Hästavel – vad jag inte vill avla fram

Bunny – one silver gene.

Som tidigare inlägg kanske har visat tycker jag om variation och vissa olikheter i min avel. Men, det finns även sådant som jag inte tolererar och som jag inte skulle avla för. Svensk lag säger att man inte får avla på djur där det finns risk för stort lidande hos avkomman. Det kan exempelvis vara en genetisk sjukdom.

Det är en anledning till varför jag inte kommer att avla för att få individer med två gener för silverfärgen. Jag har läst det jag kommit över inom ämnet och den slutsats jag drar är att  MCOA är nära kopplat med silvergenen. Hästar med en kopia av silvergenen verkar opåverkade medan de med två kopior har en stor spridning av problem (MCOA). Vissa verkar fungera som ”normala” hästar, medan vissa avlivas för att de är blinda. Eftersom det är så enkelt att undvika att föda upp dessa hästar förstår jag inte varför man inte skulle göra det. Däremot skulle jag kunna använda en individ med två silvergener i aveln. Om individen i fråga verkar må bra ser jag inga problem med att avla på denne då avkomman inte kommer att få problem. Å andra sidan kan jag tycka att det är lite fel att uppmuntra till efterfrågan på dessa hästar; då kanske fler avlar för att få fram dem. Men, om allting annat passade mig skulle jag kunna använda sådana individer i aveln, men aldrig avla för att få fram dem.
Än så länge är det, det stora hälsoproblem jag hört talas om inom rasen. Det finns förvisso vissa individer so drabbats av andra sjukdomar, men de verkar inte vara i lika stor utsträckning.  Om jag får höra talas om andra genetiska defekter inom rasen kommer jag att ta passande approach till dem. Även om lagen tillät mig skulle jag inte heller vilja riskera att föda upp ett föl som jag fick ta bort eftersom det var sjukt. Sådant kan hända ändå! I vissa av dessa fall bör man däremot inte utesluta föräldradjuren från all vidare avel – det kan ha varit en slumpmutation eller en olycklig kombination av föräldradjur som skapade problemet. Och det vore synd att därför utesluta bra avelsdjur för att slumpen slog till.
Percy – one silver gene.

En annan viktig faktor är faktiskt stoets kondition innan betäckning. En gammal skada som hindrar från arbete behöver inte hindra från betäckning  – om det inte ger stoet problem att bära fölet. Den ökade vikten utsätter ju kroppen för en hel del extra slitage som stoet så klart måste klara av. Däremot måste man försöka förstå varför skadan uppkommit – är det något som kan gå i arv till fölet eller ej.

Horse breeding – what I don’t want
As previous post might have shown I have a lot of different wishes for my horses and seems to tolerate many different things. But, there are actually somethings that I don’t tolerate and don’t wont to breed. The Swedish law tells that you can’t breed animals with a high risk of genetic disease to the offspring. That means for example to carry to known carriers of a genetic disease that can cause severe trouble or death to the offspring or the parents.
That is also one reason why I am not going to breed for horses with two copies of the gene that gives the silver (or chocolate) coat color. I have tried to read up at the subject and from all I find it seems as MCOA is closely inherited with the silver gene. It also seems as horses with one copy is without any problems but that among these that carry two copies the variation of problems (MCOA) is huge. Some seems to work as fine as “normal horses”, while some are put down due to blindness. As it is such an easy thing to avoid I don’t see why not. But, I could actually use an individual with two silver genes in breeding. If that individual is fine I don’t see any problems if breed with a horse that don’t have any silver genes as the offspring isn’t going to get the problem. On the other hand, it might be wrong to encourage the exists of individuals with two silver genes as it might make people to do that cross more often to get horses with two silver genes. But, if everything else would be a totally match I still could go for it, but never intentionally breed for it myself.
Pepper – no silver gene.

So far, this is the “big” problem that I have found to be discussed within the breed. If I find more traits that is genetic and that can be avoided I am not going to breed those animals either. Even if the law would allow me I don’t want to be responsible for a foal that have a big chance of getting a short lifespan. That might happens anyway! And sometimes you even need to rebreed the horse as sometimes it is the combination that didn’t work out or just a mutation that happened to turn up in that foal. And it would be unfair to rule out otherwise good parent just as coincidence struck.

Another important factor is to use mares that actually have a good chance to stay healthy during the pregnancy. An old injury might not hinder breeding – unless it makes it very uncomfortable for the mare to carry the foal. The gained weight put a lot of pressure on the body. It is also important why the mare is injured – is it something that might be inherited to the foal.

Rådjur överallt

Bunny’s udder is getting bigger.
Pepper och jag tog en promenad där jag tömkörde honom. Plötsligt gör han öppna och sluta på små hjälper och utan särskilt mycket hjälp av vägens kanter. Vad hände? Han verkade däremot ganska busig och var tvungen att hoppa till lite eller försöka vända och gå hem om jag inte sysselsatte honom. Igår var han lite skrikig som hingst – det har aldrig hänt innan. Vårkänslor? Sedan såg vi ett par rådjur som hoppade iväg i skogen. Pepper frös fast för en stund. En stund senare flög han iväg – rådjur sprang över en åker. Vet inte om det har hänt att han har stuckit på så sätt tidigare. men, ett halvvarv på volt och kontrollen var åter. Några minuter senare var det dags igen. Nu tittade han bara till. När vi såg ytterligare fem rådjur hoppa iväg från slottsområdet tittade han knappt…
Maria tog ut en stel Calinka på en galopprunda. Tydligen gjorde hon något konstigt med nacken och mjuknade inte upp förrän de nästan var hemma.
Row-deer everywhere
Pepper and I took a walk with me long reining him. Suddenly he knew how to do shoulder in and haunches in easily and hardly without support from the borders of the road. What happened? He seemed to be a bit quirky and had to jump a couple of times – or just try to walk back home when I didn’t present him with anything special to think about… Yesterday he was a little loud as stallions can be – but I think that was the first time at my place. Spring is in the air? Then we saw two row-deer that took of and Pepper froze for a while. A little later he just took of – row deer were running across a field. I don’t think he has behaved like that before but I only needed half a lap at the circle to get the control back. Some minutes later it was time again. Now he just looked at the row-deer. When we saw five more row-deer take of from the castle area he didn’t even seem to notice…
Maria took a stiff Calinka for a canter trail ride. Apparently she made something strange with her neck and didn’t get soft until nearly back at the stable.

Hästavel – genetisk variation

Jag har blivit alldeles för ”skadad” av min utbildning. (Jag är civilingenjör i kemisk biologi, specialisering genomik och proteomik). Vilket lett till att jag på många sätt söker genetisk variation. Även om man så klart inte får tappa all rastypiskhet – det enklaste sättet att få stor variation är ju att korsa med någon avlägset besläktad ras.
Det min utbildning har givit mig är en skepsis mot individer med för hög frekvens av samma individer, särskilt om de är nära i stamtavlan. Eftersom Rocky Mountain ras registret är så nytt (1986) och så stark präglad på Tobe och hans fem söner återkommer de ofta och hos många individer. Därför letar jag ständigt efter lite ovanligare linjer; efter de individer som har en lite annan bakgrund. Dels finns det “grade horses” dvs, hästar som tagits in i stamboken på grund av sina egenskaper, gångart och temperament då dessa uppfyller raskriterierna och så finns det vissa linjer som är mycket mindre använda. Jag har bl.a. skrivit ett inlägg om olika stammar tidigare på bloggen:
http://ullekalv.blogspot.se/2012/09/tobe-hans-soner-och-andra-hastar-som.html
Ytterligare ett sätt att få större genetisk variation är att välja individer av olika färger, olika typer och med olika rörelsemönster. Dessa olika typer tyder ändå på att de har fått lite olika genuppsättning av sina respektive föräldrar.
Att jag vill ha variation har inte heller något att göra med att jag inte gillar någon eller några specifika individer inom rasen, det handlar , enligt mig, enbart om att ALLA organismer bär på mindre önskvärda gener. Vissa har flera bra gener än andra (och dessa är de vi bör använda i aveln). Avkommorna kommer att få en blandning av både bra och dåliga egenskaper. Många “sämre” gener som kanske ger sjukdomar ger ofta inte upphov till problem förrän man får dem i dubbel upplaga – de är recessiva. Därmed får de flesta bärare inga problem och man märker heller inte av dem. men, om en individ har samma häst många gånger i sin stam ökar chansen att den får två kopior av de dåliga generna och därmed blir påverkad/sjuk. Men för att behålla typ och egenskaper får man så klart inte heller gå för långt bort släktmässigt. En balansgång som inte alltid är lätt.
Horse breeding – genetic variation
I guess my education has ”damaged” me in some ways; I search for genetic variation. (I have a degree in Engineering with biochemistry, especially genomics and proteomics) Even if you don’t want to lose too much breed character. The easiest way to get a broad variation would be to cross breeds that are far from each other.
What my education taught me is to be skeptic about line breeding; when an individual have the same forefathers to many times, especially close by. As the Rocky Mountain horse registry started recently (1986) and very influenced by Tobe and his five sons they show up often in most individuals. Therefore I always look for more unusually lineages; individuals with a slightly different background. There are “grade horses” within the breed; horses that was registered upon their traits; conformation, gait and disposition and there are lineages that are less frequently used. I have previously written a post about different lineages at the blog:
http://ullekalv.blogspot.se/2012/09/tobe-hans-soner-och-andra-hastar-som.html
Another way to get more genetic variation is to choose individuals by different colors, types and movements. These differences point to that the individual got different genetic setups from their parents at least at those traits.
That I want the variation isn’t because I like some forefathers more or less, according to be, it is all about that ALL living organisms carry less good genes. Some have more good than others (and they are the one we should breed). The offspring is always going to get both “good” and “bad” genes. Many genes that makes an individual sick is usually not a problem until you get two copies of them – they are recessive. Therefore most carriers don’t’ get any symptoms , but they  risk to get an animal with two copies of the gene get much higher if the same individuals turn up many times in the pedigree. But, to maintain type and traits you can’t walk to far away either. A balancing that might not be easy at all times.

Hästavel – exteriör

Detta inlägg blir självklart med Rocky Mountain hästen i åtanke och dess användningsområde och de exteriöra drag som jag har sett hos rasen.
Självklart vill jag ha en häst som stämmer mot rasbeskrivningen. Där är det en fördel med certifieringen som finns eftersom den kräver en rastypisk exteriör, så viss hjälp får man redan där. En certifierad häst är inte helt otypiskt för sin ras. Även om det inte räcker för mig.
De krav jag har är de jag genom olika källor lärt mig leder till att en häst troligen har lättare att utföra det jag ber den om, att den får lättare att bära sig i en korrekt form och därmed också bör hålla bättre. För mig är det och ett trevligt temperament viktigare än allt annat, då kommer man alltid att ha kul med sin häst. Färg, stam, tävlingsmeriter och till viss del gångarter blir sekundärt, men kanske det som gör “pricken över i”. Dessutom kan dessa “sekundär” egenskaper ge en hint om de jag söker.
De första sakerna jag kollar på hos en Rocky jag är intresserad av är övergången mellan rygg och länd, SI-leden. Jag har sett flera individer som, i mitt tycke har SI leden placerad för långt tillbaka och där den är för tydlig och korset sedan blir väldigt brant. Att jag är så noga på denna punkt beror på att den är väldigt viktig för hur hästen använder sina bakben och hur lätt den kommer att ha att gå i form. Dessutom blir hästen mer viktbärande med en korrekt SI led och en kortare rygg. Men, jag har även sett individer som är så högrektangulära att de blir för korta i min smak. Lagom är bäst.
Jag har även sett att några individer varit väl långa i bakbenen. Det lär, enligt teorierna göra att det ser ut som om de jobbar bra med bakbenen men ofta blir hästen istället lätt överbyggd och kan få svårt att jobba ärligt. Överbyggda hästar är inte heller ovanligt och de går också bort hos mig (om det inte är en växande unghäst). Även här blir det svårare att få hästen att bära mycket vikt på bakbenen. Jag har hört att vissa har ansett att det finns individer med väl raka bakben istället, men dessa har jag inte stött på.
Generellt vill jag ha så korrekta benställningar som möjligt, men här kan jag kompromissa mera. Hur är hästen uppfödd, hovvård (många har stora flockar på lösdrift och har kanske inte alltid gjort mindre korrigeringar som vi skulle gjort i Sverige) och vad är det för typ av fel. Jag föredrar också en ordentlig benstomme, enligt ett resonemang av Deb Bennet där detta leder till högre hållbarhet.
Många hästar tycker jag har haft korrekt bog och halsansättning mot kroppen, däremot är vissa väl grova mellan huvud och hals. En häst som är för grov här kan få problem att böja nacken för att gå i form.
I övrigt vill jag att hästen ska ha en bra balans mellan de olika kroppsdelarna och gärna ett veckert huvud med pigga ögon. Men där börjar vi hamna på temperament och känslan jag får av hästen.

Comformation class in Kentuck 2011, probably young stallions.

Horse breeding – conformation
This post is of course with the Rocky Mountain horse in mind and their use and the conformation I have seen within the breed.
Of course I want a horse that lives up to the breed standard. The certification process really helps as it demand a typical conformation. A certified horse lives up to the breed standard. But it is not enough for me.
The things I demand comes from what I have read and learned about from different sources and all comes down to makes it easier for the horse to do what I want it to do, to make it easy to work in a healty fram so it stays healthy. Therefore that and a nice temper the most important things, then you probably always have fun with your horse. Color, pedigree and show results and gait becomes secundary, but the thing that maybe makes an indivudal “special”. And of course those things can give a good hint about those other things.
One of the first things that I look at with a Rocky is the coupling. I have seen some indiviuduals where I don’t like this part, where it is to far back for my taste, to prounanced and the croup to steep. That I acre so much about this is because it is makes it harder or easier for the horse to use its hindlegs and use its back correct. A short and broad coupling  and a short back also makes the horse able to carry more weight. But, I have seen indivduals that, according to me, are to short where all the body gets to compressed. There is always the thing about the “in between” that is the best, “lagom” as we say in Swedish.
I have also seen indivduals with very long hindlegs. I have read, that they then seems to be working better behind, but the horse easily get higher at the croup and get a downhill balance and either of those things makes it harder for it to work in a correct frame. I have also heard that some indivduals have to straight hindlimbs, but I haven’t meet those.
I want as correct legs as possible, but I might be able to compromise a little more on that. How the horse grew up, hoof care (many keeps big groups of horses and moight not always correct at young age them as much as we tend to in Sweden) and the type of incorrectness is what matters. I am more concerned to get good bone, as that, according to Deb Bennet helps to keep the horse sound.
I think that many horses have had a good shoulder and neck attachment to the body, even if some ones are a bit to fleshy in the connection between head and neck. If so, the horse might have a problem to bend the neck as much as I prefer.

All over I want teh hrose to have a good balance in the body, that it has nice proportions between all differnt parts. I also like a pretty head with nice eyes. But there comes a part of the personality and the feeling I get from the horse.

Nytt föllarm!

Didn’t really look like she planned to foal…

Birth alarmet ringde; klockan 4.17 på morgonen. Igår var Maria i stallet så jag såg inte Bunny själv. Däremot kändes det som ett äkta larm. Tur att jag råkat vakna av mig själv bara en kort stund innan. (Bra att något vettigt kunde komma från att vakna alldeles för tidigt på morgonen). Så jag kunde snabbt kasta på mig kläder och sätta full fart mot stallet. En bra sak med den tidiga tiden var just att risken för att möta trafik var obefintlig – bara vilt (som det förvisso finns gott om, och nog såg jag ett antal harar).

Uppe i hagen såg jag först två hästar, det var ännu mörkt ute. Efter en lite stund urskilde jag även nummer tre som bara stod i en vinkel vid hösilaget så att hon inte syntes. Det var Bunny. Inte såg hon ut som om det var något föl på gång inte. Jag stannade ändå en liten stund bara för att försäkra mig om det och passade på att fylla upp lite vatten och skruva fast ett par bräder kring sjukhagen (vi fick äntligen tag på flera skruvar häromdagen). Sedan blev det hemresa, frukost och resa mot jobbet.
But I guess she had been sleeping good – straw at her back.

Birth alarm called  at 4.17 am. Yesterday Maria was in the stable so I never looked at Bunny (but she did). But this time it felt like a true alarm. Luckily I woke up just a little bit before the alarm went of (something good came out of waking up to early). A good thing about the early morning was that  the chance of seeing another car was minimal – I only had to watch out for wild animals.(I saw some hares).

Getting into the field I saw two horses, it was still rather dark. Coming closer I saw the third one that had been in an angle eating hay. That was Bunny. She didn’t look like as there was any foal trying to get out. I stayed for a short while just to make sure, filled up some water and attached two pieces at the fence (we finally bought the missing screws yesterday). Then I got home, had breakfast and took off for work.