Hästavel – en utopi?

/0 Comments/in , , , /by
Som en sammanfattning på diskussionen om olika avelsmål kommer nu vad jag skulle vilja avla fram och hur jag skulle önska att min flock med hästar såg ut.
·         Exteriört vill jag inte ha några hästar i min flock som inte fyller mina baskrav. Eftersom ingen individ är perfekt får man alltid kompromissa och acceptera mindre saker som man inte gillar. Däremot är det inte så lyckat om både sto och hingst bär på samma “negativa” egenskaper.
Jag vill ha små, ponnylika hästar, som precis når upp till höjdmåttet och stora, rejäla hästar som nästan passerat det. Alla ryttare är inte lika stora och båda sorterna verkar vara vanligt förekommande inom rasen. Samma sak när det gäller grovlek; vissa är kraftigare medan andra är mera finlemmade – jag vill ha båda varianterna
·         Gångarter Tidigare har jag konstaterat att jag hellre vill ha hästar som har lättare för trav än för passgång. Nu har jag börjat ändra uppfattning lite och kan tänka mig någon eller ett par individer med lättare för passgång. Detta kan vara så att man genom att avla enbart på hästar som har lättare för trav kan försämra tölten för mycket. En passaktig häst då och då är nog inte helt fel för att behålla en bra gångart. Men, så klart ska avelsdjuren inte ha svårt att tölta. Om man letar efter häst att köpa är det inte alltid så lätt att få prova galopp då inte alla använder den gångarten och trav är det ännu färre som utnyttjar. Däremot sätter jag ett stort värde på att även dessa gångarter är bra. I Sverige tror jag att vi kommer att vilja kunna ta med våran Rocky på en dressyrtävling då och då, även om gången så klart inte kommer att vara som ett halvblods. I USA diskuteras istället mycket hur högt hästen lyfter på sina ben och det avgör i vilka klasser hästen tävlar. Jag skulle vilja ha hästar inom hela  det området; både de som går riktigt lågt och de med rejäla benlyft, t.om. med någon kan lyfta högre än vad RMHA tillåter på tävling. Detta för att det verkar vara en naturlig variation inom rasen.
·         Temperament Det typiska Rocky temperamentet är en självklarhet, men det finns ändå individuella skillnader; de som är mer för show och framåt, de som är lugnare. Även här vill jag ha bredd och inte bara en typ.
·         Stamtavla Stamtavlemässigt vill jag få med så många linjer som möjligt.
·         Färgmässigt skulle jag vilja ha minst en individ med varje färganlag som finns inom rasen. Det betyder inte att jag vill ha en isabell, en gulvit, ensilvergulsvart, en gulbrun och så vidare utan att jag vill ha en häst med gulgen. Sedan har jag potentialen att få alla andra färger och tappar inte den egenskapen.
Och varför dessa val? Jo, för att jag tror på att som ensam uppfödare i Skandinavien så behöver jag kunna visa på rasens bredd, på de variationer som finns. Vem säger att det jag gillar allra mest är det som alla andra gillar? Sedan måste jag så klart kunna stå för det jag har och därav har jag t.ex. mina exteriörkrav. Hur pigg och framåt en individ är eller om den är 148 cm eller 162, eller vilken färg den har spelar inte så stor roll för mig däremot. Dessutom tror jag att om rasen ska kunna bli livskraftig utanför USA behövs en genetisk bredd att ta ifrån för att inte hela tiden vara beroende av att importera. Det är nog en utopi, men det är så jag planerat min flock hittills och som jag kommer att fortsätta planera min flock om jag får chans att utöka den. Sedan kanske jag en dag blir för fast för några av linjerna och ogillar andra för mycket så att mitt val tillslut blir smalare. Eller så är köpare bara intresserade av en viss typ. Men tills dess..
Horsebreeding – an utopia?
To sum up my discussions about different breeding goals I am going to be more specific about what I want to breed and how I wish my herd was like.
·         Conformation wise I don’t want any horses in my heard that don’t live up to my basic requirement. But, as no-one is perfect there is always going to be compromises and acceptance of things that I don’t like. But, it is not good if both mare and stallion carries the same “negative” traits.
I want small, pony like horses that just reaches the height according to the breed standard and big, massive one that nearly pass it. All riders don’t come in the same size and both seems to be common within the breed. The same with “bulkiness”, some seems to be slender and refined while others are big and chunky – and I want both of them.
·         Gait Earlier I didn’t want horses that had easier to pace than to trot. Now days I have started to change my believes a little and wouldn’t have a problem with a few individuals that finds pace easier than trot. According to recent studies the gait might be lost if breeding to many trotty horses. Therefore a pace one every now and then might be a good choice. While looking for a horse to purchase it is not always easy to se what kind of canter the horse has as many don’t use that gait and even fewer trot their horses. I evaluate both those gaits. I think that in Sweden people are going to like to bring their Rockys to dressage tests and even if the gait of the Rocky isn’t going to beat gaits of horses breed for dressage test for generations. But, the still need to be able to canter and trot ok to participate. In USA the height of the legs lift seems to be discussed a lot and that gives different show disciplines. I would like horses from all those disciplines, the ones with a really low one and ones with a lot of lift, maybe even higher than RMHA permit at shows. As it naturally seems to be horses within the breed that do that.
·         Disposition The typical Rocky disposition is a must, but there is still differences. Some horses are more showy and forward going, some are calmer.
·         Pedigree wise I want as many different lines as possible.
·         Color wise I would love to have at least one individual with all different color genes that exists within the breed. That doesn’t mean that I need one palomino, one perlino, one silver smokey black, one buckskin etcetera, but one horse with the crème gene – then I have the potential to create the other and don’t lose that traits.
And why those choices? I believe that as, so far, the only breeder in Scandinavia I need to be able to show the variation within the breed. Why would it be that everyone else likes the same things as me best? Of course I need to be able to stand for what I breed and therefore I have my own conformation qualifications for example. How forward going, if it is 148 cm or 162 cm in height or coat color doesn’t matter a lot to me on the other hand. I also believe that if the breed should have a chance outside USA a genetic diversion is needed so new imports isn’t needed all the time. I guess it is an utopia, but this is how I have planned my heard so far and am going to continue to plan it if I get the chance to enhance it. Maybe later on I get attached to some of the lines or traits and dislikes others to much and make a more narrow choice. Or that people only want some of the types. But until then…

Hästavel – individen

/0 Comments/in , , , /by


Om man nu vet vad man vill ha, vad man strävar efter så gäller det “bara” att hitta de rätta individerna. Men hur får man reda på allt som dem? Självklart beror det på ras och ålder hur lätt det är att få tillgång till relevant information.

Vad ligger bakom en eventuell skada – hållbarhetsproblem eller ren otur eller en ovarsam tidigare ägare? Varför har hästen inte det temperament man söker – trivs den inte eller har den helt enkelt ett sämre temperament, ont eller är den lätt för att den är hos en ägare som jobbat mycket med att få bort de sämre sidorna. Skevheter i benställningen – hade de kunnat korrigeras i tidig ålder, handlar det mera om att uppfödaren inte korrigerat det, eller är det allvarligare fel som  riskerar att gå i arv till avkomman eller hindra individens kapacitet och hållbarhet.
Dessa och många andra frågor gäller det att ställa sig och med en ung häst är det svårare och lättare. Svårare för att hållbarhet och tävlingsresultat ännu saknas, man får försöka se hur släkten har presterat. Lättare för att hästen kanske inte fått så många upplevelser så att man kan se “den sanna naturen” hos individen.
Ytterligare en sak som jag har insett är meriter, vad ger de mig? Efter att ha bevittnat shower i USA är jag inte säker på att jag alltid föredrar de som vinner. Jag ser att de individerna inte alltid har de egenskaper jag söker, helt enkelt för att mina ideal är något annorlunda. Däremot säger de så klart något, de visar att hästen går att träna och klarat av den stressande miljön på showen, det kan visa på mångsidighet om hästen ställt upp i flera grenar med godkänt resultat. Det kan indikera en viss typ av gångart eller fallenhet samt vad ägare och tränare har för intresse och kunskap. Om jag däremot är intresserad av uthållighet säger kanske inte showresulten så mycket, då är meriter från distansritt bättre, eller om jag vill hoppa och så vidare. Men, att hästen inte har resultat från distansritt behöver inte heller betyda att den inte är uthållig – bara att den aldrig testats i detta, kanske på grund av talangbrist, men det kan lika gärna vara ointresse hos ägaren. Därav blir meriter inte det viktigaste för mig, utan var och en får utvärderas utifrån vad de ger mig för information.
Med alla dessa variabler behöver det inte bli enklare att hitta individer som passar och ingen är heller perfekt. Det gäller att väga fördelar mot nackdelar. Att se vad som behöver kompletteras hos de individer man har och var man kan tillåta något som man inte anser nära perfekt. Samt att vad hästen nedärver är inte alltid vad man ser, kanske blir det farmors temperament och morfars benställning.
Horse breeing – the individual
If you know what you want, what you are looking for, then you “only” have to find the right individuals. But how do you do that? Of course breed and age matters in how easy it might be to find good information.
What lies behind an old injury – problem with soundness, unlucky or a owner that haven’t cared? Why doesn’t the hose have the temper that you are looking for. Is it not happy, is in pain or has it owner managed to train the horse well so it only shows subtle signs of a much worse temper? Legs that aren’t perfectly correct – could they have been corrected early if the breeder had cared, or are they more seriously and might pass by to the offspring or hinder the individuals performance?
Those and many more questions comes up and with a young horse it becomes both easier and harder. Harder as soundness, own merits and longevity can’t be seen, even if you can look at close relatives. Easier as the horse might not have been very influenced by people and therefore might show its “true character”.
I have also thought that show results, what do they show me? After watching show in the US, I do not always prefer the winner. Those individuals do not always have the traits that I am looking for, my ideals are a little different. On the other hand, they always tells something; they show that the horse is trainable and withstand the stress of the show. It can show a multi-talent if the horse has participated in many different classes with a good result. It might indicate a type of gait or talent for something and what the owner and trainer likes and knows about. But, if I am looking for stamina I might better look for endurance ride results and so forth. Still, if the horse lacks results from endurance it might not be because it don’t have stamina – maybe the owner had no interest in that discipline. Therefore results aren’t the most important thing, but each needs to be evaluated accordingly.
With all those I don’t haven’t o be easier to find individuals that fit and no one is perfect. Plus and minus has to be evaluated against each other. To be able to search for what is missing in the individuasl in the breeding program and what could be accepted even if not perfect. And what the foal inherits is not always what the parent have; it might be grandma’s disposition and grandpa’s legs.

Sveriges förstfödda Rocky!

/2 Comments/in , , , , /by
Idag kom hon – Sveriges förstfödda Rocky Mountain.
Igår fick Bunny stå inne i boxen igen, hon kom till och med upp till Maria som var där och bad att få komma in. Maria sa att hon inte trodde Bunny skulle föla under natten – och det hade hon rätt i…
Imorse skulle jag hämta Sandra vid bussen vid 10.  När jag stod och bytte om ringde Birth Alarmet. Jag visste att det kunde vara bråttom och att jag kanske skulle vara tvungen att vänta några minuter på Sandra så jag ringde Maria och bad henne åka.  Sandra var redan framme när jag kom till bussen så vi åkte direkt och hann före Maria upp. När vi kom fram var bebis redan född. Det måste ha gått fort.
Bebis var pigg och det tog inte en timme innan hon var på fötterna. Efter en ungefär en och en halv timme diade hon för första gången och efter ungefär tre timmar kom mekoniumet. Det mesta enligt skolboken alltså.
Det enda var nog att navelsträngen var väldigt kraftig så redan när vi kom hade efterbörden kommit – och satt fortfarande ihop med fölis. Det blev att ta av den med en kniv då det inte gick att dra av den. Därmed blev den även längre än vad jag hade tänkt. 
När Maria kom upp efter lite lunch var Bunny väldigt trött. Hon låg ner och ville inte resa sig. Hon hade ingen feber och slemhinnorna hade fin färg och hon drack lite vatten och hade ätit bra med hö tidigare. Men såg för stunden mest apatisk ut. Det blev ett samtal till veterinären som tyckte att det nog var bäst att kolla till det hela, men inte heller han hittade något och när han anlände en och en halv timme senare var Bunny precis som vanligt. Bara att hoppas att det fortsätter så. Fölis har hela tiden varit pigg och glad.
I det stora hela verkar allting ha gått bra och jag tycker Bunny valde bästa möjliga dag att föla – den varmaste dagen detta år och när snön nästan är helt borta i hagen. Samt en söndagförmiddag när jag ändå var påväg till stallet!
Namn då? Ullekalv’s Antea är tanken. Antea ska på latin betyda “den första” och det är hon ju verkligen och jag tyckte hon behövde ett passande namn för att understryka det. Till vardags får det däremot bli Tea.
Videos:
 
Sweden’s first born Rocky!
She arrived today – the first Rocky Mountain horse born in Sweden.
Yesterday Bunny got to stay in the stall and she even came to Maria and wanted to get in. Maria didn’t believe that she would foal during the night – and she was right…
This morning I was going to meet Sandra at the bus at 10 am. When I was changing clothes to go to the stable the Birth Alarm called. I knew I could be a hurry to get there and as I might have to wait a couple of minutes for Sandra I called Mara and asked if she could go. Sandra was already at the bus stop when I arrived so we took of and arrived before Maria to the stable. But the baby was already born. It must have been a quick birth.
The baby was alert and it didn’t take an hour before she was at her feet. After about one and a half hour she was feeding and after about three hours she pooped. Mostly according to the books in other words.
The only thing that didn’t go according to the books was that the umbilical cord didn’t break by it self – in stead it came with all the placenta and was already out when we got there. I tried to tear it of,b ut it was to strong so I finally had to use a knife. Therefore it also became longer than I had planned.
 
All in all it worked out perfectly and Bunny chose a perfect day to give birth – the warmest day so far this year and nearly all snow is gone now. And it was a Sunday morning when I already was on my way to the stable.
When Maria came back after a couple of hours Bunny was very tired. She was laying down and didn’t want to get on her feet. She didn’t have any fever and she had a nice color in her mouth. Previously she had been eatin and she drank a little and let the baby feed. But she was extremely tired. I called the vet and he thought he should take a look. He couldn’t find any problem and when he arrived one and a half hour later Bunny was back to normal. I just hope it continues like that. The baby has been fine all the time.

Name then? Ullekalv’s Antea. In latin that is supposed to mean “the first” so I thought that to be suitable. As barn name Tea would do fine.

Of course the stall door was open and Tea started of by walking outside. The others got really interested and Calinka have been close by most of the day.

Very tired Bunny

This afternoon
This afternoon.

Rocky 4 & 5 i Sverige samt en Kentucky Mountain

/0 Comments/in /by
Sweetheart
I torsdags kom de till Sverige från Holland, två ston och en valack. Idag hade jag äntligen möjlighet att besöka dem:
  • Bart’s Sweetheart, ett silverbrunt nio årigt Rocky sto.
  • Fortunate Fiona, ett silverbrunt femårigt Rocky sto.
  • EFM Sam’s Faegan, en silvergulsvart treårig Kentucky Mountain Horse valack. (Hans pappa är Sam’s Dusty Shadow, en Rocky)
Sweetheart
De var precis så sällskapliga som Rockisar ska vara och myste gärna trots att de knappt hunnit landa i sin nya miljö. De bor bara några kilometer från mina hästar, hos Sylvia, som träffade sina första rockisar hos mig. Tanken är att de, med tiden, ska ingå i Sylvias turridningsverksamhet. Vi planerar även att hjälpas åt att visa vilka härliga hästar Rockisar är. Länk till Sylvias hemsida.
Idag var de inte på sitt mest fotografvänliga humör (de föredrog att äta) men några bilder blev det.
They arrived in Sweden from Netherlands this Thursday, two mares and one gelding. Today I finally got time to vist:
  • Bart’s Sweetheart, a nine years old silver bay/red chocolate Rocky mare.
  • Fortunate Fiona, a five years old silver bay/red chocolate Rocky mare.
    • Sweetheart and Fiona
  • EFM Sam’s Faegan, a silver smokey black / chocolate smokey black Kentucky Mountain Horse gelding. (His sire is Sam’s Dusty Shadow, a Rocky)
Fiona
They was as sweet as Rockies should be and liked to cuddle even if they hardly have settled in their new environment yet.  They only live a couple of kilometers form my horses, at Sylvia, that had her first meetings with Rockies at my place. The plan is, that my time, these horses should be part of Sylvia’s trail riding company.We also plan to help each other to show what a wonderful breed the Rocky Mountain horse is. Link to Sylvia’s webpage (in Swedish).

It wasn’t their most camera friendly day (they preferred to eat), but I got some pictures.

Fiona and Sylvia
Faegan
Faegan and Sylvia

Hästavel – vad jag inte vill avla fram

/0 Comments/in , , , /by
Bunny – one silver gene.

Som tidigare inlägg kanske har visat tycker jag om variation och vissa olikheter i min avel. Men, det finns även sådant som jag inte tolererar och som jag inte skulle avla för. Svensk lag säger att man inte får avla på djur där det finns risk för stort lidande hos avkomman. Det kan exempelvis vara en genetisk sjukdom.

Det är en anledning till varför jag inte kommer att avla för att få individer med två gener för silverfärgen. Jag har läst det jag kommit över inom ämnet och den slutsats jag drar är att  MCOA är nära kopplat med silvergenen. Hästar med en kopia av silvergenen verkar opåverkade medan de med två kopior har en stor spridning av problem (MCOA). Vissa verkar fungera som ”normala” hästar, medan vissa avlivas för att de är blinda. Eftersom det är så enkelt att undvika att föda upp dessa hästar förstår jag inte varför man inte skulle göra det. Däremot skulle jag kunna använda en individ med två silvergener i aveln. Om individen i fråga verkar må bra ser jag inga problem med att avla på denne då avkomman inte kommer att få problem. Å andra sidan kan jag tycka att det är lite fel att uppmuntra till efterfrågan på dessa hästar; då kanske fler avlar för att få fram dem. Men, om allting annat passade mig skulle jag kunna använda sådana individer i aveln, men aldrig avla för att få fram dem.
Än så länge är det, det stora hälsoproblem jag hört talas om inom rasen. Det finns förvisso vissa individer so drabbats av andra sjukdomar, men de verkar inte vara i lika stor utsträckning.  Om jag får höra talas om andra genetiska defekter inom rasen kommer jag att ta passande approach till dem. Även om lagen tillät mig skulle jag inte heller vilja riskera att föda upp ett föl som jag fick ta bort eftersom det var sjukt. Sådant kan hända ändå! I vissa av dessa fall bör man däremot inte utesluta föräldradjuren från all vidare avel – det kan ha varit en slumpmutation eller en olycklig kombination av föräldradjur som skapade problemet. Och det vore synd att därför utesluta bra avelsdjur för att slumpen slog till.
Percy – one silver gene.

En annan viktig faktor är faktiskt stoets kondition innan betäckning. En gammal skada som hindrar från arbete behöver inte hindra från betäckning  – om det inte ger stoet problem att bära fölet. Den ökade vikten utsätter ju kroppen för en hel del extra slitage som stoet så klart måste klara av. Däremot måste man försöka förstå varför skadan uppkommit – är det något som kan gå i arv till fölet eller ej.

Horse breeding – what I don’t want
As previous post might have shown I have a lot of different wishes for my horses and seems to tolerate many different things. But, there are actually somethings that I don’t tolerate and don’t wont to breed. The Swedish law tells that you can’t breed animals with a high risk of genetic disease to the offspring. That means for example to carry to known carriers of a genetic disease that can cause severe trouble or death to the offspring or the parents.
That is also one reason why I am not going to breed for horses with two copies of the gene that gives the silver (or chocolate) coat color. I have tried to read up at the subject and from all I find it seems as MCOA is closely inherited with the silver gene. It also seems as horses with one copy is without any problems but that among these that carry two copies the variation of problems (MCOA) is huge. Some seems to work as fine as “normal horses”, while some are put down due to blindness. As it is such an easy thing to avoid I don’t see why not. But, I could actually use an individual with two silver genes in breeding. If that individual is fine I don’t see any problems if breed with a horse that don’t have any silver genes as the offspring isn’t going to get the problem. On the other hand, it might be wrong to encourage the exists of individuals with two silver genes as it might make people to do that cross more often to get horses with two silver genes. But, if everything else would be a totally match I still could go for it, but never intentionally breed for it myself.
Pepper – no silver gene.

So far, this is the “big” problem that I have found to be discussed within the breed. If I find more traits that is genetic and that can be avoided I am not going to breed those animals either. Even if the law would allow me I don’t want to be responsible for a foal that have a big chance of getting a short lifespan. That might happens anyway! And sometimes you even need to rebreed the horse as sometimes it is the combination that didn’t work out or just a mutation that happened to turn up in that foal. And it would be unfair to rule out otherwise good parent just as coincidence struck.

Another important factor is to use mares that actually have a good chance to stay healthy during the pregnancy. An old injury might not hinder breeding – unless it makes it very uncomfortable for the mare to carry the foal. The gained weight put a lot of pressure on the body. It is also important why the mare is injured – is it something that might be inherited to the foal.