent about 50 minutes in the saddle (mostly because the trails I had access took that time for us to complete). We also had a lit up arena so we started to spend more time there, beginning to learn how to long rein, jump without a rider, work the horse free…

Now days – working horses together with my kids.

I guess one big change came with my first child, that made me work my horse even less. Calinka got less fit than ever. Then I got more horses and ton of obstacles in the form of colds, trips with work, one more pregnancy… 
So I get better and better to work my horses quickly, preferably more than one at the same time and from the ground with as little equipment as possible. It is much more common that I spend 30 minutes in the saddle at a specific horse than 60 and that the horses works every second day if I have a good period and have enough time… When the rain ours down both me and my horse prefer to stay indoors and do some trick training. I wonder what this is going to turn into?

I don’t think that I ever is going to work all my horse an hour a day six days a week mostly under saddle. But I hope they get better conditioned and more consistency in my work. And I really hope I am going to continue to work my horses in a lot of different ways!

Unghästträning

/0 Comments/in , /by
Jag tror inte på att jobba hästar för hårt i tidig ålder – däremot tror jag på att långsamt vänja dem vid olika saker och låta dem vara med. Därför låter jag Tea få prova olika saker då och då, särskilt när hon är så sugen på att få vara med. Nu senast blev det att testa tömkörningsgjorden. Inga problem sa Tea, men jag insåg att gjorden var alldeles för stor.

Working young horses

I don’t believe in working young horses to hard to soon. But I believe in slowly get them used to things and let them join. Therefore I let Tea try things now and then, especially when she wants to. Recently she got to try the girth I use for long reining. No problem was her thoughts, but I realized the girth is to big for her.

Säkerhet

/0 Comments/in , , /by
Idag blåste det bra. Jag vet att Pepper kan reagera på det och jag varnade Sandra som skulle rida honom. Det verkade fungera bra på ridbanan så de gav sig iväg på grusvägen bortåt. De kom inte långt innan Pepper bockade. Antagligen på grund av överskottsenergi, han får ofta det när det blåser.  Sandra klarade av bockningen men böjde honom klokt huvudet in mot sadeln så att han inte skulle kunna bocka mera. Problemet var bara att sadlen då snurrade runt och hon låg plötsligt på marken.  Jag var i stallet och tog snart emot Pepper som kom tillbaka i galopp md sadeln under magen.
Stackars Sandra linkade långsamt tillbaka, men säger att det bara bör vara en muskelskada.
Själv är jag glad att det inte var som jag befarade när jag tog emot Pepper – att Sandra släpats efter honom. Stigbyglarna hade nämligen lossnat från sina fästen och satt fast i Peppers svans. MEN, det fick mig att än en gång komma ihåg hur viktigt det är att stigbyglarna kan lossna och att stigbyglarna i största mån förhindrar att man fastnar bakom hästen. En olycka händer så lätt.
Hur hade vi kunnat förebygga detta? Jag rider alltid med förbygel på min bomlösa sadel. Hittils har jag aldrig känt att den har varit på gång att glida runt, men tog rådet från vännen som rekommenderade mig sadlen. Hon hade känt av det, men hon har å andra sidan en mera tunnformad arab som saknar manke. Idag glömde Sandra att ta förbygeln och det fick hon betala ett högt pris för.

Jag var rädd att Pepper blivit skrämd av händelsen, men han brydde sig inte när jag sadlade honom och longerade honom ett par varv.

Safety

The stirrups that “fell of”, Luckily they are easy to attach again.

Today it was windy. I know that Pepper can react to that and warned Sandra that rode him. It seemd to work fine at the (outdoor) arena so they headed of along the road. They didn’t come far away before Pepper bucked. Probably because of to much energy, he gets that when it is windy. Sandra managed the buck and wisely bent his head close to the saddle so he couldn’t buck more. But, when doing so the saddle slipped and turned t the side – and Sandra found herself on the ground. I were in the stable and soon Pepper showed up with the saddle under his belly.

Poor Sandra limped slowly back, but thought it to be only a muscle damage.
I am happy that it wasn’t as I suspected when Pepper came back – that Sandra had been dragged behind him. The stirrups had fell of and got tangled in Peppers tail. BUT it got me to once more remember how easily something like that happens and how important it is that the stirrups can be released form the saddle and to use safety stirrups to minimize the risk to be dragged behind the horse- An accident happens so easy.
How could this have been  hindered? I always use a breast color with my treeless saddle. So far I have never felt that the saddle has tried to turn around, but I took the advise form the friend that recommended me the saddle. She has nearly been going around and, but she has a more round shaped Arabian with less protruding withers. Today Sandra forgot the breast color and payed a high prize for that.
I were afraid that Pepper got scared after this accident, but I could saddle him up without any problem and loung him some laps, so I think he i fine.