Man och halstäcke

Det här med halstäcke under en längre period är verkligen inte skönhetskuren för manar. Mina täcken brukar inte ge ett skav, men manen… Alla hästarna har slitit extra på den. Pepper må ha lång man, men den nedersta delen har tunnats ut betydligt tack vare sommarens flugtäcke med hals, men även under vintern slet täcket utan hals lite på manen. Flätor verkar hjälpa något, men när de kliar sig lite över sommaren (pga värme och insektsbett) verkar inget hjälpa. Att låta dem stå inne när insekterna är ute för att hålla manen fin tycker inte jag är någon lösning…

Calinkas mane right now – and it has been growing – seems as it is the rug during winter that does the most demage.

Calinkas man är dessutom den värsta – hon får ont i musklerna i halsen när det är kallt ut och går därför med halstäcke största delen av året. Och tja, så mycket man har hon inte kvar tyvärr (en gång var den vacker). Nu söker jag efter bra tips för att lösa detta.

Mane and rugs

The thing about rugs with a neck is that they just isn’t the beauty treatment for the mane. My rugs usually don’t give any rubbing, but the mane… Pepper might have a long mane, but the lower part has been much thinner thanks to the this summers fly rugs. But even the rugs during winter made damage to the mane. Braids seems to help a little, but when the horses scratches themselves (because of heat and insects bites) nothing seems to help. And I don’t find it to be a good solution to keep them indoors while the insects are out just to keep the mane nice.

Calinkas mane is the worst – she get muscle ache when cold outside and therefore wears a neck cover most of the year. And well, she don’t have much mane left (once it was pretty).  So, I need good advices how to keep the manes nice with rugs.

Eksem

Sommareksem hos häst är något jag fasar inför. Jag vet inte hur vanligt det är hos Rockyn, jag har hört om ett par fall som skulle kunna vara det. Av allt jag har kunnat förstå är det alltid en risk när man importerar häst och den då utsätts för ett helt annat insektstryck och andra insekter än vad den är van vid. Förra året täckte jag därför Pepper och Percy en hel del, men i år har jag låtit dem gå mera utan täcke. Men, man bör vara försiktig flera år.
Därför blir det täcke på så fort de visar minsta tendens till att klia sig något mer än vad jag anser normalt. Alla hästar kan ju få lite klåda av de insektsbett de får, men när de börjar klia sig så man eller svans börjar ruggas eller ett antal dagar i rad och neem oil inte hjälper då blir det täcke på. Bättre att vara för försiktig känner jag. För skulle någon av dem utveckla eksem blir det så oändligt mycket mera jobb och lidande för hästarna.
Och nej, ingen av hästarna har eksem idag – Calinka är den som är värst drabbad av insekterna. Hon kliar alltid svansen ordentligt på våren/början av sommaren och attraherar väldigt många blinningar och bromsar. Så, det blir ofta flugtäcke för henne. Bunny har i år reagerat på något och fått små utslag över kroppen, som av insektsbett. Så, även hon får bära täcke dagar när insekterna är aktiva.
Flughuvor används också – vi har mycket flugor. Utan dem blir hästarna lätt lite röda eller rinniga i ögonen, även om det också är individuellt hur känsliga de är.

Sweet itch

Sweet itch in horses is something that I dread. I don’t know how common it might be with the Rocky, even if I have heard about a couple of cases that might be what I fear. But, I have understood that it always is a risk when importing a horse and it is into a totally different amount and type of insects than used to. Therefore Pepper and Percy wore rugs most of the summer, but this year I have let them stay more without it. But I have to be careful for years.
I cover my horses as soon as they show the least signs to scratch more than I think would be normal. Of course all horses can get a little bit itchy by mosquito bite, but when mane or tail starts to show signs of rubbing or I seem them scratch multiples days and the neem oil that I usually use helps. Better safe than sorry. Cause if someone would get problems they would suffer and there would be a lot of work. It is much easier to try to prevent.
And no the one having most problems is Calinka – she always scratch her tail each spring/beginning of summer and get always a lot of bites of those bigger insects and therefore is the one being most in fly sheets. Bunny has been reacting to something – but it is with small lumps all over her body – not the sweet itch
version. Still, that makes me let her wear rugs days when insects are active.
And fly hoods – well we have so many flies and they tend to get in the eyes all the time if they don’t get any protections, sometimes making the eyes a little red or full of tears.

Ihopsläpp Pepper, Bunny och Tea – bildbomb

Jag tycker att en bra hingst ska kunna gå med ston och föl. Det finns ingen anlending för en hingst att vara elak mot fölen – han får inte fler avkommor för det. Men innan man provat vet man så klart inte hur hingsten reagerar. Pepper har inte verkat bry sig om Tea och har varit bra med stona, men vi ville ta så få risker som möjligt och passade på att vara fyra personer, ett par långspön och lite hjälmar. Utifall att man skulle man bli tvungen att försöka gå emellan för att förhindra att hingsten försöker döda fölet vill man vara förberedd och ha så bra förutsättningar som möjligt. Vi valde också en hage som Tea känner (den är vanligtvis en liten del av den stora hon går i), men med bra uppsyn, jämt underlag och en möjlighet för oss att hinna komma nära hästarna om så skulle behövas. Bunny och Pepper fick även bära grimma så vi skulle ha en chans att kunna fånga dem.

Och allt gick bra! De sprang en del och Bunny talade med stor tydlighet om att Pepper var både ful, dum och skulle hålla sig på avstånd. (Skulle tro att det ändrar sig om någon dryg vecka när hon borde börja brunsta). Pepper försökte självklart imponera med sitt stiligaste sätt att röra på sig. Efter ett tag fick de komma ut i resten av hagen medan vi fortsatte att hålla ett öga på dem medan Calinka tömkördes. Calinka har inte alls varit sig själv senaste dagarna, extremt stel och öm i kroppen och med aldrig tidigare skådade reaktioner på det. Nu gick hon faktiskt riktigt bra i tömkörningen – bättre än många pass. Kul, men jag förstår ingenting. Pepper hade fått en tömkörningspromenad innan ihopsläppet. Percy fick åter gå med Calinka.
Pepper, Bunny and Tea in the same pasture
I think that a good stallion should be able to be share his pasture with mare and foals. There is no reason for a stallion to be mean to the foals – he don’t get more offspring because of that. But before you have tried if a stallion behaves well you don’t know his reactions. Pepper hasn’t seemed to care about Tea before – from the other side of the fence. He has been treating his mares well, but we didn’t want to take more risks than necessary and was four person, a couple of long whips and helmets. If you have to get in and try to separate a stallion from killing a foal you want to have as good conditions as possible. That was also the reason to chose a pasture that Tea knows well (a part of the one she uses normally), with good sight, flat ground and not to big so it would be possible to get to the horses if needed. Bunny and Pepper also got to wear halters so we would have a chance to catch them.
And everything went fine! The ran some, but Bunny told Pepper clearly that he was ugly, stupid and that she or her daughter didn’t want anything with him to do. (Guess she changes her mind in a week or so when she is supposed to get in heat). Of course Pepper had to show of – trying to impress her with his most beautiful way of moving. After some time we let them get into the full pasture and we kept an eye on them while long reining Calinka. Calinka have not been herself lately, extermly stif, tense and with never before seen reactions. Today she worked really good on the rein – on of her best long rein sessions. I don’t understand a thing.Pepper got a long rein walk before he get to meet his new wife. Percy got back with Calinka.
Bunny and Tea knew where the gait was – and thought about taking that way out.
When I left – not close together, but not very far away either.
This picture don’t make Calinkas work justice – don’t know why she looked the worst while I had the camera in hand.

Hästavel – en utopi?

Som en sammanfattning på diskussionen om olika avelsmål kommer nu vad jag skulle vilja avla fram och hur jag skulle önska att min flock med hästar såg ut.
·         Exteriört vill jag inte ha några hästar i min flock som inte fyller mina baskrav. Eftersom ingen individ är perfekt får man alltid kompromissa och acceptera mindre saker som man inte gillar. Däremot är det inte så lyckat om både sto och hingst bär på samma “negativa” egenskaper.
Jag vill ha små, ponnylika hästar, som precis når upp till höjdmåttet och stora, rejäla hästar som nästan passerat det. Alla ryttare är inte lika stora och båda sorterna verkar vara vanligt förekommande inom rasen. Samma sak när det gäller grovlek; vissa är kraftigare medan andra är mera finlemmade – jag vill ha båda varianterna
·         Gångarter Tidigare har jag konstaterat att jag hellre vill ha hästar som har lättare för trav än för passgång. Nu har jag börjat ändra uppfattning lite och kan tänka mig någon eller ett par individer med lättare för passgång. Detta kan vara så att man genom att avla enbart på hästar som har lättare för trav kan försämra tölten för mycket. En passaktig häst då och då är nog inte helt fel för att behålla en bra gångart. Men, så klart ska avelsdjuren inte ha svårt att tölta. Om man letar efter häst att köpa är det inte alltid så lätt att få prova galopp då inte alla använder den gångarten och trav är det ännu färre som utnyttjar. Däremot sätter jag ett stort värde på att även dessa gångarter är bra. I Sverige tror jag att vi kommer att vilja kunna ta med våran Rocky på en dressyrtävling då och då, även om gången så klart inte kommer att vara som ett halvblods. I USA diskuteras istället mycket hur högt hästen lyfter på sina ben och det avgör i vilka klasser hästen tävlar. Jag skulle vilja ha hästar inom hela  det området; både de som går riktigt lågt och de med rejäla benlyft, t.om. med någon kan lyfta högre än vad RMHA tillåter på tävling. Detta för att det verkar vara en naturlig variation inom rasen.
·         Temperament Det typiska Rocky temperamentet är en självklarhet, men det finns ändå individuella skillnader; de som är mer för show och framåt, de som är lugnare. Även här vill jag ha bredd och inte bara en typ.
·         Stamtavla Stamtavlemässigt vill jag få med så många linjer som möjligt.
·         Färgmässigt skulle jag vilja ha minst en individ med varje färganlag som finns inom rasen. Det betyder inte att jag vill ha en isabell, en gulvit, ensilvergulsvart, en gulbrun och så vidare utan att jag vill ha en häst med gulgen. Sedan har jag potentialen att få alla andra färger och tappar inte den egenskapen.
Och varför dessa val? Jo, för att jag tror på att som ensam uppfödare i Skandinavien så behöver jag kunna visa på rasens bredd, på de variationer som finns. Vem säger att det jag gillar allra mest är det som alla andra gillar? Sedan måste jag så klart kunna stå för det jag har och därav har jag t.ex. mina exteriörkrav. Hur pigg och framåt en individ är eller om den är 148 cm eller 162, eller vilken färg den har spelar inte så stor roll för mig däremot. Dessutom tror jag att om rasen ska kunna bli livskraftig utanför USA behövs en genetisk bredd att ta ifrån för att inte hela tiden vara beroende av att importera. Det är nog en utopi, men det är så jag planerat min flock hittills och som jag kommer att fortsätta planera min flock om jag får chans att utöka den. Sedan kanske jag en dag blir för fast för några av linjerna och ogillar andra för mycket så att mitt val tillslut blir smalare. Eller så är köpare bara intresserade av en viss typ. Men tills dess..
Horsebreeding – an utopia?
To sum up my discussions about different breeding goals I am going to be more specific about what I want to breed and how I wish my herd was like.
·         Conformation wise I don’t want any horses in my heard that don’t live up to my basic requirement. But, as no-one is perfect there is always going to be compromises and acceptance of things that I don’t like. But, it is not good if both mare and stallion carries the same “negative” traits.
I want small, pony like horses that just reaches the height according to the breed standard and big, massive one that nearly pass it. All riders don’t come in the same size and both seems to be common within the breed. The same with “bulkiness”, some seems to be slender and refined while others are big and chunky – and I want both of them.
·         Gait Earlier I didn’t want horses that had easier to pace than to trot. Now days I have started to change my believes a little and wouldn’t have a problem with a few individuals that finds pace easier than trot. According to recent studies the gait might be lost if breeding to many trotty horses. Therefore a pace one every now and then might be a good choice. While looking for a horse to purchase it is not always easy to se what kind of canter the horse has as many don’t use that gait and even fewer trot their horses. I evaluate both those gaits. I think that in Sweden people are going to like to bring their Rockys to dressage tests and even if the gait of the Rocky isn’t going to beat gaits of horses breed for dressage test for generations. But, the still need to be able to canter and trot ok to participate. In USA the height of the legs lift seems to be discussed a lot and that gives different show disciplines. I would like horses from all those disciplines, the ones with a really low one and ones with a lot of lift, maybe even higher than RMHA permit at shows. As it naturally seems to be horses within the breed that do that.
·         Disposition The typical Rocky disposition is a must, but there is still differences. Some horses are more showy and forward going, some are calmer.
·         Pedigree wise I want as many different lines as possible.
·         Color wise I would love to have at least one individual with all different color genes that exists within the breed. That doesn’t mean that I need one palomino, one perlino, one silver smokey black, one buckskin etcetera, but one horse with the crème gene – then I have the potential to create the other and don’t lose that traits.
And why those choices? I believe that as, so far, the only breeder in Scandinavia I need to be able to show the variation within the breed. Why would it be that everyone else likes the same things as me best? Of course I need to be able to stand for what I breed and therefore I have my own conformation qualifications for example. How forward going, if it is 148 cm or 162 cm in height or coat color doesn’t matter a lot to me on the other hand. I also believe that if the breed should have a chance outside USA a genetic diversion is needed so new imports isn’t needed all the time. I guess it is an utopia, but this is how I have planned my heard so far and am going to continue to plan it if I get the chance to enhance it. Maybe later on I get attached to some of the lines or traits and dislikes others to much and make a more narrow choice. Or that people only want some of the types. But until then…

Hästavel – individen


Om man nu vet vad man vill ha, vad man strävar efter så gäller det “bara” att hitta de rätta individerna. Men hur får man reda på allt som dem? Självklart beror det på ras och ålder hur lätt det är att få tillgång till relevant information.

Vad ligger bakom en eventuell skada – hållbarhetsproblem eller ren otur eller en ovarsam tidigare ägare? Varför har hästen inte det temperament man söker – trivs den inte eller har den helt enkelt ett sämre temperament, ont eller är den lätt för att den är hos en ägare som jobbat mycket med att få bort de sämre sidorna. Skevheter i benställningen – hade de kunnat korrigeras i tidig ålder, handlar det mera om att uppfödaren inte korrigerat det, eller är det allvarligare fel som  riskerar att gå i arv till avkomman eller hindra individens kapacitet och hållbarhet.
Dessa och många andra frågor gäller det att ställa sig och med en ung häst är det svårare och lättare. Svårare för att hållbarhet och tävlingsresultat ännu saknas, man får försöka se hur släkten har presterat. Lättare för att hästen kanske inte fått så många upplevelser så att man kan se “den sanna naturen” hos individen.
Ytterligare en sak som jag har insett är meriter, vad ger de mig? Efter att ha bevittnat shower i USA är jag inte säker på att jag alltid föredrar de som vinner. Jag ser att de individerna inte alltid har de egenskaper jag söker, helt enkelt för att mina ideal är något annorlunda. Däremot säger de så klart något, de visar att hästen går att träna och klarat av den stressande miljön på showen, det kan visa på mångsidighet om hästen ställt upp i flera grenar med godkänt resultat. Det kan indikera en viss typ av gångart eller fallenhet samt vad ägare och tränare har för intresse och kunskap. Om jag däremot är intresserad av uthållighet säger kanske inte showresulten så mycket, då är meriter från distansritt bättre, eller om jag vill hoppa och så vidare. Men, att hästen inte har resultat från distansritt behöver inte heller betyda att den inte är uthållig – bara att den aldrig testats i detta, kanske på grund av talangbrist, men det kan lika gärna vara ointresse hos ägaren. Därav blir meriter inte det viktigaste för mig, utan var och en får utvärderas utifrån vad de ger mig för information.
Med alla dessa variabler behöver det inte bli enklare att hitta individer som passar och ingen är heller perfekt. Det gäller att väga fördelar mot nackdelar. Att se vad som behöver kompletteras hos de individer man har och var man kan tillåta något som man inte anser nära perfekt. Samt att vad hästen nedärver är inte alltid vad man ser, kanske blir det farmors temperament och morfars benställning.
Horse breeing – the individual
If you know what you want, what you are looking for, then you “only” have to find the right individuals. But how do you do that? Of course breed and age matters in how easy it might be to find good information.
What lies behind an old injury – problem with soundness, unlucky or a owner that haven’t cared? Why doesn’t the hose have the temper that you are looking for. Is it not happy, is in pain or has it owner managed to train the horse well so it only shows subtle signs of a much worse temper? Legs that aren’t perfectly correct – could they have been corrected early if the breeder had cared, or are they more seriously and might pass by to the offspring or hinder the individuals performance?
Those and many more questions comes up and with a young horse it becomes both easier and harder. Harder as soundness, own merits and longevity can’t be seen, even if you can look at close relatives. Easier as the horse might not have been very influenced by people and therefore might show its “true character”.
I have also thought that show results, what do they show me? After watching show in the US, I do not always prefer the winner. Those individuals do not always have the traits that I am looking for, my ideals are a little different. On the other hand, they always tells something; they show that the horse is trainable and withstand the stress of the show. It can show a multi-talent if the horse has participated in many different classes with a good result. It might indicate a type of gait or talent for something and what the owner and trainer likes and knows about. But, if I am looking for stamina I might better look for endurance ride results and so forth. Still, if the horse lacks results from endurance it might not be because it don’t have stamina – maybe the owner had no interest in that discipline. Therefore results aren’t the most important thing, but each needs to be evaluated accordingly.
With all those I don’t haven’t o be easier to find individuals that fit and no one is perfect. Plus and minus has to be evaluated against each other. To be able to search for what is missing in the individuasl in the breeding program and what could be accepted even if not perfect. And what the foal inherits is not always what the parent have; it might be grandma’s disposition and grandpa’s legs.