Hästavel – genetisk variation

/0 Comments/in , , , /by
Jag har blivit alldeles för ”skadad” av min utbildning. (Jag är civilingenjör i kemisk biologi, specialisering genomik och proteomik). Vilket lett till att jag på många sätt söker genetisk variation. Även om man så klart inte får tappa all rastypiskhet – det enklaste sättet att få stor variation är ju att korsa med någon avlägset besläktad ras.
Det min utbildning har givit mig är en skepsis mot individer med för hög frekvens av samma individer, särskilt om de är nära i stamtavlan. Eftersom Rocky Mountain ras registret är så nytt (1986) och så stark präglad på Tobe och hans fem söner återkommer de ofta och hos många individer. Därför letar jag ständigt efter lite ovanligare linjer; efter de individer som har en lite annan bakgrund. Dels finns det “grade horses” dvs, hästar som tagits in i stamboken på grund av sina egenskaper, gångart och temperament då dessa uppfyller raskriterierna och så finns det vissa linjer som är mycket mindre använda. Jag har bl.a. skrivit ett inlägg om olika stammar tidigare på bloggen:
http://ullekalv.blogspot.se/2012/09/tobe-hans-soner-och-andra-hastar-som.html
Ytterligare ett sätt att få större genetisk variation är att välja individer av olika färger, olika typer och med olika rörelsemönster. Dessa olika typer tyder ändå på att de har fått lite olika genuppsättning av sina respektive föräldrar.
Att jag vill ha variation har inte heller något att göra med att jag inte gillar någon eller några specifika individer inom rasen, det handlar , enligt mig, enbart om att ALLA organismer bär på mindre önskvärda gener. Vissa har flera bra gener än andra (och dessa är de vi bör använda i aveln). Avkommorna kommer att få en blandning av både bra och dåliga egenskaper. Många “sämre” gener som kanske ger sjukdomar ger ofta inte upphov till problem förrän man får dem i dubbel upplaga – de är recessiva. Därmed får de flesta bärare inga problem och man märker heller inte av dem. men, om en individ har samma häst många gånger i sin stam ökar chansen att den får två kopior av de dåliga generna och därmed blir påverkad/sjuk. Men för att behålla typ och egenskaper får man så klart inte heller gå för långt bort släktmässigt. En balansgång som inte alltid är lätt.
Horse breeding – genetic variation
I guess my education has ”damaged” me in some ways; I search for genetic variation. (I have a degree in Engineering with biochemistry, especially genomics and proteomics) Even if you don’t want to lose too much breed character. The easiest way to get a broad variation would be to cross breeds that are far from each other.
What my education taught me is to be skeptic about line breeding; when an individual have the same forefathers to many times, especially close by. As the Rocky Mountain horse registry started recently (1986) and very influenced by Tobe and his five sons they show up often in most individuals. Therefore I always look for more unusually lineages; individuals with a slightly different background. There are “grade horses” within the breed; horses that was registered upon their traits; conformation, gait and disposition and there are lineages that are less frequently used. I have previously written a post about different lineages at the blog:
http://ullekalv.blogspot.se/2012/09/tobe-hans-soner-och-andra-hastar-som.html
Another way to get more genetic variation is to choose individuals by different colors, types and movements. These differences point to that the individual got different genetic setups from their parents at least at those traits.
That I want the variation isn’t because I like some forefathers more or less, according to be, it is all about that ALL living organisms carry less good genes. Some have more good than others (and they are the one we should breed). The offspring is always going to get both “good” and “bad” genes. Many genes that makes an individual sick is usually not a problem until you get two copies of them – they are recessive. Therefore most carriers don’t’ get any symptoms , but they  risk to get an animal with two copies of the gene get much higher if the same individuals turn up many times in the pedigree. But, to maintain type and traits you can’t walk to far away either. A balancing that might not be easy at all times.

Hästavel – exteriör

/0 Comments/in , , , /by
Detta inlägg blir självklart med Rocky Mountain hästen i åtanke och dess användningsområde och de exteriöra drag som jag har sett hos rasen.
Självklart vill jag ha en häst som stämmer mot rasbeskrivningen. Där är det en fördel med certifieringen som finns eftersom den kräver en rastypisk exteriör, så viss hjälp får man redan där. En certifierad häst är inte helt otypiskt för sin ras. Även om det inte räcker för mig.
De krav jag har är de jag genom olika källor lärt mig leder till att en häst troligen har lättare att utföra det jag ber den om, att den får lättare att bära sig i en korrekt form och därmed också bör hålla bättre. För mig är det och ett trevligt temperament viktigare än allt annat, då kommer man alltid att ha kul med sin häst. Färg, stam, tävlingsmeriter och till viss del gångarter blir sekundärt, men kanske det som gör “pricken över i”. Dessutom kan dessa “sekundär” egenskaper ge en hint om de jag söker.
De första sakerna jag kollar på hos en Rocky jag är intresserad av är övergången mellan rygg och länd, SI-leden. Jag har sett flera individer som, i mitt tycke har SI leden placerad för långt tillbaka och där den är för tydlig och korset sedan blir väldigt brant. Att jag är så noga på denna punkt beror på att den är väldigt viktig för hur hästen använder sina bakben och hur lätt den kommer att ha att gå i form. Dessutom blir hästen mer viktbärande med en korrekt SI led och en kortare rygg. Men, jag har även sett individer som är så högrektangulära att de blir för korta i min smak. Lagom är bäst.
Jag har även sett att några individer varit väl långa i bakbenen. Det lär, enligt teorierna göra att det ser ut som om de jobbar bra med bakbenen men ofta blir hästen istället lätt överbyggd och kan få svårt att jobba ärligt. Överbyggda hästar är inte heller ovanligt och de går också bort hos mig (om det inte är en växande unghäst). Även här blir det svårare att få hästen att bära mycket vikt på bakbenen. Jag har hört att vissa har ansett att det finns individer med väl raka bakben istället, men dessa har jag inte stött på.
Generellt vill jag ha så korrekta benställningar som möjligt, men här kan jag kompromissa mera. Hur är hästen uppfödd, hovvård (många har stora flockar på lösdrift och har kanske inte alltid gjort mindre korrigeringar som vi skulle gjort i Sverige) och vad är det för typ av fel. Jag föredrar också en ordentlig benstomme, enligt ett resonemang av Deb Bennet där detta leder till högre hållbarhet.
Många hästar tycker jag har haft korrekt bog och halsansättning mot kroppen, däremot är vissa väl grova mellan huvud och hals. En häst som är för grov här kan få problem att böja nacken för att gå i form.
I övrigt vill jag att hästen ska ha en bra balans mellan de olika kroppsdelarna och gärna ett veckert huvud med pigga ögon. Men där börjar vi hamna på temperament och känslan jag får av hästen.

Comformation class in Kentuck 2011, probably young stallions.

Horse breeding – conformation
This post is of course with the Rocky Mountain horse in mind and their use and the conformation I have seen within the breed.
Of course I want a horse that lives up to the breed standard. The certification process really helps as it demand a typical conformation. A certified horse lives up to the breed standard. But it is not enough for me.
The things I demand comes from what I have read and learned about from different sources and all comes down to makes it easier for the horse to do what I want it to do, to make it easy to work in a healty fram so it stays healthy. Therefore that and a nice temper the most important things, then you probably always have fun with your horse. Color, pedigree and show results and gait becomes secundary, but the thing that maybe makes an indivudal “special”. And of course those things can give a good hint about those other things.
One of the first things that I look at with a Rocky is the coupling. I have seen some indiviuduals where I don’t like this part, where it is to far back for my taste, to prounanced and the croup to steep. That I acre so much about this is because it is makes it harder or easier for the horse to use its hindlegs and use its back correct. A short and broad coupling  and a short back also makes the horse able to carry more weight. But, I have seen indivduals that, according to me, are to short where all the body gets to compressed. There is always the thing about the “in between” that is the best, “lagom” as we say in Swedish.
I have also seen indivduals with very long hindlegs. I have read, that they then seems to be working better behind, but the horse easily get higher at the croup and get a downhill balance and either of those things makes it harder for it to work in a correct frame. I have also heard that some indivduals have to straight hindlimbs, but I haven’t meet those.
I want as correct legs as possible, but I might be able to compromise a little more on that. How the horse grew up, hoof care (many keeps big groups of horses and moight not always correct at young age them as much as we tend to in Sweden) and the type of incorrectness is what matters. I am more concerned to get good bone, as that, according to Deb Bennet helps to keep the horse sound.
I think that many horses have had a good shoulder and neck attachment to the body, even if some ones are a bit to fleshy in the connection between head and neck. If so, the horse might have a problem to bend the neck as much as I prefer.

All over I want teh hrose to have a good balance in the body, that it has nice proportions between all differnt parts. I also like a pretty head with nice eyes. But there comes a part of the personality and the feeling I get from the horse.

Hästavel – temperament

/0 Comments/in , , /by
Temperament, den kanske viktigaste egenskapen och den jag tycker är absolut svårast att bedöma. Eller i alla fall bedöma på ett objektivt sätt. Vad är en “bra” respektive “dålig” respons på en händelse? Det finns så många olika preferenser för vad som är bra, vad man gillar. Det en bara tycker är charmigt och kul passar inte alls en annan. Det temperament som kanske får hästen att ta i den där sista metern i ett upplopp kanske inte är den som gör den keligast i stallet, eller den tryggaste hästen att rida ut i skogen på. Och för den ena är det inte viktigt att hästen är bara den har “löparskalle”, medan den andra inte bryr sig om tävling utan bara myser med sin häst. Självklart är det även en del bakom alla de hästraser som finns idag.
För att inte tala om hur svårt det är att avgöra hur hästen är vid ett snabbt möte, som det ofta är när man köper häst. Hur ska man ha en möjlighet att veta hur hästen egentligen är? För att inte tala om att avgöra vad som är arv, vad som är miljö och vad som går att ändra.
Hur vore det med ett mentaltest såsom för hundar? Kanske kunde det ge en mera objektiv syn på hästens temperament. Flera olika profiler inom hästvärlden har försökte kategorisera hästar i olika typer. Hur stor vetenskaplig förankring det ligger bakom är däremot mera ovisst. Exempel som jag har kommit över: Klas Ferdinand Hempling har skrivit en hel bok om det: Hästens Själ, med 26 olika karaktärstyper, Linda Tellington Jones kategoriserar i TTouch olika karaktärs typer beroende på olika ansiktsdrag medan Parelli sätter olika egenskaper till om hästen styrs av höger eller vänster hjärnhalva, är utåt eller inåtagerande.
Länge har personlighet hos djur, och därmed även hästar, varit tabu inom djurbeteende forskningen, men på senare år har man börjat göra olika studier där man försökte bedöma olika hästars personlighet mot varandra, eller att försöka hitta skillnader mellan raser. Därför kan bättre hjälpmedel för att bedöma personlighet hos häst vara på väg i framtiden. Jag fram emot ett bra sätt att mäta hästens personlighet mot en skala för att lättare kunna avla mot mina mål och följa upp hur mina avkommor.
Oavsett vilket kommer man ändå att behöva veta vad man söker efter, vad man vill få fram. Så, här kommer vad jag vill ha hos mina hästar:
Vänlighet.
En vilja att jobba med människan, att vara med, att vara positiv
Lättlärdhet/intelligens.
Känslighet så de går att få att lyssna på små signaler.
Nyfikenhet och vakenhet
Lugn och orädd för nya situationer, platser och saker.
En häst som, även om den blir rädd, söker sin trygghet i mig och är kvar och lyssnar på mina instruktioner istället för att försvinna innan jag ens hunnit reagera.
En vilja framåt, energi att komma någonstans.
Gärna också en förmåga att läsa situationen så att de är rädda om nybörjare och barn, men kanske kräver mer av den vanare ryttaren. Calinka exempelvis kan ibland busa och bråka, men brukar känna på sig när det går bra, när risken för skador inte är stor på vare sig henne eller mig. Däremot i trånga situationer, eller om jag rider barbacka sköter hon sig bättre. Och då får jag väll tillåta hennes bus när det nu går, ibland får det mig till och med att skratta åt henne.
Sedan är det bara att hoppas att den som köper häst har en aning om vad denne anser vara viktigt och att säljaren är så ärlig som möjligt om varje individs unika egenskaper. För, även om hästen inte passar mig, kan den vara någon annans drömhäst.
Horsebreeding – disposition
Disposition – maybe the most important factor and the one I find hardest to judge. Or at least to judge objectively. What is a “good” or a “bad” reaction to a situation? Besides, everyone seems to have their own preferences of good and bad. What one finds charming might not please someone else. The disposition that makes a horse push that little extra in a race might not make it the cuddliest in the stable or the most reliable trail partner. And one person wants to win races and while the other only wants to cuddle. Of course this is one reason behind different horse breeds.
That is without talking about how hard it can be to judge disposition at a fast meeting, as often when you buy a horse. How to know what the horse is like? Not to mention what is genetics, what is environment and what could be changed.
How about a personality test like the ones often used for dogs ? (Exist in Sweden at least). Maybe that would give a more objective way to judge disposition. Different persons within the world of horses have tried to categorize horses according to personality. How scientific that was done is less secure. I have found: Klas Ferdinand Hempling and his book “What horses reveal” with different 26 characters, Linda Tellington Jones that categorize horses in her book TTouch upon different facial traits while Parelli connects personality with if the horse is controlled by right or left brain, is extrovert or introvert.
For a long time personality in animals, and thereby horses been taboo in animal behavior studies, but lately that has started to change. Studies have been made to try to judge different horse personalities against each other, or to try to find differences between breeds. Therefore better test to judge disposition might be on its way. I look forward to a better test to judge “horse-anality”  against a scale to easier reach my breeding goals and follow up the offspring that I get.
Anyway, a scale don’t choose the horse, everyone still needs to know their own preferences. This is what I like:
Kindness
A willingness to work with people, to take a part, to be positive.
Easy to teach/intelligent
Sensitive, to be able to make them listen to small cues.
Curious and alert.
Calm and cool in new situations and surroundings.
A horse that seeks human supports even when afraid instead of run away.
Energy and willingness to go forward
I also want a possibility to read the situation, to be careful around children and beginners, but maybe demand more of more experienced people. For example, Calinka may struggle a bit but usually knows when she can do that, when there aren’t any big risks of injury to either me or her. In those other situations, or when I ride bar back she usually behaves better. And then I can let her “play” when possible, sometimes it even makes me laugh.
The it is only to hope that person searching for horses knows what they want and that sellers  is as honest as possible about every individual. Cause even if I don’t like a horse – it might be someone else dream horse.

Hästavel – inledning

/0 Comments/in , , , /by
I några tidigare inlägg har jag fokuserat på hästfärger, nu tänkte jag fokusera på andra aspekter av avelsarbetet och vad jag önskar. Därmed kommer det att bli flera inlägg för att inte göra dem för långa. 
För mig är det absolut viktigaste att ha en häst som jag kan ha kul med, som får mig att bli glad när jag kommer till stallet och som om möjligt får mig att lämna stallet med mera energi än vad jag hade när jag kom dit. De egenskaperna är inte lätta att avla på, och är säkert inte lika mellan olika människor heller. Därmed inte sagt att de inte är viktiga. För egendel har jag tittat på vad jag tror kan ge dessa egenskaper, vad kan det vara för något som är lättare att mäta, lättare att bedöma? 
Ett bra temperament (vad är det?) är så klart en del i det hela, men också en bra exteriör och en frisk individ. Jag kommer att komma in närmare på de olika egenskaperna och vad jag anser vara bra, i kommande avsnitt. Anledningen till att jag tror att de spelar roll är hämtad direkt från människans värld. (Det är sällan jag drar paralleller på det sättet, men här tycker jag det är relevant). Om jag som människa har lätt för spela basket, kanske är jag huvudet högre än alla andra, blir det lätt att jag känner mig duktig. Tränaren ser mig antagligen lättare och jag kanske får mera beröm. Antagligen kommer detta att leda till en positiv spiral där jag tycker det är kul och försöker allt mera och där jag känner mig duktig och uppskattad.
På samma sätt tror jag det gäller vid träning av djur, råkar man hitta något som djuret (hästen i detta fall) tycker är enkelt och uppmuntrar det kommer den antagligen att gilla det och gärna forsätta jobba med det. Tränaren kommer troligen att uppskatta sin häst och berömma för att den försöker så väl och så kommer den goda spiralen. Både tränare och häst försöker vara så trevligt som möjligt för de har så kul tillsammans. En god tränare inser förstås om han ber om något svårt, kan gränserna, märker skillnaderna – men alla är inte lika duktiga, saknar kanske den där erfarenheten eller har inte ambitionen. Därför vill jag avla fram en häst som har så lätt för sig som möjligt när det gäller grundkunskaper som är basen i de flesta ridsportgrenar. Det kan också betyda att man inte når eliten; bara för att man har bollsinne är basket inte givet den bästa sporten.  Även om man kanske snabbt och enkelt lär sig grunderna. Därav är bra exteriör inte samma egenskaper beroende på vilken hästsportgren man kollar på.
Att vara frisk då? Eller hållbarhet som jag vill se det på hos häst. Dels tycker jag det är tråkigt att jaga veterinären hela tiden, åka iväg till klinik, behandla, och sätta igång hästen långsamt. Dels är det inte gratis. Men, ytterligare en aspekt är att om du har ont i kroppen av någon anledning så kanske inte dina bästa sidor visar sig? Om det alltid måste specialordnas och fixas för att du antingen inte ska få ont, eller för att du ska kunna jobba utan att få ont. Därför tror jag på hållbarhet eller sundhet.
Att specificera alla egenskaper man önskar är inte det enklaste – att hitta individer som uppfyller alla dessa är än svårare – kanske omöjligt även om man skulle ha oändliga mängder pengar. Ingen är perfekt och det finns alltid några fel. Utmaningen ligger i att förstå vad som är relevant i en viss situation, att kalkylera risker och att hitta individer som väger upp varandras svagheter. Att välja individer som är just individer om än inte är perfekta. Och att då och då våga ompröva sina ideal, våga testa nytt och hålla sig uppdaterad om vad som sker i omvärlden, både inom rasen och inom forskningen.

I have focused on horse color in some previous posts, now I plan to focus on other aspects of breeding and what I want. It is going to be some post, not to make them to long.
To be the most important thing is to have a horse that I have fun with, that makes me smile when I some to the stable and makes me leave it with more energy than when I came. That might not be easy traits to breed and what one person likes is not that same as another. But, it doesn’t mean that it isn’t important. Therefore I look for those traits that might give me those things, try to figure out things that could be easier so measure and evaluate.

A good temperament (what is that?) is of course a part inte it, but also a good conformation and soundness. I am going more in detail in those different traits and what I like in other posts. I got the reason I think those things mater from the human world. (I rarely make that kind of paralleles, but here I find it valid). If a human finds it easy to play basketball, maybe I am taller tahn all others, I easily think that I am good. The trainer probably accnoledge me and praise me. That probably leads to a positive trend where I try harder and harder and feel good about it and get positive feedback.

I think animals work in the same way, if you find something the animal (horse in this case) finds simple and praise that it probably going to like it and like to continue to work with it. The trainer is probably going to like the horse and tell it that it is good when it tries and that way start a positive way. Both trainer and horse is going to show there best sides as they have so fun togheter. Of course a good trainer understands if he askes for something hard, knows the thin lines between ok and when it is not, notice those small differences and is good at explaining. but not all are as good trainers, have the experiance or the aiming to do everything in the fastes way. Therefore I want to breed a horse that find most basics easy, the ones that most equestrian sports build onto. It might not give you a horse for the elite, just as find it easy to play with a lball don’t make you a succesfull basketball player. But, you might learn the basics easyly. that way it is not always that what is a good conformation for one sport is that for another.

To be healthy then? Or soundness as I see it at horses. In one part I find it boring to visit the vet all the time, to rehabilitate, work the horses slowly over and over again. And it is not cheap. Another reason for health is that if you are in pain you might not be at your best. If everything always needs to be special and very careful.

To specify all preferred traits may not be easy – to find individuals that live up to all of them even harder. Maybe even harder even if you have a lot of money. No-one is perfect. Therein lies the charm about it; to find what is good enough, calculates risks and to find good matches. To choose individuals, even if not perfect. To sometimes evaluate ones believes and keep updated on what is happening in the world, both within the breed and science.

1 år i Sverige/ One year in Sweden

/0 Comments/in , , , /by
För ett år sedan tog jag emot två trötta hästar. De hade rest långt. De var raggiga, det var mörkt. De visade sig bli Sveriges första Rocky mountain hästar. Så vad är mitt intryck efter ett år?
Först och främst -året har inte alls blivit som jag hade tänkt, men blir det någonsin det? Det har varit många motgångar, men i allt som betyder något har det blivit bättre! Mest av allt har jag imponerats av mina underbara hästar. Aldrig trodde jag att de så bra skulle följa beskrivningarna jag läst. Jag tänkte att beskrivningarna var överdrivna, men de har visat sig stämma oväntat ofta. Några exempel:

  • Pepper som stod still när han fastnat i staketet, trots rejält med el i tråden. Hur länge är det ingen som vet.
  • Percy som utan problem passerade en arbetade traktor och grävmaskin på en smal remsa väg. Hon var så lugn att jag lät min treåring son sitta kvar på hennes rygg.
  • Bunny som av misstag hamnade på sin första ridtur här med både lera, dike och vass och som gick fram som om inget påverkade henne. Innan dess hade hon bara 30 dagars inridning bakom sig, ett halvår tidigare.
  • Percys inridning, hon blev rädd, hoppade till för något när hon för andra gången bar någon på ryggen och istället för att bli orolig över vad som hände stannade hon bara lugnt innan jag knappt förståt vad som hände.
  • Pepper som följde mig utan minsta tvekan rakt ut i mörkret och iväg från kompisarna när han anlände till Sverige.
  • Bunny som efter bara tre gånger inte är särskilt svår att rida iväg på själv trots att hon egentligen är väldigt bereonde av sina hästkompisar.
  • Miljöträning med dem alla där de knappt reagerar på presenningar, paraplyer eller andra konstiga saker jag hittar.

 

….listan kan göras lång, och det tillkommer ofta nya saker.
Det mest negativa är att jag snart kommer att tro att alla hästar är så här lätthanterliga, att det går så här enkelt i alla fall.
Men det som jag på många finner mest speciellt är deras sätt att vara så kloka, så enormt villiga och arbetsmotiverade, deras vilja att så gärna göra människan nöjd och att de är så svåra att skrämma, lugna i de flesta situationer, milda, lätta, men ändå med massor av motor, framåtanda och vilja. Hur går det ihop? Det borde vara motsatser, men här får jag det bästa av båda världar.

Och än en gång – några av favoritbilderna från året.

One year ago  I received two tired horses. They had traveled far. They was furry and it was dark. They became the first Rocky Mountain horses in Sweden. So, what is my impression after one year?
First of all – they year didn’t really turn out as I had planned, but does it ever? I had a lot of downs, but the things that really matters it has actually been better than I could expect. Most of all I have been impressed by my wonderful horses. I never thought that they should follow the breed description that well. I thought it was exaggerated, but I were wrong.  Some examples:
  • Pepper got caught in the electric fence , but just stood there until help arrived. For how long I don’t know.
  • Percy passed by a working tractor and an excavator with only a small passage. She was so calm that I had my three year old son to stay on her back.
  • Bunny that, by mistake, got into much rougher grounds than I had planned for on her first with a rider in Sweden and behaved perfectly. Before that she had only been broken for 30 days half a year earlier.
  • Percy that during second time with a rider spooked and instead of being worried about the thing on her back stopped before I even understood what happened.
  • Pepper that followed me straight into the dark, away from other horses when he arrived in Sweden.
  • Bunny that after only three times alone on the trail is easy to bring along, even if she otherwise depends a lot on her friends.
    • First time without saddle and with bit..
  • The environmental training that I have done with them and that they hardly react on, tarp, umbrella or other strange things that I find.
.. the list is long ans is growing…
The most negative thing is that I soon is going to believe that this is how all horses are, that this is how simple it should be.
What I find the most fascinating is how they can be very clever, have so much will to please and to work and that they are so hard to scare, calm and confident, mild and easy going. Still with a lot of energy and motor. How does that work together? I have been used to get either or, but now I get the best of both worlds.

 And once more, some of my favorite pictures from the year once more.