Testande hästar

/2 Comments/in , , , /by
Sandra och jag passade på att vara samtidigt i stallet för att försöka få ordning på damerna som testar. Precis som förväntat gjorde Calinka ingenting i stallet – jag var ju där (om än inte inne i hennes box). Vi tog ut henne och Sandra provade på att rida lite runt ett fält. Inga problem så då gav de sig iväg bort längsmed en väg en bit och jag gick tillbaka till stallet. Då tyckte Calinka det var dags att testa och började fundera på att vara istadig och inte vilja gå iväg. Som tur var var jag inom synavstånd och kunde ropa instruktioner – och då gick det bra och inga vidare problem. Man behöver (ofta) bara säga till tant så säger hon ok.
Percy var nästa häst. Inga problem att gå från stallplan egentligen, mer eller mindre inga problem förrän vi kom till fältet, så det var ju positivt – tidigare har hon börjat konstra tidigare. Även här försökte jag hålla mig i bakgrunden för att inte påverka för mycket. Däremot runt fältet försökte Percy hitta genvägar hem, och gick mest på någon form av ormlinje istället för en rak sådan. Dessutom var hon väldigt ovillig att gå iväg. Där finns lite att jobba med, jag och Maria har nog haft små varianter på detta , svårt att veta varför hon gört så med Sandra nu; om det är en testperiod och Sandra bara råkat vara ryttarens om fått det, om det är för att de inte känner varandra eller om det är vårhormoner. Nåja, Percy fick allt foga sig och fick inte sin vilja igenom.
Pepper såg väldigt ledsen ut och jag undrar om han äter som han ska. Men, jag ser inget som tyder på att han inte mår bra i övrigt. Därmed fick han komma ut och jobba och var glad för det. Jag hoppas att det han drabbats av är “brist på uppmärksamhet”. På töm blev det och äntligen gick det att göra lite mer avancerade saker, sluta och lite öppna och lugnare tempo. Kul!
Bunny var mest besviken över att hon inte fått göra mera.
Sandra and I went to the stable together to try to solve the horse problems she has had.As suspected Calinka didn’t do anything in the stall – I was there (even if not in her stall). We brought her out and Sandra tried to take her around a field a bit. No problem so they headed of a road and I went back to the stable. Then Calinka found time to try her rider and didn’t want to go along the road. Luckily I was within eyesight and could yell some instructions – and then they walked of happily. Often you only need to tell Calinka that she have to and then everything is fine.
Percy was the next one. No problem to leave the stable area, basically nothing until we came to the field. That is positive as she has started earlier previous times. I tried to keep myself in the background to influence the horse the least possible. At the field Percy tried to find short cuts home and didn’t want to go on a straight line. Going in the opposite direction of home was not favored. There was something to work with and Maria and I have probably had smaller versions of this. It is hard to know why she does like this with Sandra now, if she is a period when she tries everyone, or new people or spring hormones. Well, Percy didn’t get as she wanted and that is good enough.
Pepper seemed depressed and I wonder if he is eating as he should. But I can’t see anything that implies that he should be sick. Therefore I brought him out and long reined a bit. Finally it was ok to do some more work, haunches in etc. Hopefully some attention get him back in mood.
Bunny was most sorry as she didn’t get a lot of attention.

Influensa – veckoresumé

/0 Comments/in , , , /by
Tacken för att man är hemma med barn är tydligen att man själv blir sjuk. Och mycket sämre än barnet. Nåja, nu är jag så kry att jag varit på jobbet igen, men förkylningen lär sitta ett bra tag till om jag känner min egen kropp.
Så, jag har inte gjort mycket, men detta är vad som ska ha hänt i veckan:
  • Måndag tog Maria hand om dem.
  • Tisdag kom Sandra ut och Percy och Calinka var i maskopi och testade henne värre än vad jag visste att de kunde ungefär. Vilket resulterade i att ingen häst blev motionerad eftersom den ena var så enormt grinig i boxen att hon inte ens togs ut och den andra vägrade lämna stallplanen…
  • Onsdagen kom Maria åter och båda damerna uppförde sig utan minsta trassel, Percy fick en kort promenad till ridbanan och lite longering och Calinka lite galoppjobb. Pepper fick en kort jobb från marken och skötte sig som vanligt med Maria.
  • Torsdag var Nenette och Björn ute, dressyr på Calinka och promenad med dottern på Bunny samt lite träning med Trec övningar för Bunny.
  • Fredag lyckades jag äntligen släpa mig upp och svära över hästarna som tagit sig in till hösilagebalar och bitit i ett antal trots att de har massor med mat i hagen. Pepper såg väldigt ledsen ut så jag ägnade mest tid åt att pyssla med honom. Efteråt såg han mycket gladare ut och började åter gnaga på inredningen istället för att vara helt passiv.
The thanks for staying home with a sick kind is apparently that you get the thing yourself.  And much worse. Anyway, now I have been at work, but the cold is probably not going to give in for some more time, if I know how I usually react.
Therefore I haven’t worked the horses, but this is what happened during the week:
  • Monday Maria took care of the horses.
  • Tuesday Sandra passed by, but Percy and Calinka seemed to have a plan and tested her worse than ever and more than I hardly knew them capable of. The end result? No horse got worked as one was such a bitch in the stall that Sandra didn’t even think of  bringing her out, and the other refused to leave the stable area…
  • Wednesday and Maria day again. Percy got a short walk to the working area and longing – as kind and nice as usual. Calinka did some canter-work and grumpy – no way. Pepper got some leadline exercises and behaved as he uses to with Maria.
  • Thursday and Nanette and Björn came and did some dressage with Calinka and walked the daughter at Bunny’s back. They also tried some Trec exercises for Bunny.
  • Friday and I finally manged to get to the stable. I came up with some not very nice words for the mares as they had trashed the fence to the hay and opened up some of the plastic even if they had a lot of food in the pasture. Pepper instead looked very sad so I spent a lot of time caring for him and afterwards he looked better and even tried to eat the furniture.

Hästfärg – Årstidsskiftningar

/0 Comments/in , , , , , , /by
Percy in the add, august 2011

Förutom att hästar sätter en rejäl vinterpäls så kan de även ändra färg en hel del mellan säsongerna. Nu råkar jag ha två hästar som är extrema på det.  När det gäller Pepper är det ingen överraskning, det karakteristiska för en konstantskimmel är just att den byter färg över året. Percy däremot var en större överraskning. Ett tag tyckte vi att hon bytte färg varje vecka…Jag har fått höra att hennes farfar, som också är en silvergulbrun även han byter färg mellan säsongerna och åren. En anledning kan vara att de troligen båda bär på sooty genen – den lär ha lite av den effekten.

A very visible line at the back (but she is not a dun)

Calinka och Bunny är inte alls lika extrema i sina färgbyten, men jag tar med några bilder på dem. När det gäller Calinka är det tydligt att hon blir solblekt på sommaren – i vilken utsträckning har varierat mellan åren. Dessutom tenderar blekningen att vara störst där någon utrustning har legat, under sadlen, under tränsets nackstycke, eller där täckes nerkant har gått emot frambenet…

Winter face, very dark around the eyes.
Percy infebruary 2012

Horses tend to put on a good winter coat, but they may also change color between seasons. I own two horses that is good at that. When it comes to Pepper taht is what would be expected for a roan horse. Percy on the other hand was a bigger surprise. Last spring we thought that she changed color each week… I have heard that her grand sire, a silver buckskin as well, is the same . One reason might be that they probably both carry the sooty gene and that gene is suspected to behave just like that.

Percy, end of mars 2012

Calinka and Bunny is not at all as extreme in color change, but I show some pictures of them as well. When it comes to Calinka she get sun bleached to different degrees different years, and usually she gets light where some equipment have been used. For example the saddle, the place where lower end of the rug touches the front leg, the place where the bridle goes behind the ears…

Percy, end of mars 2012, close up – her front looks chocolate!


Percy, begining of april 2012
Percy’s summer face, not at all as dark as before. and much clearer mottles on the nose.

Percy winter 2012-2013

Pepper in december/january 2011/2012. nearly black.
Pepper, beginning of February 2012


Pepper in april 2012

Pepper, end of August 2012. He didn’t get much lighter than this.

Close up at Pepper’s summer coat.
Pepper, early 2013.
Bunny, September 2011, Kentucky
Bunny, June 2012, Kentucky
Bunny has just arrived, end of August 2012, Calinka behind.
Bunny winter 2102-2013
Calinka spring, maybe 2008

Calinka, summer 2011, a red tinge to the body

Calinka, summer 2011, red parts at the front

Calinka, summer, maybe 8 years ago.
Calinka, winter 2012-2013

Hästar uppför sig inte alltid lika med olika personer

/0 Comments/in , , , , , , /by
Isac bestämde sig i sista stund för att inte följa med på sin fars dagstripp utan blev hemma med mig. Så, istället för att ha en hel dag att göra vad jag kände för i stallet blev det en kort vända med Isac. Tack och lov kom även Sandra ut.
När vi kom upp hade Sandra varit ute med Percy – och Percy hade börjat se monster och vara ovanligt konstig. Hon, som brukar vara en klippa. Må vara att nya containrar hade placerats ut, men ändå?  De vände hemmåt istället – inte lätt att bråka med tanke på underlag. Calinka var på sämre humör än vanligt – eller hon kan snarare ha varit på extra bra humör senaste tiden. Så, det måste ju varit ett kul byte av häst från rädda/fåniga Percy till griniga Calinka… Men, det jag såg av deras dressyrpass blir allt bättre och Sandra hade hittat flera ljuspunkter när hon kom tillbaka in.
Isac was amused that Bunny liked the trash bin.
Isac och jag tog ut Bunny och Mika på en kortare promenad – där var det en liten ryttare som istället ledsnade väldigt fort. Pepper fick vara kvar i hagen. Han har varit en ängle med mig, men jobbig med övriga i veckan så jag ville inte hålla på med honom med ett litet barn i närheten. Och Isac hade inget tålamod kvar heller för den delen.
Det är intressant hur en häst som man tycker sig känna väl plötsligt kan visa andra sidor för andra personer. Att Calinka är på detta sätt visste jag redan, men att även Percy och Pepper visar dessa tendenser… Till bådas försvar måste jag säga att det verkar vara lite stökigt i hagen nu. Jag tror Bunny försöker ta en högre position i flocken och att det gör både henne coh Percy nervösa. Alla dräktighetshormoner som spelar ut. Kanske även Pepper påverkas, eller om det för honom bara handlar om vårkänslor och överskottsenergi.
It is not always easy to get back in the pasture when the girls are out.
Tidigare i veckan förresten: Maria tog ut Calinka på tisdagen. Jag tömkörde Percy ett väldigt kort och lungt pass på onsdagen och skulle tömkört Pepper med, men mina magmuskler började bråka med mig i precis fel tid. Torsdagen var jag och Sandra ute; vi tog en ungefär 40 minuter lång vända med Percy och Pepper. Nanette pysslade med Bunny och Tora red på henne och Björn red dressyr på Calinka. Jag fick se ett filmklipp ifrån det och han har redan blivit mycket säkrare i sadeln och lärt känna Calinka bättre. Fredagen fick Calinka ett uterittspass med Maria – hon måste få springa på lite ibland också – det är ju vad hon gillar bäst.
Isac decided in the last minute to stay home and not join his father on his day-trip. Instead of having a day when I could do whatever I wanted in the stable I got a very short visit. Thankfully Sandra visited as well.
Percy showing of – canter.
When we arrived Sandra had been out with Percy – and totally unexpected Percy had seen monsters. She, that usually is very cool. Ok, there was some new containers placed close to the road, but still? They decided to go back home instead – the roads are not giving the option to fight with a horse. Calinka was crankier than usual – or maybe she has been in a good mood for some time. A fun change of horses – from the spooky Percy to cranky Calinka… But, from what I saw of the dressage work they did that is improving and Sandra told me when she came back that she had had some good moments.
That got into a trot.

Isac and I took Bunny and Mika for a short walk – then the young rider got bored. Pepper was left in the pasture. He have been an angel with me lately but  not as much with the other people and therefore I didn’t want to work him with Isac around. And Isac didn’t have any patience left either.

Pepper is shedding, look how bright his neck is.
It is interesting how horses you think you know behaves rather unexpected with other persons. I knew that Calinka do that, but both Percy and Pepper as well? I have to say to their defense that it seems to be a little disturbance in the pasture right now. Bunny seems to claim a higher position and I think that makes both her and Percy nervous. All pregnancy hormones flying around… It might be that even Pepper is influenced by that, or if it is only spring hormones and to much energy.
Earlier this week by the way: Maria took Calinka for a trail ride at Tuesday. I long reined Percy very shortly during Wednesday and should have worked Pepper as well but my abdominal muscle started to fight with me at the wrong time- At Thursday Sandra and I was out for about 40 minutes with Pepper and Percy. Nanette cared for Bunny and Tora took a walk tour on her back. Björn did some dressage work with Calinka and I saw a video from that. He has already became much more secure at Calinka’s back. Friday turned into a fast trail ride for Calinka – she needs to run sometimes as well.
Best time of the trip according to Isac – walking back to the car.

Percy gentestad

/0 Comments/in , /by
Percy är registererad som silvergulbrun både i sitt svenska pass och i RMHA. Men, i och med att man och svans inte är kritvita har flera ifrågasatt hennes färg. Det bero troligen på att islandshästar (som nästan är den enda rasen i Sverige med färgen) oftast verkar behålla mycket mer av det vita i man och svans än många andra raser. Maria och jag har varit tämligen säkra på att det är rätt, men i julklapp gav Maria mig ett gentest på Percy. Igårkväll kom resultaten – hon har en silvergen.
För att testa för färg använde vi oss av US Davis i USA. Det innebar att tagel togs enligt specifika instruktioner från deras hemsida och sedan postades till USA. Det är mycket billigare än att göra analysen i Sverige och laboratoriet utför sådanahär analyser. Priserna ligger nu från 25 dollar (+ porto) per färggen, även om vissa tester är något dyrare.
Percy is registered as a silver buckskin both in her Swedish passport and in RMHA. But, some people in Sweden have questioned her color as her mane and tail isn’t bright white. That is probably as Icelandic horses (that is nearly the only breed with the color in Sweden) seems to maintain the white mane and tail much more often than many other breeds. Maria and I have been rather certain that she carry the silver gene, but for Christmas Maria gave me a gene test for Percy. Yesterday evening the results came back – she carries one copy of the silver gene.
To test fot the color we used US Davis in US. We had to take a hair sample according to instructions from the laboratory and then send them to US. It is much cheaper than to do the analysis in Sweden and the laboratory is used to the procedure. The prices range now from 25 dollars (+ stamps) for a single color gene up to about 40 dollar, depending on color.